Inom forskarvärlden råder det i dag total konsensus i frågan om barnvacciner som säkra och effektiva, även om vissa studier väljer att ifrågasätta vaccinernas nytta och menar att de också medför stora risker för biverkningar och utvecklande av andra allvarliga sjukdomar.
Enligt lag är det frivilligt att låta barnen delta i det allmänna vaccinationsprogrammet men föräldrar som avstår vacciner kan få motta repressalier och bli föremål för socialtjänstutredningar ifall de tackar nej till vård som upplevs nödvändig för barnets väl och ve. Det innebär ett ständigt dilemma då man som förälder vill sitt barns bästa men samtidigt ställs inför en pest eller kolera-situation där det senare alternativet riskerar att få långtgående konsekvenser beträffande vårdnaden om de egna barnen. Alternativet är att besudla barnets kropp med ämnen som man kanske uppfattar gör mer skada än nytta, typ neurotoxiner, kvicksilver och aluminium. Många vaccinskeptiker går så långt att de hellre ser att läkare fängslas för vållande till kroppsskada framför att behöva stå till svars för att inte kunna tillgodose barnets grundläggande behov genom att erbjuda dem adekvat sjukvård.
Religionsfrihet är en princip inskriven i regeringsformen som innebär att man inte har rätt att med medicinskt tvång inskränka en individs frihet utan samtycke från barnets vårdnadshavare. Vaccinering är således inte obligatoriskt i lagtexten, och oavsett vaccinationsstatus har barnet rätt till skolgång och övrigt som samhället erbjuder. Därför behöver man normalt inte uppge skäl till sin vaccinvägran, på samma sätt som man inte behöver motivera en abort. Under pandemin infördes dock tillfälligt ett vaccinpass som begränsade ovaccinerade tillträde till vissa offentliga sammanhang, varför vaccin numera är att betrakta som "frivilligt tvång" i den bemärkelsen.
I teorin kan man alltså åberopa religionsfrihet för att motivera vaccinvägran för sina barn, men om en läkare eller annan person med medicinsk expertis rekommenderar stelkrampsvaccin eller motsvarande profylaktisk behandling vid en sårskada och du som förälder avböjer denna – kan det resultera i en orosanmälan. Det uppstår således en kollision mellan föräldrabalkens självbestämmande över medicinska ingrepp och barnets rätt till hälsa och skydd. Att medvetet avstå just stelkrampsvaccin anses medföra en potentiellt dödlig risk och kan av vården tolkas som bristande omsorg eller försummelse, något som ingår i dagens anmälningsplikt när man misstänker att ett barn far illa. Summa summarum kokar dilemmat ner till frågan om var gränsen går för statens rätt att ingripa i familjelivet när det råder oenighet om vad som i grunden utgör en hälsorisk.
En annan aspekt av det hela; föräldrar som söker medicinsk hjälp för sitt barn vid sårskada eller benbrott, riskerar initialt att misstänkliggöras eftersom vården måste utesluta risken för att föräldrarna själva har tillfogat barnet skada, som i fallet med Ättikaflickan. Det finns emellertid två sidor av myntet. Föräldrar kan i värsta fall dra sig ifrån att uppsöka vård av rädsla för att få hela sitt föräldraskap synat i sömmarna. Detta försätter naturligtvis barnet i ytterligare fara då lekmän i allmänhet inte besitter tillräcklig kunskap för att lägga om infekterade sår eller utföra komplicerade operationer hemmavid. Den här familjen är en av flera som felaktigt har fått sina barn omhändertagna när föräldrarna uppsökte sjukhus efter en fallolycka men i stället beskylldes för att själva ligga bakom de uppkomna skadorna.
Vetenskapen är i ständig förändring och definitionen på sanning har en tendens att växla med tiden. Sanningen är dessvärre inte alltid saklig, beprövad, faktagranskad och oberoende trots tyngden i sitt namn. Detta eftersom det förekommer jäv, prestigekrav, finansieringsbias och ekonomiska intressen inom forskarvärlden i allmänhet och biljon-läkemedelsindustrin i synnerhet. "Lögn, förbannad lögn och statistik" heter det visst. Tror man att transparens och fullständig ärlighet gäller i samtliga av fallen är man tyvärr olovligt naiv. Det förekommer att anslag dras in eller avslås när de stämmer dåligt överens med redan konstaterade rön på området. Även ekonomisk lobbyism kan sätta käppar i hjulet för att en studie ska kunna ses över genom en extern tillsynsmyndighet enligt riktlinjer för oberoende granskning. Man kanske motiverar avslaget med bristande vetenskaplig kvalitet som i själva verket bottnar i ideologiska övertygelser eller andra motiv än just kvalitetsbrist.
Frågan om kroppsligt välbefinnande är en komplex och omfattande angelägenhet som inte avhandlas på en lunchrast. Men när ens föräldraskap plötsligt hänger på en skör tråd för att man kanske väljer att inte lita blint på läkarkåren i varje enskild sakfråga, utan hellre fattar sina egna välgrundade beslut, kan det komma att få kännbara konsekvenser. Då riskerar man i stället att bli uthängd fastän intentionen har varit precis den motsatta; att skona sina barn från onödiga medicinska ingrepp där risken överväger nyttan.
Vi behöver sammantaget tillgång till bättre och mer sakliga, nyanserade, holistiska och objektiva studier som fastställer skillnaden mellan vaccinerade och ovaccinerade populationer. En framgångsrik metod kan vara randomiserade placebokontrollerade dubbelblinda studier, och inte som i dag där man endast jämför effekten av olika sorters vaccintillverkare. Detta går även att applicera på antibiotikabehandling, modern cancervård och de vedertagna metoder som kommit att prägla dessa betydande forskningsområden.
En annan aspekt av det hela; föräldrar som söker medicinsk hjälp för sitt barn vid sårskada eller benbrott, riskerar initialt att misstänkliggöras eftersom vården måste utesluta risken för att föräldrarna själva har tillfogat barnet skada, som i fallet med Ättikaflickan. Det finns emellertid två sidor av myntet. Föräldrar kan i värsta fall dra sig ifrån att uppsöka vård av rädsla för att få hela sitt föräldraskap synat i sömmarna. Detta försätter naturligtvis barnet i ytterligare fara då lekmän i allmänhet inte besitter tillräcklig kunskap för att lägga om infekterade sår eller utföra komplicerade operationer hemmavid. Den här familjen är en av flera som felaktigt har fått sina barn omhändertagna när föräldrarna uppsökte sjukhus efter en fallolycka men i stället beskylldes för att själva ligga bakom de uppkomna skadorna.
Vetenskapen är i ständig förändring och definitionen på sanning har en tendens att växla med tiden. Sanningen är dessvärre inte alltid saklig, beprövad, faktagranskad och oberoende trots tyngden i sitt namn. Detta eftersom det förekommer jäv, prestigekrav, finansieringsbias och ekonomiska intressen inom forskarvärlden i allmänhet och biljon-läkemedelsindustrin i synnerhet. "Lögn, förbannad lögn och statistik" heter det visst. Tror man att transparens och fullständig ärlighet gäller i samtliga av fallen är man tyvärr olovligt naiv. Det förekommer att anslag dras in eller avslås när de stämmer dåligt överens med redan konstaterade rön på området. Även ekonomisk lobbyism kan sätta käppar i hjulet för att en studie ska kunna ses över genom en extern tillsynsmyndighet enligt riktlinjer för oberoende granskning. Man kanske motiverar avslaget med bristande vetenskaplig kvalitet som i själva verket bottnar i ideologiska övertygelser eller andra motiv än just kvalitetsbrist.
Frågan om kroppsligt välbefinnande är en komplex och omfattande angelägenhet som inte avhandlas på en lunchrast. Men när ens föräldraskap plötsligt hänger på en skör tråd för att man kanske väljer att inte lita blint på läkarkåren i varje enskild sakfråga, utan hellre fattar sina egna välgrundade beslut, kan det komma att få kännbara konsekvenser. Då riskerar man i stället att bli uthängd fastän intentionen har varit precis den motsatta; att skona sina barn från onödiga medicinska ingrepp där risken överväger nyttan.
Vi behöver sammantaget tillgång till bättre och mer sakliga, nyanserade, holistiska och objektiva studier som fastställer skillnaden mellan vaccinerade och ovaccinerade populationer. En framgångsrik metod kan vara randomiserade placebokontrollerade dubbelblinda studier, och inte som i dag där man endast jämför effekten av olika sorters vaccintillverkare. Detta går även att applicera på antibiotikabehandling, modern cancervård och de vedertagna metoder som kommit att prägla dessa betydande forskningsområden.
Jag planerar att inom kort läsa boken "Vaccin : risker och skador" och sedan återkomma i frågan. Denna läsning bygger på en omfångsrik vetenskaplig data och slår undan benen på dagens samstämmiga syn gällande vacciner och dess eftergifter, vilket kan ses som ett närmast banbrytande paradigm i frågan om hälsa och välmående hos barn och unga.