Om

Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.

Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.

Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.

Hjälp, någon har en avvikande uppfattning och utmärker sig från gruppen!

Bloggbevakning ondgör sig i dag en grupp kvinnor över det faktum att barnrättskämpen Tomas Kaya har gjort en totalomvändning i sitt politiska engagemang.

Vilken tur att dessa konsensusstyrda helgon existerar för att korrigera hans åsikter så att de bättre stämmer överens med deras egna! Alla måste rätta sig i ledet; häng annars ut dem på gator och torg, och cancellera samtliga av deras uppdrag för att rätta till misstaget omgående! Allt annat är att begå varumärkessjälvmord! Ungefär sådan är ordalydelsen.

Nej, jag är heller ingen hallelujahmänniska men det kan vara klokt att respektera att andra tycker annorlunda än en själv. Kvinnor i grupp har en utmärkt förmåga att frysa ut den som inte tillhör kollektivet. Kritiken är inte nådig och *diagnoserna som man slänger med står som spön i backen, för visst måste hans agerande bottna i svår psykisk sjukdom eller annan yttre påverkan, och kan omöjligt ha uppstått inom honom själv ...?

*Flickor och unga kvinnor är överrepresenterade när det gäller psykisk ohälsa, varför detta kan betraktas som grov projicering.