Bland mina texter redogör jag för den bristfälliga tillämpningen av "barnets bästa"-perspektivet i dagens socialtjänstutredningar, diagnosnarrativet, nutidsmänniskans skadliga sätt att leva, den retoriska polariseringen och baksidan med den samtida feminismen.
Jag definierar mig som värdekonservativ. Min kritiska syn på könsdysfori och ”npf-diagnostisering” bygger på biologisk realism, vilket utgår från idén att det finns en objektiv biologisk sanning. Jag anser med bestämdhet att bakomliggande trauman via kontextuella och holistiska förklaringar säger betydligt mer än existensen av påstådda funktionshinder som saknar biomarkörer. Detta gäller oavsett om det rör ett barns beteendestörningar eller vanföreställningar hos en vuxen.
Vi har i dag fjärmat människan från hennes naturliga tillstånd genom skolmedicin, injektioner, psykofarmaka, hormonstörande ämnen, kemikalier, mikroplaster och annat som frångår vårt ursprungliga sätt att leva. Det moderna samhället innehåller i mitt tycke ett överflöd av dessa onaturliga ingredienser.
Min tro på karma och inkarnation kan låta något banalt vid en första anblick, men baseras grovt förenklat på att ingenting sker av en slump och att man inte kan eller ska undfly livets ansvar.
Jag har medvetet valt en lugn och tillbakadragen tillvaro där fokus ligger på kvalitetstid med familjen, tid för reflektion och regelbunden återhämtning. Det är en ganska unik situation i en svensk kontext på 2020-talet där mycket handlar om att jaga intryck och statussymboler, låta sig bedövas med diverse substanser och leva utifrån en fullspäckad kalender med avsaknad av andlig närvaro. Att vara helnykterist och andligt orienterad i en miljö präglad av "flyktvägar" (alkohol, psykofarmaka, underhållning, materialism) kan stundtals vara en smula utmanande. Med det frångår jag nämligen den svenska konsensuskulturen i sin mest koncentrerade form.
Konsten att navigera mellan sin inre kompass och en yttre karta
Man skiljer inom den andliga vägen på inre kompass och yttre karta. Den inre kompassen består av moral, andlighet och intuition, medan den yttre kartan innefattar ett samhälles normer, konsensus och byråkrati. Genom att omge sig med en typ av livsåskådning hemmavid och samtidigt lära sig att behärska systemets vokabulär, kan man med tiden bli tvåspråkig och då framgångsrikt navigera mellan dessa två världar. Detta utan att någonsin förlora kontakten med sitt eget modersmål – sanningen, och att aldrig abdikera från sin egna personliga övertygelse.