Om

Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.

Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.

Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.

LVU-industrin sammanfattad på femton rader

"Placeringar av barn är en mångmiljardindustri. Och därför är lobbyismen extrem.
Tänk på vem som tjänar på att systemet förblir som det är.

Privata HVB-hem som fakturerar kommuner hundratusentals kronor per barn och månad. Konsultbolag som säljer utredningsmetoder och utbildningar till socialtjänsten. Juridiska ombud som får offentlig ersättning oavsett utfall. Forskare och akademiker vars karriärer är knutna till samma metoder de utvärderar. Och ett helt ekosystem av aktörer vars existens förutsätter ett kontinuerligt flöde av placeringar.

Ingen av dem tjänar på färre placeringar. Ingen av dem tjänar på transparens. Ingen av dem tjänar på personligt tjänstemannaansvar.

Så när kritiken mot systemet växer mobiliserar de. De finansierar forskning som bekräftar systemets legitimitet. De ägnar sig åt lobbying mot lagändringar som skulle öka insynen. De placerar sina röster i media och i politiken. Och de kallar kritikerna haverister och desinformatörer.

Det är inte en konspirationsteori. Det är grundläggande ekonomi.
Och mitt i det ekosystemet sitter barn som Elsa och Adam – inte som människor med rättigheter och familjer som älskar dem, utan som intäktskällor i ett system som aldrig behöver bevisa sin nytta.
"

– saxat från ett stort internetforum nära dig