Från pittoresk klassicism till förfulad modernism, och vikten av en gemensam kulturhistoria
I jakten på rätt (konservativt) parti att lägga min röst på i det kommande riksdagsvalet, trillade jag över AFS syn på arkitektonisk inriktning. Deras migrationspolitik överensstämmer inte med min, eftersom de propagerar för en massutvisning även för skötsamma invandrare medan jag efterlyser en mer nyanserad lösning på dagens migrationsproblem. Men när det kommer till stadsplanering befinner vi oss definitivt på samma planhalva.
Jag väljer att citera denna närmast poetiska del ur partiprogrammet ord för ord:
”Få saker påverkar oss visuellt så mycket i vår vardag som omgivningens arkitektur. Byggnaderna som omger oss är den urbana och semiurbana miljöns motsvarighet till människans utstyrsel och uppförande.
”Få saker påverkar oss visuellt så mycket i vår vardag som omgivningens arkitektur. Byggnaderna som omger oss är den urbana och semiurbana miljöns motsvarighet till människans utstyrsel och uppförande.
Intrycken påverkar oss och försätter oss i en viss typ av sinnesstämning beroende på vad vi bevittnar. Att beskåda Stockholms stadshus, från både in- och utsidan, eller blicka ut över Gamla stan, fyller oss med en annan känsla än att titta på Hötorgsskraporna i Stockholms city eller på ABC-förorternas betonggråa punkthus. Vetskapen om denna sinnesstämning är central för att förstå Alternativ för Sveriges vilja att bryta med Sveriges destruktiva arkitektoniska inriktning. Istället för att låta ständigt fulare byggnader ytterligare förfula våra städer vill vi återigen ställa arkitekturen i skönheten och människovänlighetens tjänst.
Det vore förmätet att avskriva en hel arkitektonisk genre som enbart destruktiv. Men det går likväl att identifiera ett kvalitativt skifte i arkitekturen när det som i folkmun kallas ’klassisk arkitektur’ (men som i själva verket innehåller många fler stilyttringar än klassicism) ger vika för det som i grova drag kan kategoriseras som modernism. Vi kan inte undgå att notera att det under decennierna kring det första världskriget skett en förskjutning inom arkitekturen bort från det vackra och människovänliga till det förenklade och förfulade. Ofta skedde detta i funktionalitetens namn, trots att äldre byggnader var minst lika praktiska och dessutom innehöll en visuell och emotionell kvalitet som den nya arkitekturen saknade.
Det vore förmätet att avskriva en hel arkitektonisk genre som enbart destruktiv. Men det går likväl att identifiera ett kvalitativt skifte i arkitekturen när det som i folkmun kallas ’klassisk arkitektur’ (men som i själva verket innehåller många fler stilyttringar än klassicism) ger vika för det som i grova drag kan kategoriseras som modernism. Vi kan inte undgå att notera att det under decennierna kring det första världskriget skett en förskjutning inom arkitekturen bort från det vackra och människovänliga till det förenklade och förfulade. Ofta skedde detta i funktionalitetens namn, trots att äldre byggnader var minst lika praktiska och dessutom innehöll en visuell och emotionell kvalitet som den nya arkitekturen saknade.
För Sveriges del kulminerade denna förändring i 1960- och 70-talets förödande rivningsvåg. Pådrivna av Socialdemokraterna, men med aktivt eller passivt stöd av de andra partierna, gick liemannen fram över svenska städer. Hur många köpingar fick inte se sina pittoreska stadskärnor förintas till förmån för ett grått Domushus i betong? Hur många svenska städer fick inte se sitt mest utmärkande byggnadsverk rivas i framstegets namn?
Arkitektur i form av byggnader och monument är identitetsmarkörer för ett folk. Att riva byggnader som har en emotionell och kulturell betydelse för människor är ett brutalt och konkret sätt att visa att en ny tid och ny regim är kommen. Ytterst handlar det om att förvägra oss vårt långa minne genom att ödelägga konkreta manifestationer av våra förfäders livsverk. Den arkitektoniska skövlingen som skedde på 1960- och 70-talet, och som fortsätter än idag i mindre omfattning, syftade till att beröva oss kopplingen till det förflutna och den känsla av mening, sammanhang och samhörighet som vacker arkitektur förmår oss att känna. De byggnader som restes i dess ställe är i bästa fall meningslösa och lämnar oss likgiltiga inför dess existens – i andra fall fyller de oss med avsmak och sorg. Talande nog finns det få byggnader som exemplifierar detta fenomen så väl som Arkitekturskolans tidigare byggnad.
Alternativ för Sverige inser att vacker, praktisk och människovänlig arkitektur är viktigt för ett sunt samhälle. Vi vill därför bryta med den destruktivitet, medelmåttighet och historielöshet som kännetecknat arkitekturen under det senaste halvseklet. Redan existerande byggnader som drar vanära över sin omgivning, särskilt i våra stadskärnor, bör ersättas. Det kommer däremot inte, som idag, att vara tillåtet att riva historiska och meningsfulla byggnadsverk. Ett oräkenligt antal exempel på detta finns dessvärre, så som Klarakvarteren i Stockholm, eller mer aktuellt med sommarvillorna i Petersvik utanför Sundsvall.
Det räcker dock inte med att stoppa framtida arkitektoniska ödeläggelse. Vi måste återerövra stadsrummet för det vackra och harmoniska. Alternativ för Sverige vill därför se en nationell strategi för att långsiktigt återställa arkitektoniska kronjuveler som strukit med i den hysteriska rivningsvågen. Lyckade exempel på rekonstruktioner finns från utlandet, inte minst Tyskland som har en lång tradition av att återuppbygga särskilt vacker och betydelsefull arkitektur som förstörts”.
Arkitektur i form av byggnader och monument är identitetsmarkörer för ett folk. Att riva byggnader som har en emotionell och kulturell betydelse för människor är ett brutalt och konkret sätt att visa att en ny tid och ny regim är kommen. Ytterst handlar det om att förvägra oss vårt långa minne genom att ödelägga konkreta manifestationer av våra förfäders livsverk. Den arkitektoniska skövlingen som skedde på 1960- och 70-talet, och som fortsätter än idag i mindre omfattning, syftade till att beröva oss kopplingen till det förflutna och den känsla av mening, sammanhang och samhörighet som vacker arkitektur förmår oss att känna. De byggnader som restes i dess ställe är i bästa fall meningslösa och lämnar oss likgiltiga inför dess existens – i andra fall fyller de oss med avsmak och sorg. Talande nog finns det få byggnader som exemplifierar detta fenomen så väl som Arkitekturskolans tidigare byggnad.
Alternativ för Sverige inser att vacker, praktisk och människovänlig arkitektur är viktigt för ett sunt samhälle. Vi vill därför bryta med den destruktivitet, medelmåttighet och historielöshet som kännetecknat arkitekturen under det senaste halvseklet. Redan existerande byggnader som drar vanära över sin omgivning, särskilt i våra stadskärnor, bör ersättas. Det kommer däremot inte, som idag, att vara tillåtet att riva historiska och meningsfulla byggnadsverk. Ett oräkenligt antal exempel på detta finns dessvärre, så som Klarakvarteren i Stockholm, eller mer aktuellt med sommarvillorna i Petersvik utanför Sundsvall.
Det räcker dock inte med att stoppa framtida arkitektoniska ödeläggelse. Vi måste återerövra stadsrummet för det vackra och harmoniska. Alternativ för Sverige vill därför se en nationell strategi för att långsiktigt återställa arkitektoniska kronjuveler som strukit med i den hysteriska rivningsvågen. Lyckade exempel på rekonstruktioner finns från utlandet, inte minst Tyskland som har en lång tradition av att återuppbygga särskilt vacker och betydelsefull arkitektur som förstörts”.
Hur det gick till när dåligt blev bra i världen upp och ner
Jag är djupt bekymrad över den oroväckande riktning som samhällsutvecklingen har tagit, vilket jag kan konstatera efter att ha följt den offentliga debatten i hela mitt vuxna liv.
Fem exempel på fenomen som har blivit rumsrena och helst inte ska ifrågasättas överhuvudtaget:
Fem exempel på fenomen som har blivit rumsrena och helst inte ska ifrågasättas överhuvudtaget:
- Könsförnekelse som semantiskt har övergått till könsbekräftande vård – d.v.s. raka motsatsen till att acceptera sitt biologiska tillstånd. Barn och ungdomar erbjuds hormonblockerare, och när personen uppnår vuxen ålder väljer somliga att avlägsna friska genitalier från kroppen på kirurgisk väg. Ifrågasätter du den här utvecklingen, och antyder sådant som vanföreställningar och dysmorfofobi, benämns du som transfob.
- Abort – fosterfördrivning på ren svenska – ses som något bra inom ramen för friskvård, och ska nu t.o.m. grundlagsskyddas. I vissa fall utförs aborten när fostret är långt gånget med nära nog fullt utvecklade organ – att likna vid en nästintill färdigutvecklad människa. Detta sker inte nödvändigtvis som ett resultat av incest eller våldtäkt som debattörerna gärna vill göra gällande, utan står för endast uppemot 1–1,5 % % av alla aborter, enligt en amerikansk undersökning. Jag efterlyser motsvarande statistik på svenska (med reservation för att mörkertalet spelar in). Ifrågasätter du den här utvecklingen och värnar om de oföddas rätt till liv, benämns du som abortmotståndare.
- Diagnoser som identitetsmarkör omfattar i dag nära 1 av 5 svenskar. Detta samtidigt som man gjort det till en hel industri att medicinera en majoritet av dessa med amfetaminliknande preparat – omkring 75 % av alla med adhd-diagnos. Ifrågasätter du den här utvecklingen (läs: medikalisering) och betraktar dessa personlighetsdrag som en del av vår mänskliga variation, benämns du som funkofob.
- Felaktiga LVU-beslut. Det förekommer att staten felaktigt omhändertar barn till föräldrar som varken missbrukar, vanvårdar eller försummar dessa – d.v.s. den grupp som LVU ursprungligen var till för. Ifrågasätter du den här utvecklingen och strävar efter ett verkligt "barnets bästa"-perspektiv, benämns du som konspirationsteoretiker eller desinformatör.
- Sverige som ett påstått patriarkat. Sverige rankas på topp när det kommer till världens mest jämställda länder. Ifrågasätter du (därför) förekomsten av ett patriarkat benämns du som misogyn, bakåtsträvare, sverigedemokrat, incel, vit kränkt man ...
Historieomskrivningen som gjorde kvinnan till ett offer
Jag bor i en fastighet från 1927. Samhället har inom loppet av en hundraårsperiod genomgått en enorm förändring – inte enbart demografiskt, utan även i relationen mellan man och kvinna. Det var en tid där hemmafruar tvingades utföra fysiskt tunga vardagssysslor, vilket innebar en helt annan typ av arbetsbörda än dagens. Detta när hemmafruidealet fortfarande rådde och tillgången till rinnande vatten, tvätt- och diskmaskiner var nära nog noll.
Påfallande ofta lyfts kvinnans ekonomiska beroende till mannen där missbruk förekom, eller andra oangelägenheter för den delen, liksom illegala aborter och det hårt krävande hushållsarbetet hemmavid och/eller i jordbruket. Vidare menar dagens historieskrivare att studier saknas gällande omfattningen av psykisk ohälsa ihop med skammen som omgärdade skilsmässor vid den här tidpunkten. Samtidigt uppfostrade kvinnan barn, ägnade sig åt hantverk och rådde om i hus och hem. Detta betraktades som likvärdigt mannens arbete.
"Betänk att kvinnor fick rösträtt först 1921", är många snabba att påpeka. Faktum är att mindre bemedlade män och arbetare också var utestängda från vallokalerna under hela 1800-talet. Omkring 1909 infördes reformen som även inbegrep dessa, men fortfarande uteslöts män under 24 år och de som uteblev från militärtjänstgöring. Först runt 1919 blev rösträtten lika för samtliga myndiga män, med några få undantag – att jämföra med motsvarigheten för kvinnor endast två år därpå.
I takt med att olika jämställdhetsreformer infördes – exempelvis slopandet av sambeskattning och kvinnans intåg på arbetsmarknaden, introducerades teknisk avlastning, barnomsorg och föräldraförsäkring. Dubbelarbete blev dock vardag för många mödrar, något som resulterade i deltidsjobb inom en lågbetald offentlig sektor. Juridiskt och ekonomiskt fick många kvinnor det väsentligt bättre men denna förändring skedde också på bekostnad av att den tidigare tryggheten allt mer gick förlorad. Stora barngrupper och långa dagar på det som sedermera kom att heta förskola, blev ett inslag i den nya familjebilden. Senare implementerades en pedagogisk modell även för de allra yngsta barnen, inte sällan med identitetspolitiska inslag. Här redogör jag för min syn på förskolan i stort.
Min uppfattning är att historiebeskrivningen från då inte alltid stämmer överens med de hushåll där makarna levde i lyckliga äktenskap, i djup harmoni med tydliga roller, vilket kunde ge en mer varaktig livskvalitet än i dag. Män och kvinnor kompletterade varandra. Det fanns till skillnad från nu inget stressigt vardagspussel att tala om – i alla fall inte enligt samtida definitioner.
Den moderna familjen brottas med en strävan efter den lyckade fasaden på sociala medier, anordna spektakulära kalas och att skjutsa omkring barnen på deras många aktiviteter. Föräldrarna dras kanske med prestationsångest, höga bolån och den nya tidens utseendefixering (skönhetsingrepp och filter) samtidigt som de förväntas klättra på karriärstegen. Är någon arbetslös hänvisas den till ett än värre öde: en dysfunktionell arbetsförmedling som statistiskt inte förmedlar några jobb, namnet till trots. Dessutom är kärleksrelationerna vanligen kortvariga och flyktiga i och med åtkomsten till Tinder och den lättvindiga synen på abort.
Den moderna familjen brottas med en strävan efter den lyckade fasaden på sociala medier, anordna spektakulära kalas och att skjutsa omkring barnen på deras många aktiviteter. Föräldrarna dras kanske med prestationsångest, höga bolån och den nya tidens utseendefixering (skönhetsingrepp och filter) samtidigt som de förväntas klättra på karriärstegen. Är någon arbetslös hänvisas den till ett än värre öde: en dysfunktionell arbetsförmedling som statistiskt inte förmedlar några jobb, namnet till trots. Dessutom är kärleksrelationerna vanligen kortvariga och flyktiga i och med åtkomsten till Tinder och den lättvindiga synen på abort.
Avslutningsvis får man inte glömma att detta nya paradigmskifte som skedde i etapper och utspelade sig under flera decennier, även har gett upphov till en kolossal maktförflyttning från familj till stat. Man kan säga att den nya sortens institutionalisering utgör en stor bromskloss när dagens familjer tvingas dela uppmärksamheten med offentliga institutioner. Jag syftar på sådant som BVC, allmän förskola och LVU-apparaten med tillhörande angiverisamhälle, där var tionde barn i dag är föremål för en orosanmälan.
Tidigare fanns det en naturligt förankrad kunskapsöverföring generationer emellan. Numera sitter BVC och likvärdiga kontrollapparater på ensamt monopol som statlig expert utifrån myndighetens riktlinjer om språkutveckling och tillväxtkurvor.
Den egentliga betydelsen av tro från ett västerländskt perspektiv
Jag läste i dag att Sverige som ett sekulariserat land lider brist på tro och riktning. Religion förknippas ofta med islamistisk fundamentalism och frikyrkliga sekter, men tro kan lika gärna bottna i övertygelsen om att livet faktiskt fyller ett verkligt syfte – att överlämna sig till [tron på] något större.
Att bekänna sig till en trosuppfattning innebär som regel att leva utifrån en intern gemenskap och sammanhållning inom den egna gruppen, följa traditioner, ritualer, seder och att uppmärksamma stora helgdagar. Det bör också finnas en föreställning om vad som är moraliskt rätt och riktigt utanför den juridiska begreppsvärlden, som vikten av sociala normer.
Att ifrågasätta livets mening är något universellt som de flesta av oss brottas med någon gång under sin levnad. Västvärldens lösning ses gärna i pillerform men det verkar i bästa fall endast symtomdämpande, och ger knappast svar på upprinnelsen till själva besvären. Exempel på besvär kan vara missbruk, självskadebeteende, ångest, depressioner, självmordstankar, existentiella kriser, bearbetning av förluster, tvångssyndrom, prokrastinering, sömnproblem och övrigt som många människor tvingas gå igenom förr eller senare. Ej heller kan man på syntetisk väg bota avsaknaden av det som gick förlorat under en dysfunktionell uppväxt eller ett genomgånget trauma.
Att ifrågasätta livets mening är något universellt som de flesta av oss brottas med någon gång under sin levnad. Västvärldens lösning ses gärna i pillerform men det verkar i bästa fall endast symtomdämpande, och ger knappast svar på upprinnelsen till själva besvären. Exempel på besvär kan vara missbruk, självskadebeteende, ångest, depressioner, självmordstankar, existentiella kriser, bearbetning av förluster, tvångssyndrom, prokrastinering, sömnproblem och övrigt som många människor tvingas gå igenom förr eller senare. Ej heller kan man på syntetisk väg bota avsaknaden av det som gick förlorat under en dysfunktionell uppväxt eller ett genomgånget trauma.
Ofta betraktar vi den religiösa övertygelsen som något destruktivt och föråldrat (med hänvisning till en mossig bibel med över 2000 år på nacken). Detta medan sådant som alkohol och andra typer av lagliga droger, psykofarmaka, hormonella preventivmedel, konsumtion, utseendefixering, statusmarkörer, pornografi, lösa förbindelser och inte minst ändlös prestation uppmuntras och premieras i vår tid och del av världen.
Samtidigt närmar sig samtidsmänniskan i väst så sakteliga tron på acceptans som något fundamentalt livsavgörande tillstånd, och vikten av att befinna sig i nuet genom mindfulness/meditation – tid för reflektion och nödvändig återhämtning. Trots det betraktas andliga element i form av den dagliga bönen och andra relevanta paralleller som något extremt och ska helst avvisas och bagatelliseras. Detta medelst vår (egentligen väldigt dekadenta) livsstil utgör norm. (Politik är också religion i viss mening – se bara på klimatsekten och andra typer av senmoderna rörelser som utgår från hypoteser av styrd forskning inlindade i vetenskaplig terminologi).
Jag anser att den typen av religiös tillhörighet som jag beskriver här ovan ofta får oförtjänt med kritik, och är lätt att förringa. Många av oss anammar trots allt dessa ritualer i sitt dagliga liv, om än i varierande former.
Skaparen av ett miljardimperium utestängd från sitt eget event
Sedan något år tillbaka är min förstfödde son fullständigt besatt av tv-spelet Minecraft. Han äger nu samtliga klädesplagg, skor och accessoarer i temat, liksom spel, leksaker, sängkläder och övrig inredning. Vi pratar alltså tröjor och byxor och strumpor, regnstövlar, innetofflor, sandaler, sneakers, ryggsäckar, kepsar, solglasögon och mycket mer. Initialt ville jag endast uppmuntra hans nyfunna intresse men med tiden växte samlandet fram som en kul sport.
Minecraft är en modern företeelse och ett kreativt universum som lanserades tidigt 2010-tal, men som med sina karaktäristiska pixlar för tankarna till svunna tider. Samtidigt innehåller berättelsen tidlösa inslag. Detta eftersom den bygger (pun intended) på att skapa en vardaglig tillvaro med fundament i form av mat och dryck, men också djurhållning, mineraler, årstidsväxlingar och den eviga kampen mellan ont och gott. Drakar, häxor och andra naturväsen samsas i såväl slottsmiljöer som underjordiska gruvor.
Med sina över 300 miljoner sålda exemplar är Minecraft det genom tiderna mest säljande tv-spelet. Grundaren och svensken Markus "Notch" Persson sålde rättigheterna när spelidén ännu var i sin linda, och satte därmed Sverige på den internationella spelkartan för gott. Det hela är onekligen att betrakta som en framgångssaga. Samtidigt fick Notch betala ett högt pris för sina politiska ståndpunkter som han postade på sociala medier de nästföljande åren. Så småningom ledde detta till att han vid Minecrafts tioårsjubileum portades från evenemanget p.g.a. påstått kontroversiella uttalanden om bl.a. transpersoner. Notch blev alltså paradoxalt utestängd från sitt eget event trots att det rimligen aldrig hade ägt rum om det inte vore för hans livsverk. Känns den progressiva vänsterns "tolerans" igen?
Minecraft är en modern företeelse och ett kreativt universum som lanserades tidigt 2010-tal, men som med sina karaktäristiska pixlar för tankarna till svunna tider. Samtidigt innehåller berättelsen tidlösa inslag. Detta eftersom den bygger (pun intended) på att skapa en vardaglig tillvaro med fundament i form av mat och dryck, men också djurhållning, mineraler, årstidsväxlingar och den eviga kampen mellan ont och gott. Drakar, häxor och andra naturväsen samsas i såväl slottsmiljöer som underjordiska gruvor.
Med sina över 300 miljoner sålda exemplar är Minecraft det genom tiderna mest säljande tv-spelet. Grundaren och svensken Markus "Notch" Persson sålde rättigheterna när spelidén ännu var i sin linda, och satte därmed Sverige på den internationella spelkartan för gott. Det hela är onekligen att betrakta som en framgångssaga. Samtidigt fick Notch betala ett högt pris för sina politiska ståndpunkter som han postade på sociala medier de nästföljande åren. Så småningom ledde detta till att han vid Minecrafts tioårsjubileum portades från evenemanget p.g.a. påstått kontroversiella uttalanden om bl.a. transpersoner. Notch blev alltså paradoxalt utestängd från sitt eget event trots att det rimligen aldrig hade ägt rum om det inte vore för hans livsverk. Känns den progressiva vänsterns "tolerans" igen?
Men Markus är minsann karl för sin hatt och lever såvitt jag förstår ett lugnt och tillbakadraget liv i sitt 500 miljoner kronors Beverly Hills-palats. Han är i dag god för omkring 15 miljarder svenska kronor – och om det inte är ett "fuck off-kapital" som heter duga, vet jag faktiskt inte vad som krävs.
Dokusåpaprofilen Josh Seiter parodierar på wokerörelsen i videoformat
I dag vill jag presentera den konservative högerprofilen tillika videokreatören Josh Seiter, f.d. deltagare i Bachelorette, och mer specifikt hans karaktär Jay.
Jay är en fiktiv transkvinna som gestaltas med extrema ytterligheter och överdrivna proportioner och attribut i syfte att belysa den postmodernistiska wokerörelsen i väst. Systematiskt driver man med hyckleriet inom den amerikanska LGBTQIA-rörelsen där innehållet rör sig i gränslandet mellan satir och provokation. Han anser vidare att det är enkelt gjort eftersom han – till skillnad från dem han kritiserar – har "the truth, the reality and the science" på sin sida.
Rubrikerna nedan är klickbara för att hamna direkt på respektive video.
I en video ifrågasätter Josh det faktum att män inte ska uttala sig om aborter eftersom de själva saknar livmoder (vanligt argument hos gruppen abortförespråkare). Josh påtalar det här för en man vars bil pryds av ett pro choice-klistermärke och för att visa på det motsägelsefulla i situationen, varav mannen blir ombedd att ta ner klistermärket. Detta eftersom pro-choice vanligen står för abortfrihet snarare än valfrihet, och enligt devisen om att reproductive appropriation inte är ok. Om kriteriet för att få uttala sig är att personligen kunna bli gravid eller ha genomgått fosterfördrivning, exkluderas ju alla män automatiskt från båda sidor av debatten.
Josh själv beskriver sin resa så här: “For the last five months, I’ve been conducting a social experiment online to expose how gullible and how delusional the left is. The whole idea of postmodern gender ideology is ridiculous and absurd, and I tried to be the most extreme version of it and take it to its logical end”.
* * *
I en video ifrågasätter Josh det faktum att män inte ska uttala sig om aborter eftersom de själva saknar livmoder (vanligt argument hos gruppen abortförespråkare). Josh påtalar det här för en man vars bil pryds av ett pro choice-klistermärke och för att visa på det motsägelsefulla i situationen, varav mannen blir ombedd att ta ner klistermärket. Detta eftersom pro-choice vanligen står för abortfrihet snarare än valfrihet, och enligt devisen om att reproductive appropriation inte är ok. Om kriteriet för att få uttala sig är att personligen kunna bli gravid eller ha genomgått fosterfördrivning, exkluderas ju alla män automatiskt från båda sidor av debatten.
Josh själv beskriver sin resa så här: “For the last five months, I’ve been conducting a social experiment online to expose how gullible and how delusional the left is. The whole idea of postmodern gender ideology is ridiculous and absurd, and I tried to be the most extreme version of it and take it to its logical end”.
Läs mer här.
Vi vet ju vid det här laget hur "toleranta" den liberala vänstern är. Josh Seiter har paradoxalt nog fått motta åtskilliga dödshot sedan publiceringen av sina videor där han blottlägger intoleransen och den kognitiva dissonansen hos densamma.
"Har slutat andas ut helt nu, vill inte bidra till utsläppen"
Två för mig okända personer ironiserar över hur de ska tas med det nya Hantaviruset som är i ropet just nu.
Person 1: "Gick tydligen att beställa 'boosters' från AliExpress, så jag 'tar en om dan, gör kroppen glad'. Om jag mot förmodan visar positivt i ett PCR-test så dricker jag boosters istället för vatten. Vatten kan ju vara smittat, så känner mig säker i 'säkra' labb. Var även försiktig med andning, håll andan för tydligen kommer CO2 ut då. Tips är att bara andas in, hoppas det här hjälper någon i samma livsfarliga sits. Stay safe, tillsammans hjälps vi åt".
Person 2: "Tack för omtanken. Har redan börjat med kuren. Tar två boosters på fastande mage, tre om jag nyser. Har slutat andas ut helt nu, vill inte bidra till utsläppen. Nästa steg är att byta blod mot handsprit och isolera mig i frysen. Känns tryggt. Vi måste alla ta ansvar".
Person 2: "Tack för omtanken. Har redan börjat med kuren. Tar två boosters på fastande mage, tre om jag nyser. Har slutat andas ut helt nu, vill inte bidra till utsläppen. Nästa steg är att byta blod mot handsprit och isolera mig i frysen. Känns tryggt. Vi måste alla ta ansvar".
Hur diagnostisering blev den enda accepterade formen för människans avvikelser
Jag fick i dag tipset om en barnläkare som redan 2012 ifrågasatte den stora förekomsten av adhd-diagnoser.
"Problemet är att objektiva tester saknas. Skulle en hjärndysfunktion upptäckas (vilket är ovanligt) handlar det om en mer handfast neurologisk sjukdom och inte om adhd".
"Sjukdom är den enda accepterade formen för avvikelser vi har. Saker som namnges blir verkliga. Alla som vill kan få en diagnos. 'Läkaren namnger den, sjukförsäkringssystemet bekräftar den, medierna uppmuntrar den, läkemedelsindustrin tjänar på den' (Karin Johannison, idéhistoriker). Diagnosen innebär att bli tagen på allvar, en förklaring, en skuldbefrielse, förhoppningar om en effektiv behandling och en snabb bot".
Lika aktuellt då som nu ...
Orsaken till beteendestörningar framgår inte bara för att vi namnger symtomen
"Det finns en benägenhet i vårt samhälle att medikalisera problem som inte är medicinska, att söka sjukdomsförklaringar där det bara finns störande beteenden och att ge sken av att vi förstår orsaken till avvikande beteenden bara för att vi ger dem ett namn.
Adhd är ingen neurologisk sjukdom i den rätta bemärkelsen
"Problemet är att objektiva tester saknas. Skulle en hjärndysfunktion upptäckas (vilket är ovanligt) handlar det om en mer handfast neurologisk sjukdom och inte om adhd".
Diagnosen som en påstådd förklaring
"Sjukdom är den enda accepterade formen för avvikelser vi har. Saker som namnges blir verkliga. Alla som vill kan få en diagnos. 'Läkaren namnger den, sjukförsäkringssystemet bekräftar den, medierna uppmuntrar den, läkemedelsindustrin tjänar på den' (Karin Johannison, idéhistoriker). Diagnosen innebär att bli tagen på allvar, en förklaring, en skuldbefrielse, förhoppningar om en effektiv behandling och en snabb bot".
Rob Schneider offrar sig på ideologins altare
Humor är onekligen en färskvara, det är så sant som det är sagt.
I går trillade jag över komedirullen ”European gigolo” från början av 2000-talet, som jag minns roade mig en del när det begav sig. Åtminstone har den länge återfunnits bland mina 150 listade favoritfilmer. Det var hög tid att se igenom några av dem för att se vilka som inte längre håller måttet.
I går trillade jag över komedirullen ”European gigolo” från början av 2000-talet, som jag minns roade mig en del när det begav sig. Åtminstone har den länge återfunnits bland mina 150 listade favoritfilmer. Det var hög tid att se igenom några av dem för att se vilka som inte längre håller måttet.
Efter en snabb omtitt är jag allt annat än imponerad. I stället blev jag nyfiken på karaktären Deuce, spelad av Rob Schneider, vars Instagramkonto bestod av allt annat än jag hade väntat mig. Mer frispråkig än så här kan du knappast bli i dagens konformistiska Hollywood.
Det är högst anmärkningsvärt att uttrycka sig så motvalls när man tidigare profilerat sig starkt inom Hollywood med allt vad det har kommit att innebära (läs: wokeness med Disney i spetsen, och annan typ av ängslig moralism).
På hans Instagramkonto, med tre miljoner följare, går bland annat följande att läsa:
”Kamala Harris says ’We’re not going back!” And She and the Democrats don’t want to ’go back.’ But Americans WANT TO GO BACK; Americans want to ’go back’ to our country and our cities that are NOT BEING OVERRUN with 20 million undocumented immigrants, flooding our country with fentanyl that KILLS 65,000 Americans each year.
”Kamala Harris says ’We’re not going back!” And She and the Democrats don’t want to ’go back.’ But Americans WANT TO GO BACK; Americans want to ’go back’ to our country and our cities that are NOT BEING OVERRUN with 20 million undocumented immigrants, flooding our country with fentanyl that KILLS 65,000 Americans each year.
Our country wants to ’go back’ to where girls don’t have to share the sports field and girl’s locker room with narcissistic failed male athletes.
We want to ’go back’ to where 14 year old children are NOT allowed to have their bodies surgically mutilated or take repurposed castration drugs (falsely named puberty blockers) through this gender madness”.
Det är högst anmärkningsvärt att uttrycka sig så motvalls när man tidigare profilerat sig starkt inom Hollywood med allt vad det har kommit att innebära (läs: wokeness med Disney i spetsen, och annan typ av ängslig moralism).
Enligt en säker källa ska Rob Schneider ha sagt att han hellre blir arbetslös än mister sin yttrandefrihet. Han är även uttalat vaccinskeptisk och en stolt anhängare av MAHA-rörelsen där man bland annat ifrågasätter varför fler än hälften av dagens amerikaner brottas med kronisk sjukdom och hur autism har blivit något av en epidemi i vår tid.
Hatten av för Rob Schneider! När tiden är kommen att kasta in handduken ska man åtminstone göra det med flaggan i topp och hedern i behåll.
Hatten av för Rob Schneider! När tiden är kommen att kasta in handduken ska man åtminstone göra det med flaggan i topp och hedern i behåll.
Världen behöver fler individualister – människor som törs stå pall för otäcka narrativ även när det medför en påkostad uppoffring på ideologins altare.
Ofrivilligt första maj-tåg-deltagande
Under gårdagen lyckades jag och min familj med bedriften att oavsiktligt hamna mitt i ett första maj-tåg. Detta efter att ha missbedömt var i stan som det skulle gå av stapeln samtidigt som termometern visade närmare tjugo grader, så utomhus kände vi oss tvungna att gå denna soliga dag.
Strax dessförinnan råkade vi bevittna förberedelserna hos en av våra folkvalda på vänstersidan, efter att ha hamnat på samma fik som personen och dennes talskrivare. Som väntat innehöll talet bland annat begreppen "avgiftsfritt" (gratis) och "slopade landsgränser". Men inte ett ord om hur detta ska finansieras eller om de konsekvenser som rimligen uppstår ifall sådana förslag blir verklighet. Argumentationen kollapsar av sin egen tyngd.
Jag kommer osökt att tänka på parodin med start 1 minut och 37 sekunder in i följande klipp ...
När jag och min familj skulle bege oss hemåt uppenbarade sig plötsligt en hord av människor ute på gatan, som till det yttre efterliknade ett Pridetåg men representerade partiet (V). Dessa skanderade om sex timmars arbetsdag, att krossa rasismen och patriarkatet (i Sverige som tillhör topp-5 av världens mest jämställda länder), och att ingen människa är illegal.
När jag och min familj skulle bege oss hemåt uppenbarade sig plötsligt en hord av människor ute på gatan, som till det yttre efterliknade ett Pridetåg men representerade partiet (V). Dessa skanderade om sex timmars arbetsdag, att krossa rasismen och patriarkatet (i Sverige som tillhör topp-5 av världens mest jämställda länder), och att ingen människa är illegal.
Bland plakaten kunde man läsa anarkistiska budskap som "skända arbetslinjen, sluta jobba", "allt till alla" och "nej till krig, ja till glass" men också "sluta puttas, var snäll", som tagna från värdegrunden inom förskolans läroplan.
Jag noterade även ett "Girls just wanna go home safely". Jo, men vore det inte på sin plats att i så fall kartlägga vilket klientel som begår den typen av sexualbrott? Man skjuter snett och missar målet. Det är knappast rimligt att beskylla hela mansbefolkningen i stället för att titta närmare på de grupper där verkliga patriarkala strukturer råder, om vi nu prompt ska tala i sådana termer.
"Stoppa borgarna i papperskorgarna!" lät det också. Vad avses med "borgare" – entreprenörer som startar företag och är i behov av arbetskraft ...?
Denna djupt banala världsåskådning hos en viss typ av vänster har jag så oerhört svårt att sympatisera med. Ju mer trivialt och infantilt man uttrycker sig, desto lättare att vinna gehör hos likasinnade?
Denna djupt banala världsåskådning hos en viss typ av vänster har jag så oerhört svårt att sympatisera med. Ju mer trivialt och infantilt man uttrycker sig, desto lättare att vinna gehör hos likasinnade?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)