Jag har nu slutfört läsningen av boken "Vaccinationer: risker och skador", av bland andra Dr Mayer Eisenstein, som är mångårig jurist och läkare, och Neil Z. Miller, journalist inom fältet för medicinsk forskning med särskild inriktning mot vaccin.
Denna tredje och avslutande resumé lyfter bland annat mässlinginfektion – det som under 1960- och 1970-talet togs emot med öppna armar i hopp om att uppnå bestående immunitet, men som senare har betraktats som närmast livsfarligt. För att initialt ses som en sjukdom som bör ha sin naturliga igång, var det plötsligt helt annat ljud i skällan. Nu verkade i stället mässling synonymt med döden även i välutvecklande länder där inga sanitära oangelägenheter normalt förekommer i någon större utsträckning. Undernäring eller utpräglad fattigdom kan i normalfallet inte ses i ett i-land medan näringsbrist och bristfällig hälsovård är mer regel än undantag på sämre bemedlade platser, summerar man.
Denna tredje och avslutande resumé lyfter bland annat mässlinginfektion – det som under 1960- och 1970-talet togs emot med öppna armar i hopp om att uppnå bestående immunitet, men som senare har betraktats som närmast livsfarligt. För att initialt ses som en sjukdom som bör ha sin naturliga igång, var det plötsligt helt annat ljud i skällan. Nu verkade i stället mässling synonymt med döden även i välutvecklande länder där inga sanitära oangelägenheter normalt förekommer i någon större utsträckning. Undernäring eller utpräglad fattigdom kan i normalfallet inte ses i ett i-land medan näringsbrist och bristfällig hälsovård är mer regel än undantag på sämre bemedlade platser, summerar man.
Vad barn i tredje världen behöver är inte mer vaccin, utan bättre tillgång till a-vitamin, ska en australiensisk forskare vid namn Dr Viera Scheibner ha sagt, vars uttalande man väljer att citera i boken. Febernedsättande medel som Aspirin visade sig tvärtom vad man tidigare hade trott ha en mycket dålig inverkan på ett barns tillfrisknande, enligt studier utförda under ett mässlingutbrott i Afrika. Barnen uppvisade i stället en högre frekvens av luftvägsinfektioner, tarmproblem och öroninflammationer samt en hela femdubblad risk för dödlighet än de som inte hade fått tillgång till Aspirin. Utifrån denna studie drog man åter igen slutsatsen att feber ibland bör ha sin naturliga gång framför att prompt blanda in artificiella läkemedel i hopp om att påskynda processen.
Även i detta tredje läsomgång, som i skrivande stund berör mässlingvaccin, talas det om en ökad risk för att utveckla polioliknande förlamningstendenser i stil med Guillain-Barrés syndrom. Utöver muskulösa besvär listas en lång rad andra sjukdomar och tillstånd såsom kramper, spasmer och anfall, hjärninflammation, huvudvärk och en mängd latinska namn som betecknar allehanda åkommor. Förteckningen omfattar egentligen alla kroppens centrala delar rörande sådant som blod, hjärta, mage-tarm, lymf-, nerv- och signalsystem.
En studie utförd i mitten på 1990-talet konstaterade en tre gånger högre risk för mässlingvaccinerade barn att utveckla mag- och tarmsjukdomen Crohns syndrom i jämförelse med ovaccinerade barn. Detta på grund av en verksam substans i vaccinet som ansågs angripa de egna tarmcellerna. Detta tillbakavisas bara en googling bort och i vanlig ordning är forskarna alltjämnt oense om det är bäst att vaccinera eller låta bli.
Mässlingvaccinet lanserades i bred skala under 1960-talets mitt. Några år dessförinnan låg antalet dödsfall till följd av mässling på 0,03 stycken per 100 000 invånare, vilket innebär en sänkning på nära 98 % mot tidigare år. Detta baseras på data från USA och England under angiven tidsperiod.
Nu följer en mängd exempel på olika länders mässlingsutbrott – utspridda mellan åren 1988–2007, där en övervägande majoritet ska ha varit vaccinerade mot mässling men trots det insjuknade i detsamma. Hur stor andel av dessa som led av nedsatt immunförsvar, hade tagit de påstått skyddade doserna (rätt antal), tillhörde någon riskgrupp eller annan faktor som gjorde dem mer mottagliga för infektion, framgår emellertid inte.
Näst på tur: påssjuka. Enligt "Vaccinationer: risker och skador"-boken bagatelliseras riskerna med påssjuka, alltså tvärtom rådande narrativ. Påssjuka hos unga män anses inte utgöra en stor risk för sterilitet eftersom det i regel bara drabbar en testikel, och män normalt är utrustade med två. Historien upprepar sig sett till det jag tidigare har skrivit i ämnet – alltså: biverkningarna är långt fler och värre än vad det påstås att insjukna. Vi talar åter igen om bieffekter av typen inflammationer, diabetes, anfall och förlamning.
I de återstående kapitlen avhandlas vacciner för vattkoppor, hepatit A och B, rotavirus och hpv-virus. Flera av dessa har tillkommit efter min tid och för att avgränsa mig gör jag därför bäst i att runda av för nu. Det blir därför att jag sammanfattar mina tankar på några korta rader då upplägget som redan nämnt ser likadant ut. Detta med en presentation av respektive sjukdom, vad vaccinet förväntas fylla för funktion, en redogörelse över dess dokumenterade bieffekter samt en övrigtkategori som beskriver hur just det vaccinet och den sjukdomen utmärker sig från de tidigare.
Mpr-vaccinering är en samlingsbeteckning för trippelvaccin mot mässling, polio och röda hund. Här höjer man ett särskilt varningens finger eftersom ett sådant omfattande vaccin innehåller ännu fler tveksamma komponenter – samt tre levande virus parallellt – än när de ges begränsat för respektive sjukdom. I några utvalda fallrapporter från VAERS (amerikansktetablerat system för inrapporterade biverkningar) kan man läsa om bakteriell hjärninflammation, hjärnskada till följd av andningsuppehåll, sömnapné, störningar i ämnesomsättningen, nedsatt benmärksfunktion, inlärningssvårigheter, diabetes, hörselproblem, synskador, uppmärksamhetstörningar, tics och epileptiska anfall. Flera av dessa tillstånd har resulterat i dödsfall inom en eller ett par dagar efter vaccinationstillfället. Det framgår endast i enstaka exempel om barnen sedan tidigare var helt friska utan bakomliggande sjukdomshistorik, men vi får ändå utgå från att så var fallet.
I slutet på 1990-talet släpptes dr Wakefields omdiskuterade studie om kausaliteten mellan autism och mpr-vaccin, med anledning av det stora uppsvinget under nämnda tidsperiod. Då studien tidigt betraktades som kontroversiell ledde det till att Wakefield ansågs gå emot flera etiska principer kring vaccinering. Man har därför – systematiskt – tillbakavisat dessa uppgifter alltsedan dess, varpå nya rön har tillkommit som sedan har avslagits om vartannat. Studien anses bristfällig på grund av för få (totalt 12 deltagare?) hade deltagit i syfte att påvisa olika samband. Detta medan det normalt krävs betydligt fler försökspersoner för att kunna dra några definitiva slutsatser. Vidare ska den ha baserats på vetenskapligt fusk genom intressekonflikter, manipulerad medicinsk data m.m. och drogs tillbaka helt under 2010. En dansk studie gjord mellan åren 1999–2010, som grundar sig på hela 650 000 barn – 95 % vaccinerade respektive 5 % ovaccinerade – har fastslagit att inga samband mellan mpr-vaccin och autism föreligger. Ökningen av autism i väst sägs i stället bero på "ökad anmälningsgrad", bättre diagnostiska metoder och utvidgade diagnoskriterier.
USA:s president Donald Trump har sedan en tid tillbaka initierat till rörelsen "Make America Healthy again" (MAHA) som efterlyser mer transparent och objektiv forskning inom autismspektrumdiagnoser som en eventuell biverkan av vaccinering. Man kritiserar den befintliga datan som inte har kunnat fastställa någon koppling, vilka avfärdas med att dessa springer läkemedelsbolagens ärenden snarare än att agera oberoende. Tanken är att de nya studierna ska vara helt fristående från erkända läkemedelskopplingar för att bättre säkerhetsställa just objektivitet. Aldrig tidigare i människans historia har väl en medicinsk fråga varit så polariserad som nu. Det är en vattendelare om någon.
Sammanfattningsvis menar författarna att de barnsjukdomar som omnämns i boken – i regel – har ett mildare förlopp än risken för vaccinbiverkningar. Det beror dels på att vi numera har mer kunskap om kosthållning; vitaminer och hygienrutiner, dels för att vaccinen innehåller ämnen som i vissa fall resulterar i mer skada än genomgången sjukdom. En sådan slutsats innebär inte att genomgången sjukdom är helt riskfritt alltid, eller att varje injektion nödvändigtvis leder till en svår biverkning. Men att bli smittad kan innebära livslång immunitet, och vaccin betyder inte nödvändigtvis att man är skonad från den sjukdom som man vaccinerar sig emot.
Puh ...
Summa summarum råder författarna alla föräldrar att fortsättningsvis fatta sina egna väl avvägda beslut för vardera av dessa injektioner snarare än att dansa efter någon annans pipa.