I dag är det kyrkoval.
För en tid sedan begärde jag utträde ur Svenska kyrkan. Jag anser nämligen att samfundet ägnar sig åt politisering i stället för att bedriva kyrkoverksamhet. Dessutom lämnade jag aldrig något medgivande till att ingå i medlemskapet från första början, det gjordes tvärtom helt utan mitt samtycke. Och med ett sådant åtagande följer krav på kyrkoskatt som beroende på inkomstnivå uppgår till flera tusen kronor årligen.
En snabb googling vittnar om att fler än jag benämner kyrkan i termer av ”politisering” när det kommer till stora existentiella frågor som rör livets uppkomst och vägledning i reproduktiv hälsa. Jag är av åsikten att det sedan länge saknas en teologisk förankring inom församlingen och att man snarare verkar som en arena för samtidens politiska agendor.
Om
Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.
Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.
Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.
Arkiv
Ämnen
Topp-15
"Npf"-narrativet som medicinsk skandal
Världsmaktordning-ens historia
Hur dumhet blev det nya idealet
Den s.k. LVU-kampanjen
Brister i dagens barnutredningar
Orosanmälningar i praktiken
Det här är inget normaltillstånd
Skolan och barns beteendesvårigheter
LVU-industrin på femton rader
Balansgången mellan Lilla hjärtat och Fallet Adam
Baksidan med den samtida feminismen
Kvinnan som påstått offer
Referat av diagnossamhället
Så vann woke
Västvärldens förfall