Kvinnodominansen inom socialtjänsten och baksidan med densamma, är ett ämne som helt har belagts med munkavel och man ogärna vill kännas vid i den övriga kampen om jämställdhet på arbetsplatsen. Därför är det hög tid att bryta isen och våga tala om det som är politiskt obekvämt.
En arbetsplatsorganisation mår inte bra av en alltför homogen personalsammansättning. Det är sedan gammalt. Trots det söker sig nästan uteslutande kvinnor till socialtjänsten i allmänhet och familjeenheten i synnerhet. Med det i åtanke måste man aktivt säkerhetsställa att könstillhörigheten och förväntningarna som följer med den inte får en negativ inverkan på *beslut som rör pojkar och män.
*de specifika utmaningar och livsvillkor där den manliga populationen bedöms särskilt utsatt.