Att bekänna sig till en trosuppfattning innebär som regel att leva utifrån en intern gemenskap och sammanhållning inom den egna gruppen, följa traditioner, ritualer, seder och att uppmärksamma stora helgdagar. Det bör också finnas en föreställning om vad som är moraliskt rätt och riktigt utanför den juridiska begreppsvärlden, som vikten av sociala normer.
Att ifrågasätta livets mening är något universellt som de flesta av oss brottas med någon gång under sin levnad. Västvärldens lösning ses gärna i pillerform men det verkar i bästa fall endast symtomdämpande, och ger knappast svar på upprinnelsen till själva besvären. Exempel på besvär kan vara missbruk, självskadebeteende, ångest, depressioner, självmordstankar, existentiella kriser, bearbetning av förluster, tvångssyndrom, prokrastinering, sömnproblem och övrigt som många människor tvingas gå igenom förr eller senare. Ej heller kan man på syntetisk väg bota avsaknaden av det som gick förlorat under en dysfunktionell uppväxt eller ett genomgånget trauma.
Att ifrågasätta livets mening är något universellt som de flesta av oss brottas med någon gång under sin levnad. Västvärldens lösning ses gärna i pillerform men det verkar i bästa fall endast symtomdämpande, och ger knappast svar på upprinnelsen till själva besvären. Exempel på besvär kan vara missbruk, självskadebeteende, ångest, depressioner, självmordstankar, existentiella kriser, bearbetning av förluster, tvångssyndrom, prokrastinering, sömnproblem och övrigt som många människor tvingas gå igenom förr eller senare. Ej heller kan man på syntetisk väg bota avsaknaden av det som gick förlorat under en dysfunktionell uppväxt eller ett genomgånget trauma.
Ofta betraktar vi den religiösa övertygelsen som något destruktivt och föråldrat (med hänvisning till en mossig bibel med över 2000 år på nacken). Detta medan sådant som alkohol och andra typer av lagliga droger, psykofarmaka, hormonella preventivmedel, konsumtion, utseendefixering, statusmarkörer, pornografi, lösa förbindelser och inte minst ändlös prestation uppmuntras och premieras i vår tid och del av världen.
Samtidigt närmar sig samtidsmänniskan i väst så sakteliga tron på acceptans som något fundamentalt livsavgörande tillstånd, och vikten av att befinna sig i nuet genom mindfulness/meditation – tid för reflektion och nödvändig återhämtning. Trots det betraktas andliga element i form av den dagliga bönen och andra relevanta paralleller som något extremt och ska helst avvisas och bagatelliseras. Detta medelst vår (egentligen väldigt dekadenta) livsstil utgör norm. (Politik är också religion i viss mening – se bara på klimatsekten och andra typer av senmoderna rörelser som utgår från hypoteser av styrd forskning inlindade i vetenskaplig terminologi).
Jag anser att den typen av religiös tillhörighet som jag beskriver här ovan ofta får oförtjänt med kritik, och är lätt att förringa. Många av oss anammar trots allt dessa ritualer i sitt dagliga liv, om än i varierade former.