Observera att det här är en resonerande text där jag tänker högt utan att leverera definitiva påståenden. Boken som jag refererar till är ingen som man gärna sträckläser från pärm till pärm, utan den tillgodoräknas bäst med pauser där man noggrant reflekterar över innehållet ("tid för reflektion") och väljer sina slutsatser med stor omsorg.Jag har just påbörjat del 1 i läsningen av boken "Vaccinationer: risker och skador", av bland andra Dr Mayer Eisenstein, som är mångårig jurist och läkare, och Neil Z. Miller, journalist inom fältet för medicinsk forskning med särskild inriktning mot vaccin.
Den här boken marknadsförs som ett vaccinskeptiskt men opartiskt verk med väl underbyggda och omfattande vetenskapliga källhänvisningar. Man rör sig i gränslandet mellan att presentera objektiva expertgranskade studier som förefinns i vetenskapliga tidskrifter, och samtidigt utgöra en nykter välbalanserad rapport "som motstår frestelsen att påstå att alla vacciner är dåliga under alla omständigheter och aldrig ska ges".
Att som förälder avstå vaccinering av sina barn enligt det allmänna vaccinationsprogrammet framstår i teorin som ett frivilligt val, men medför i många fall "frivilligt tvång" eftersom ett sådant beslut vanligen är förenat med social utfrysning, repressalier och hot om orosanmälan med motiveringen "försummelse"; anmälningar som i vissa fall också träder i kraft.
Dr Eisenstein – verksam läkare sedan flertalet decennier tillbaka, kan enligt egen utsago inte återge ett enda rapporterat fall av autism bland sina ovaccinerade eller väldigt lite vaccinerade patienter. Andelen barn med astma, allergier, diabetes eller luftvägssjukdomar har också varit försvinnande få bland de tiotusentals barn som det totalt ska ha rört sig om, om jag förstår saken rätt, inom hela hans verksamhetsområde. I hänvisade kapitel finns mer att läsa om den saken.
Man förespråkar holistisk medicin framför den i dag dominerande farmaceutiska/skolmedicinska läran som i huvudsak bygger på
behandling av symptom genom tabletter och sprutor, snarare än att
studera de verkliga orsakssambanden. Kost och vitaminer ses som förebyggande vård i största möjliga mån för att undvika risken för biverkningar som i sig ofta fodrar fler läkemedel, vilket bidrar till en ond spiral.
Rådgör alltid med din läkare och balansera den här informationen med källor från WHO, Läkemedelsverket, Folkhälsomyndigheten med flera aktörer, rekommenderar författarna av boken. Det handlar i slutändan om att väga för- och nackdelar mot varandra och utifrån det fatta välgrundade beslut om huruvida man ska vaccinera sig och sina barn eller inte. Boken förespråkar således inte ett totalt vaccinförbud i den meningen.
Vaccin av i dag innebär så mycket mer än bara risken för att drabbas av biverkningar. Vid läkarbesök förekommer det exempelvis att föräldrar till ett barn blir tillfrågade om de har låtit vaccinera barnet, varpå de kanske nekar till detta i tron att vårdpersonalen arbetar under sekretess och innehar tystnadsplikt. Trots detta har det inträffat att läkaren hotar med att anmäla familjen till socialtjänsten med motiveringen "försummelse av barn", som i det
här aktuella fallet, varför "frivilligt tvång" än en gång går att anföra i den typen av vardagligt uppkomna situationer.
"Föräldrar och läkare glömmer ofta att vacciner är läkemedel. Hur ofta tar vi som vuxna så många läkemedel samtidigt [totalt hela 38 erhållna vaccindoser hos 1,5 år gamla barn i USA]? Vad skulle göra oss mest förvånande: att vi fick biverkningar eller att vi inte fick det?" är en frågeställning som återkommer på ett flertal ställen under läsningens gång.
Författarna av boken hävdar att pesten, scharlakansfeber och tuberkulos en gång i tiden försvann utan hjälp av vacciner. Hur förklarar man det?
Går det att översätta amerikanska förhållanden till svenska i frågan om barnvaccinationer? Ja, är det korta svaret. Våra vacciner härrör normalt från samma tillverkare som de i USA. I Sverige finns nämligen inga lokalproducerade vaccin runt knuten ... Amerikanska Pfizer är exempel på ett välkänt namn hos de flesta av oss; ett av världens ledande multinationella företag för vaccintillverkning. Om jag tolkar siffrorna rätt utgörs ca 20–50 % av bolagets totala omsättning av vacciner (med störst procentsiffra vid pandemin, förstås). Resten av deras business går att koppla till bland annat cancervård samt behandling vid hjärt- och kärlsjukdom, som närmare 70 % av jordens befolkning beräknas att råka ut för under sin livstid – en oerhört dyster framtidsprognos om någon.
Stelkramp är en av många sjukdomar som vi i dag vaccinerar oss mot. Risken att insjukna anses bero på en bakterie som praktiskt taget förekommer överallt där människor befinner sig, men trots rekommendationen om påfyllnadsdos var tjugonde år, är stelkramp i dag närmast obefintligt – i synnerhet fall med dödlig utgång. Här gör siffror gällande att av samtliga barnsjukdomar man vaccinerar sig mot som resulterar i döden, landar de på omkring 0,06 %. Detta trots att populationen fortfarande består av helt ovaccinerade individer samt grupper som inte har uppdaterat sina skydd med påfyllnadsdos enligt gällande rekommendationer, d.v.s. var tjugonde år för exempelvis stelkramp.
I boken presenteras även tydliga intressekonflikter som visar att Folkhälsomyndigheten och Läkemedelsverket till delar har finansierats av läkemedelsbolag vid sådant som föreläsningar och personalsammankomster där man låtit påskina att vacciner är säkra och effektiva även om detta inte alltid har gått att styrka, eller tvärtom pekar på raka motsatsen. Det visar på intressekonflikter trots att myndigheten förväntas vara helt oberoende och inte styra av kommersiella intressen, jäv eller prestigekrav.
Man tar också upp det faktum att biverkningar av vacciner sällan rapporteras i den utsträckning som sådana går att finna. Detta eftersom människor tenderar att underrapportera just biverkningar och i vissa fall intalar sig att det är normalt för spädbarn att ständigt vara sjuka, eller att
närmare 15 % av befolkningen ska omfattas av en "neuropsykiatrisk funktionsnedsättning" ... Eksem, allergier, "npf", autoimmun sjukdom, återkommande feber, "öron-näsa-"hals"-barn och andra fenomen som är vanligt förekommande i vår tid, förknippas sällan eller aldrig med vaccinationer fastän omfattningen har ökat med just antalet vaccindoser.
Vacciner genomgår till skillnad från annan likvärdig medicin inte dubbelblindstudier – d.v.s. placebo till ena gruppen och läkemedlet i fråga till den andra, i syfte att utreda förekomsten av biverkningar. I dag menar man att endast vacciner emellan jämförs; inte vaccin kontra icke-vaccin. Man är av allt att döma så bombsäker på att effekten överväger risken att det anses oetiskt att alls låta en ovaccinerad grupp utgöra föremål för granskning enligt en sådan modell.
Polio är det som många fruktar allra mest då sjukdomen sägs leda till förlamning och i värsta fall döden. I boken förklarar man dock att muskelförlamning endast drabbar 1 av 1000 insjukna (och 95 % av de som alls får polio insjuknar inte överhuvudtaget) samt att förlamningen som regel är övergående. Man har också funnit att just förlamning i stället har kunnat påträffas som en
biverkning av andra vaccin som ingår i ramen för barnvaccinationsprogrammet i sin nuvarande form ... nämligen de mot kikhosta och difteri, men även influensavaccin och trippelvaccinet mpr; mässling, polio och röda hund.
Näringsbrist har enligt tidigare studier visat sig framkalla polio med motsvarigheter, och denna brist kan som bekant utlösas av sådant som stärkelse och socker. Detta bevittnas i länder som USA, Sverige och England där denna konsumtion historiskt sett har varit särskilt hög. I förlängningen, hävdar man, att sådan bristfällig kosthållning kan leda till kalciumbrist som anses vara ett förstadie till förlamning av typen polio – eller "Guillain-Barrés syndrom" som också den – huvudsakligen – kännetecknas av muskulär inkapacitet.
I boken finns en del vittnesberättelser av personer som själva har drabbats – alternativt närstående till dessa, av mera eller mindre livsfarliga sjukdomar kopplat till diverse barnvaccin. Jag kommer dock inte att återge dessa i den här sammanfattningen eftersom de lätt kan avfärdas som "anekdotisk bevisföring". Viktigast är förstås att studera stora vaccinerade populationer som jämförs med vaccinerade dito. Här kan vi bland annat titta på förekomsten av autism, allergier eller autoimmun sjukdom, men också ta hänsyn till hygienförhållanden, underrapportering av biverkningar, eventuell mörkläggning av densamma och andra faktorer som inverkar på resultatet.
Många hävdar att den närmast obefintliga förekomsten av polio i dag är vaccinets förtjänst. Detta trots att poliofrekvensen redan ansågs ha minskat med drygt hälften mellan åren 1923–1953
innan dess att vaccinet infördes. Även i länder där poliovaccin
inte implementerades i samma storskaliga mått menar man att liknande mätningar går att finna. Minskningen sägs också bero på att man med tiden har omdefinierat vad polio faktiskt innebär, förlängt tiden för hur länge problemen ska ha pågått, och att fler antal inrapporterade fall har krävts för att alls registreras i den offentliga statistiken. På så sätt är det lätt att bolla med siffror för att sedan lovorda ett vaccin och tillskriva det ensam lösning på ett uppkommet globalt hälsoproblem.
Vidare har det enligt författarna förekommit parallella sjukdomar i nivå med polio som efter vaccinets inträde nu sorterades som separata besvär när de dessförinnan hade ingått i samma familj. Detta är i viss mån möjligt att applicera på dagens gigantiska volymer av "npf" – d.v.s. autism, add och adhd – där kriterierna har vidgats så till den grad att alltfler uppfyller kriterierna för en diagnos. Betyder det i sig att diagnoserna har ökat eller att sänkta trösklar gör att fler personer numera uppfyller kriterierna? Med sådana metoder kan man få fram precis "rätt" sorts data att presentera för den breda publiken, som en slags konfirmationsbias i stället för att med en objektiv blick försöka se till hela bilden.
Därutöver har andra åkommor ökat sedan dess att vaccinen infördes medan det vi numera klassificerar som polio har minskat.
I dag är det fler än en av tre personer som drabbas av cancer eller annan folksjukdom, och – jag upprepar – närmare 70 % av den svenska befolkningen kommer någon gång att råka ut för antingen cancer, diabetes eller hjärt- och kärlsjukdom. Detta kan inte enbart härledas till det faktum att vi lever allt längre, går att läsa i boken.
En pojke i min omedelbara närhet utvecklade både epileptiska anfall och svåra beteendestörningar i direkt anslutning till sina vaccinationer. När injektionerna sedan upphörde eftersom föräldrarna beslöt att helt avstå från de kommande påfyllnadsdoserna – med risk för att de sammanföll så olyckligt med nya besvär, utvecklades pojken normalt därefter. Inom loppet av en femårsperiod hade praktiskt taget
samtliga av de tidigare hälsoproblemen upphört helt och hållet. Åter igen ett anekdotiskt exempel, men likväl värt att beaktas när man talar om vacciner som säkra och effektiva alltid.
