Framför mig ligger boken "Så vann woke" av Joanna Williams, som är brittisk författare, akademiker och debattör. En snabb genomgång belyser hur wokekulturen har fått allt större fäste världen över, men också möts av stort motstånd i form av den inofficiella anti-woke-rörelsen.
Begreppet kan ses som en förlängning av att vara pk, politiskt korrekt, och innefattar i regel sådant som kön, etnicitet och sexuell läggning. Språket är vanligen begränsat till att prata om jämlikhet, mångfald, inkludering och rättvisa. Inom respektive fält kan man även stöta på begrepp som Karens, vita privilegier, vithetsnorm, kulturell appropriering, POC/people of colour (tidigare färgade), icke-binär, toxisk maskulinitet, klimatångest och tolkningsföreträde.
Förespråkare hänvisar till woke som "vanligt sunt förnuft". De som motsätter sig denna utveckling uppfattas i regel som kontroversiella bakåtsträvare med en föråldrad terminologi.
Känns resonemanget igen?
I stället för att ägna sig åt verklig diskriminering, blåser wokerörelsen liv i gamla fördomar. De som inte underkastar sig woke-agendan i sin nuvarande form utestängs från sina karriärer, tvingas möta tillmälen som "fascist", förväntas göra avbön och kan till och med behöva motta dödshot. Cancelkulturen är oförsonlig och betraktas som en del i en god sak – ett nödvändigt tillrättavisande när någon uttalar sig på fel sätt.
Genom användningen av specifika hashtags på sociala medier, ägnar man sig åt godhetssignalering i syfte att sålla agnarna från vetet. Det här ses även på landets högskolor och inom universitetsvärlden där kunskapsförmedling, traditioner och akademisk bildning sedan länge har fått ge vika för identitetspolitiska intressen. Det förekommer också att människor ägnar sig åt självcensur som en slags förebyggande åtgärd framför att riskera att bli satt på skampåle, något som hämmar våra möjligheter att uttrycka oss fritt i olika frågor.
(Under min tid som vikarierande barnskötare på olika förskolor i Stockholmsområdet, råkade jag själv ut för en wokeupplevelse. Jag bad en grupp barn följa med mig ut på gården med orden "kom nu, tjejer!", och blev då tillrättavisad av ansvarig pedagog som förklarade för mig att dessa barn kanske inte ens identifierade sig som tjejer).
(Ett par år senare förklarade en ur personalen på min sons förskola att de hade avyttrat alla vita A4-papper för att – citat – "krossa vithetsnormen" ... Detta utspelade sig på Södermalm i Stockholm, och är tyvärr ingen skröna).
Den som uttryckligen motsätter sig wokebibelns många budord – och anser att detta är likställt med att iklä sig en offerroll – kan räkna med att bli utsatt för cancellering. Jag har tidigare bearbetat fenomenet med att vara en problematisk dissident, nu senast här, här och här. (Just problematisk ryms för övrigt i wokes dagliga vokabulär).
Woke-områden
Exempel på områden där woke breder ut sig:
- Transpersoner inom idrotten.
- Män i kvinnofängelser.
- Påstått rasistiska karikatyrer, alternativt sexistisk och stereotypisk reklam.
- Inkvotering på arbetsplatser.
- Antirasistiska kampanjer via t.ex. glass-, skor- och sminkföretag.
- Föreställningen om kön som ett spektrum snarare än binärt – man/kvinna.
- Censurering av barnböcker i stället för att betrakta dem som tidsdokument.
- Reviderade läroplaner för att bättre överensstämma med dagens woke-ideal.
- Att utfärda triggervarningar för att inte någon ska riskera att bli kränkt.
- Förändringar av ordval och formuleringar. Namnbyten.
Woke-vokabulär
Rent språkligt kan woke yttra sig enligt följande:
- Från han/hon till hen.
- Från könsbyte till könskorrigering till könsbekräftande vård.
- Från städerska till lokalvårdare till hygientekniker.
- Från lapplisa till parkeringsvakt.
- Från pojke/flicka till kön tilldelat vid födseln.
- Från kvinnliga egenskaper till kvinnligt kodade egenskaper.
- Från kvinna till livmoderbärare.
- Från det generiska pronomenet man till en.
- Från handikapp till funktionshinder till funktionsnedsättning till funktionsvariation.
- Från normal till neurotypisk.
- Från utvecklingsstörning till intellektuell funktionsnedsättning (IF).
- Från pojk- eller flickvän till partner.
- Från föräldrar eller mamma och pappa till vårdnadshavare.
- Från dagisfröken till förskollärare (där spelar förvisso utbildningsnivån in, med omkring 3,5 års universitetsstudier mot dagens barnskötarutbildning som kan läsas in på gymnasienivå eller inte läsas in alls, alltså dagisfröken som tidigare synonym till barnskötare snarare än förskollärare).
- Från särskola till anpassad skola.
- Från problembarn till elev i behov av stöd.
- Från (heterosexuell) man/kvinna till cisperson.
Jag kan fortsätta i all oändlighet ...
Antirasism och motsvarande ismer
Författaren ger uttryck för att BLM – Black Lives Matter-rörelsen – snarare befäster fördomar än frigör människor från dem. Detta genom att tillskriva svarta personer underordnade vita som en slags självuppfyllande profetia, enkom baserat på hudfärg och etnicitet. Man gör gällande att det utgör en del i ett närmast orubbligt rasistsamhälle (läs: "strukturell diskriminering").
Här finns endast förövare och offer. Man resonerar i termer av att svarta aldrig kan bygga något på egna meriter p.g.a. systematiskt förtryck. Är inte de låga förväntningarnas rasism – rasism, om något?
Apropå transpersoner som en marginaliserad grupp, hävdas det enligt många studier en högre självmordsfrekvens, självskador och missbruk som kännetecken för transpersoners utsatthet, så kallad "transfobi". Författaren vänder på resonemanget och menar att slutsatserna bygger på små stickprov från självvalda respondenter. Därtill blandar man eventuellt ihop orsak och verkan – d.v.s. psykisk ohälsa hos gruppen kan lika gärna vara ett resultat av befintliga svårigheter (att alls vilja genomgå transition) snarare än påstådd transfobi.
Vidare fastslår hon följande vetenskapliga faktum: "Kön är en av de mest grundläggande egenskaperna för vilka vi är. Det är inskrivet i vår biologiska uppsättning när befruktningen äger rum. Kön är också binärt. Med undantag för ett mycket litet antal intersexpersoner är vi antingen av kvinnligt eller manligt kön. Man kan helt enkelt inte transitera från ett kön till det andra, hur sofistikerade de medicinska åtgärderna än är".
Slutord
Något som jag noterar i den samtida skolan är en hög frånvaro av analytisk förmåga, språkliga nyanser och kritiskt utmanande perspektiv. Detta framgår särskilt när exempelvis nyexaminerade studenter från socionomprogrammet ska ge sig i kast med komplexa familjeärenden. Myndighetspersonerna återger vad någon har sagt à la "föräldern uppgav att ..." snarare än att dra egna slutsatser. Man är heller inte förmögen att läsa mellan raderna, se till hela bilden eller undersöka alternativa förklaringar till en viss uppkommen situation.
I dag har woke slagit igenom brett på alla samhällets fronter. Författaren summerar "Woke har segrat eftersom dess värderingar har antagits och slagit rot inom offentliga institutioner och format politik, praxis och lagar. Woke har segrat eftersom den har integrerats i skolor och vid universitet. Lärare och föreläsare odlar wokeattityder hos barn och unga vuxna som tar för givet att det de får lära sig är faktamässigt riktigt och moraliskt korrekt."
Hon tar avstamp i sin egen bok och fortsätter: "Woke är sannerligen inte medkännande, vänlig eller politiskt neutral. Woke delar upp människor enligt etnicitet, kön och sexualitet och återupprättar föråldrade fördomar. Den ger kultureliten en känsla av att ha ett uppdrag och gör att den kan ingripa i andras liv och hantera samhället som de finner lämpligt. Woke ger eliten en känsla av moralisk överlägsenhet – en källa till auktoritet som rättfärdigar att leda och fostra".
Genom dess utmärkande språk särskiljer sig eliten från den politiskt inkorrekta "resten". Kritiker tvingas ta till självcensur av ren självbevarelsedrift. I annat fall riskerar de att utsättas för social utfrysning, offentlig förödmjukelse, förlust av plattformar eller levebröd. (Cancelkulturen inom wokerörelsen kan liknas vid dåtidens häxbränningsprocesser). Det förekommer även att personer hamnar i polisregistret efter att – vad eliten anser – ha gjort sig skyldiga till åsiktsbrott.
På så vis har wokekulturen lyckats nästla sig in i våra liv och vinna terräng. Men frågan är hur länge det kan fortgå innan rörelsen kollapsar av sin egen tyngd. Detta mot bakgrund av alla inkonsekventa uttalanden och motstridiga påståenden som faller på sitt eget grepp.
Ty woke bygger på ett underdog-perspektiv som egentligen aldrig kan vinnas då vinsten i sig motverkar det egna syftet och hela dess existensberättigande – utan kamp, ingen mening.