I kölvattnet av dokumentären om Malin som felaktigt fick sin son "Leo" omhändertagen strax efter BB, har nu del 2 släppts, och familjens kamp fortsätter.
Som tittare får man ta del av hur lillebror anländer till världen. Det är rörande att se åtminstone delar av familjen samlad och hur fint han tas emot i det nya hemmet.
Örebro socialnämnd har onekligen varit i ropet på sistone med anledning av de hårt kritiserade utredningarna om "Leo" och "Elsa". En modig visselblåsare på kommunen uppmärksammade nyligen att det saknas avgörande handlingar som är Malin till gagn men som inte har framkommit i LVU-målet som sedermera ledde till att sonen slutligen omhändertogs.
Fakta på fakta som radas upp – och som oomtvistat står till Malins fördel – utelämnas alltså i både Förvaltningsrätt och Kammarrätt. Man kan nästan tro att det hela skulle vara uppgjort på förhand eftersom det tycks ha gått prestige i ärendet från början till slut.
Med rätta har dokumentärens första del väckt en hel del upprörda reaktioner, inte minst eftersom den sammanföll med ännu ett medialt uppmärksammat LVU-mål: Elsa, som också utspelade sig i Örebro och som även det saknar grund, enligt Sveriges Radios granskning av fallet. Sedan del 1 av programmet om Malin och Leo gick av stapeln har reaktionerna fullkomligt strömmat in på såväl sociala medier som till tidningsredaktioner och i form av demonstrationer på gator och torg.
Alltsammans har under våren lett till att Örebro slutligen gått med på en extern granskning där man snart insett att det behöver vidtas åtgärder för att återupprätta förtroendet för kommunens socialtjänst. Denna är nu svårt skadeskjuten och kritiken fullt befogad. En extern utredning borde för övrigt vara praxis i varje förfarande av den här typen, anser jag personligen.
Det är lätt att relatera till frustrationen som dessa föräldrar känner samtidigt som socialtjänsten i vanlig ordning vägrar ta till orda. ”Vi diskuterar inte enskilda ärenden”, heter det minsann. En modig visselblåsare – tillika nämndeman i Malinärendet – har emellertid trätt fram och berättat att rätten systematiskt har undanhållit information som sätter fallet i ett helt annat ljus. Här råder inget ”barnets bästa”-perspektiv för fem öre, utan man har i stället osynliggjort barnens behov. Ej heller har man genomfört en grundlig konsekvensanalys. Trots detta står en företrädare för (S) i kommunfullmäktige ogenerat och påstår att man har ett hundraprocentigt förtroende för Örebro kommuns socialnämnd.
Som mamma till två pojkar träffar det här mig rakt i hjärtat. Att man inte river upp LVU på Malins äldste son trots att den yngste inte omgärdas av detta, saknar motstycke i dumhet. Detta eftersom beslutet – som är ett klassiskt exempel på moment 22 – bland annat motiveras med att Malin och "Leo" inte har knutit an ordentligt ... Ja, hur sjutton ska hon få utrymme till normal anknytning när hon förvägras tillräckligt umgänge ...?
Som mamma till två pojkar träffar det här mig rakt i hjärtat. Att man inte river upp LVU på Malins äldste son trots att den yngste inte omgärdas av detta, saknar motstycke i dumhet. Detta eftersom beslutet – som är ett klassiskt exempel på moment 22 – bland annat motiveras med att Malin och "Leo" inte har knutit an ordentligt ... Ja, hur sjutton ska hon få utrymme till normal anknytning när hon förvägras tillräckligt umgänge ...?
Det har nu framkommit att viktiga handlingar under den initiala LVU-processen har hamnat på villovägar, eller som ansvariga handläggare själva väljer att uttrycka det – "har tappats bort". Dessa rör chefens fina utlåtande om Malin som anställd på förskola, positiva utsagor från hennes kollegor, BVC med samma inställning till Malins (goda) föräldraförmåga, intyg som styrker att samtliga påstådda diagnoser är felaktiga, och att mamma och son har knutit an fint under det övervakade umgänget. Detta är sammantaget helt avgörande detaljer som skulle kunna ha resulterat i ett helt annat utfall än LVU. I stället hänvisar man till det sedvanliga ”uppvisar brister i omsorgen” utan att närmare specificera innebörden i just Malins fall.
Ovan nämnda uttalanden har för övrigt en lustig tendens att återkomma i LVU-mål, i linje med vad jag har varit inne på tidigare. Genomgående saknas faktabaserad och oberoende granskning. Luddiga begrepp som ”oro”, "omsorgssvikt”, ”samarbetsproblem”, ”bristfällig föräldraförmåga” och ”föräldern saknar insikt” används för att motivera ett ingripande. ”Barnets bästa” kan ses som en floskel i sammanhanget, utan krav på faktisk bevisning, liksom bristande transparens med hänvisning till sekretess.
En nytillsatt utredning föreslår nu bättre rättssäkerhet i ärenden som rör omhändertaganden av barn och unga, med fler sakkunniga och kompetenta experter som fattar beslut av den här typen.
Bollen är således satt i rullning. Handläggare byts ut, kommunens socialnämnd är under lupp och en omorganisering har ägt rum. I samma veva påbörjade man även en förundersökning om misstänkt tjänstefel för ansvariga i handläggningen av Malins ärende.
I dag har Malin beviljats utökat umgänge med sin förstfödde son och hon har till dagens dato fått behålla vårdnaden om den yngste, men "Leo" tillåts inte flytta hem igen som det ser ut just nu, och han är fortsatt satt på LVU.