Hur det gick till när dåligt blev bra i världen upp och ner

Jag är djupt bekymrad över vilken oroväckande riktning som samhällsutvecklingen har tagit. Detta efter att följt den offentliga debatten flitigt i hela mitt vuxna liv.

Fem exempel på fenomen som har blivit rumsrena och helst inte ska ifrågasättas överhuvudtaget:

  • Könsförnekelse som semantiskt har övergått till könsbekräftande vård – d.v.s. raka motsatsen till att acceptera sitt biologiska tillstånd. Barn och ungdomar erbjuds hormonblockerare, och när personen uppnår vuxen ålder väljer somliga att avlägsna friska genitalier från kroppen på kirurgisk väg. Ifrågasätter du den här utvecklingen, och antyder sådant som vanföreställningar och dysmorfofobi, benämns du som transfob.

  • Abort – fosterfördrivning på ren svenska – ses som något bra inom ramen för friskvård, och ska nu t.o.m. grundlagsskyddas. I vissa fall utförs aborten när fostret är långt gånget med nära nog fullt utvecklade organ – att likna vid en nästintill färdigutvecklad människa. Detta sker inte nödvändigtvis som ett resultat av incest eller våldtäkt som debattörerna gärna vill göra gällande, utan på fullt friska individer. Den tidigare gruppen utgör endast uppemot 1–1,5 % % av alla aborter, enligt en amerikansk undersökning. Jag efterlyser motsvarande statistik på svenska (med reservation för att mörkertalet naturligtvis också spelar in). Ifrågasätter du den här utvecklingen och värnar om de oföddas rätt till liv, benämns du som abortmotståndare.

  • Diagnoser som identitetsmarkör omfattar i dag nära 1 av 5 svenskar. Detta samtidigt som man gjort det till en hel industri att medicinera en majoritet av dessa med amfetaminliknande preparat – omkring 75 % av alla med adhd-diagnos. Ifrågasätter du den här utvecklingen (läs: medikalisering) och betraktar dessa personlighetsdrag som en del av naturligt mänsklig variation, benämns du som funkofob.