Följande punkter går att applicera på såväl den ja-sägande fårskocken som valfri "influencer" eller egentligen vem som helst som har tappat förmågan att stanna upp och reflektera över den verklighet som utspelas mitt framför våra ögon. (Kommentarsfältet hos Bloggbevakning är ett paradexempel av flera).
Den sammanfattande texten kan te sig lite svårtuggad i sin nuvarande form men kommer att språk- och innehållkorrigeras i flera omgångar.
Dumhet som fenomen omgärdas inte längre av ett stigma som vi är vana vid sedan tidigare, utan tvärtom idealiseras och premieras. Den ursprungliga sanningen har i dag ersatts med en känslomässig övertygelse där elefanten i rummet är påtaglig – ingen får någonsin avslöja att kejsaren är naken. Ju mer primitiv och känslostyrd analysförmåga var och en besitter, desto bättre utfall för gruppnormen. Allt bygger på orubblig konsensus; nåde den som sitter på en egen åsikt. Traditionella värderingar har till stora delar upplösts till förmån för de nutida idealen; det existentiella behovet av att tillhöra ett sammanhang och rädslan för att exkluderas från detsamma. Ett barn som beter sig annorlunda och utmärker sig ska diagnosticeras och medicineras. Detta för att det mångfaldsförespråkande systemet paradoxalt nog inte tillåter några olikheter; alla måste stöpas i en och samma form.
Sammanfattning
Rädslan att avvika från gruppen
Känslor före fakta
I dag ska man inte processa information; bara ta emot utan att ägna innehållet en vidare eftertanke. Detta eftersom eftertanke är tidskrävande och tålamod är en dygd. Genuinitet förutsätter tid, förmågan att erkänna fel och att navigera i en osäker djungel. Att ifrågasätta den officiella sanningen ses som tecken på psykisk obalans, och skrämselpropaganda följs av känslomässiga reaktioner – precis i enlighet med systemets önskan. Känslan styrs av vad man förväntas känna; inte utifrån vad som faktiskt är sant. "I feel, therefore it's true" är numera livets motto. Nyanserna uteblir helt i en debatt som enbart styrs av känslor och att tillskriva motståndarsidan diverse epitet. Man förstör systematiskt för den som inte söker enkla svar på svåra frågor. Genom ytterligheterna rätt/fel, god/ond, med oss/emot oss missar man dock den komplexa och mångfacetterade verklighet som ofta råder.
Att upprepa det som någon redan har sagt
Fakta ersätts med slogans och floskler (ekon) som någon före oss redan har sagt (nu senast kan vi bland annat läsa "vem vill skaffa barn till den här världen ...?" i frågan om de låga födelsetalen). Att repetera något gör att det framstår som mer sant (tänk "barnets bästa", "allas lika värde" och "kvinnans rätt till sin egen kropp"). Samhället har lyckats väl i sitt uppdrag att producera likformade ja-sägande nickedockor. Dagens skola bygger inte på att tänka självständigt, utan på att återge det redan sagda. Ty den moderna skolan vill inte höra obekväma sanningar eller behöva ställas till svars för sina tillkortakommanden. Den moderna skolan fryser ut människor som identifierar mönster.
Lättsmält underhållning framför intellektuell stimulans
Dumhet har paketerats som en form av underhållning och konsumeras friskt av den likasinnade målgruppen. Dagens influencers livnär sig på att sprida banala företeelser i stället för att göra skillnad. Ens följarskara mäts i popularitet, och det sociala kapitalet går före intelligens och viljan att åstadkomma saker. "Syns du inte, finns du inte" upprepas som ett mantra, och innebär att producera mer och reflektera mindre. Folk strävar efter att bli bekräftade och underhållna – inte intellektuellt och själsligt utmanade. Den eviga och lättsmälta distraktionen tar medvetet fokus från mer substantiellt innehåll – allt för att avleda och just distrahera.
Konsekvenserna för den som väljer att sticka ut hakan
Reaktionerna på sanningen (i den mån en sådan förmedlas) är initialt förlöjligande och ilska samt brist på mottaglighet, följt av uthängning och cancellering. I en bredare samhällelig kontext kan det relatera till politiska eller ideologiska system som kräver underkastelse och på så vis blir befolkningen och de olika narrativen lättare att styra och kontrollera. (Dessa blir därmed brickor i ett spel vars självändamål är lika med slutet).