I samarbete med SCB, Statistiska centralbyrån, skickar "Forum för levande historia" i skrivande stund ut en enkät om "intolerans" till 30 000 slumpmässigt utvalda svenska medborgare, 16 år eller äldre. Jag är en av de tillfrågade.
Temat för enkäten lyder Dina uppfattningar om samhälle och människor, och baserat på hur frågorna är ställda kan man tidigt ana dess riktning. I vanlig ordning lyser urskillningsförmågan helt med sin frånvaro. Som brukligt pratar man i termer av ytterst luddiga begrepp som demokrati, mångfald, tolerans och öppenhet. En viss grupp på maktposition förefaller vara fullständigt besatta av att kategorisera människor, faktiskt mer än dem de beskyller för att ägna sig åt just kategorisering. Man ska nämligen besvara frågor som hur benägen man är att vilja ha en svart/afrosvensk granne, med rangordning 1–10. Påståenden som "Romer är mer kriminella än resten av befolkningen" och "Transpersoner tar för stor plats i offentligheten" är även de tydligt riktade, och utifrån de svar som kommer in kan man enkelt ge vatten på sin förutfattade åsiktskvarn.
Om man är vän med en eller flera transpersoner förväntas man naturligtvis ha en högre toleransnivå än om dessa inte återfinns i ens vän- eller bekantskapskrets. Är homosexualitet lika normalt som heterosexualitet? Vad menas? Normalt i betydelsen norm som i vanligt mest förekommande? Nej, statistiskt sett är homosexualitet inte lika vanligt förekommande som heterosexualitet. Bör gruppen homosexuella, för den sakens skull, utsättas för trakasserier eller rentav bli straffade med döden? Tja, inom vissa kretsar anser man tydligen det. Vad tycker jag, då? Är jag god eller ond, bra eller dålig? Jag anser att enkäten kunde ha varit författad av en tolvåring.
Ifall jag saknar transpersoner i min vän- eller bekantskapskrets – gör det mig till särskilt trans-intolerant eller struntar jag helt enkelt fullkomligt i vad människor identifierar sig som? Anser jag att transsexualitet är en sjukdom och därför aktivt undviker dem som pesten, eller har jag bara inte stött på någon individ där vi i övrigt kan mötas? ("If gender has nothing to do with genitalia, then how does removing genitalia affirm someone's gender?")
Styrs världen av ett hemligt sällskap eller tror jag på allt jag läser? Ingår DN i att tro på allt man läser, eller är det bara systemkritiska alternativvideos på YouTube som får inräknas? Hmm, alltså – agendor, narrativ och ekonomiska incitament har väl haft ett finger med i spelet sedan alltid? Är jag då per automatik konspiratoriskt lagd? "Men han sa ... och då är det så!" eller vad?
Bryr jag mig ens om min granne är svart i huden ifall personen ter sig vettig i övrigt? Denna besatthet av hudfärg övertrumfar paradoxalt nog dem de vill åt. Människor vill i regel ha en schyst granne som inte för oväsen, ägnar sig åt kriminell verksamhet, och som man kan kommunicera med om nöden kallar (oavsett etniskt påbrå). Man kanske vill kunna identifiera sig med vederbörande – till sätt och personlighet, eventuellt till det yttre, eller så struntar man blanka sjutton i vem som är bosatt precis intill, så länge vederbörande inte ringer på dörren stup i kvarten. Alternativt så reflekterar man mycket sällan över sina grannar överhuvudtaget. Det finns en uppsjö med troliga scenarion. Jag undanber mig helst att bo med någon som är besatt av andras hudfärger. Var finns det svarsalternativet, tro?
Är svarta/romer/samer/judar/muslimer en naturlig del av den svenska befolkningen? Definiera "naturlig", och sedan när? Invandring har alltid förekommit i vår del av världen, i mer eller mindre stora volymer. Naturlighet behöver dock benas ut för att förstå motivet hos frågeställaren samt vad som avses med själva begreppet.
Vill jag ha en snäll eller elak granne? Kan en vänsterliberal under några som helst omständigheter tänka sig en värdekonservativ som granne? Mitt spontana svar är nej. Detta eftersom "fel åsikter" ofta ses som en dygd eller ett logiskt självförsvar medan all skepticism mot deras egna projekt – typ mångfald, genus och överstatlighet – automatiskt klassas som bristande empatisk förmåga (och/eller konspiratoriskt tänkande).
Anser jag att Sverige har för hög invandring? I förhållande till vad – historiskt sett, i jämförelse med våra nordiska grannländer eller utifrån mina egna principer och definitioner på antal? Kan det bero på länderna personerna kommer ifrån? Eller – hör och häpna – de unika individer som kommer hit, d.v.s. vara en fråga på individnivå? Måste allt nödvändigtvis vara svart eller vitt, eller ens kunna rangordnas i skala 1–10?
Vad tycker jag om muslimer och vad är det ens för svepande fråga? Vilken muslimsk falang åsyftas? Kan man tänka sig att alla människor är individer – också muslimer? Pratar vi muslimer som ber på daglig basis, men i övrigt kan betraktas som sekulariserade? Akademiker? Grovt kriminella? Radikaliserade islamister som förespråkar barnäktenskap, könsstympning och hedersmord? Som undanber sig "hen" som pronomen? Som sympatiserar med vad som i väst ses som konservativa värden? Den frågan är praktiskt taget omöjlig att besvara om man inte får uttala sig närmare om just denna specifika individ med muslimska värderingar, snarare än att tala om muslimer som en homogen grupp.
Vidare vill man förstås identifiera mönster och samband mellan de som uppger att de har lågt förtroende för myndigheter, svagt intresse för politik och låg tilltro till andra människor generellt, som mer benägna att tycka att den svenska invandringen är för hög, typ såna där sverigedemokrater med avsaknad av akademisk utbildning. Det här blir nästan löjligt utstuderat. De som ligger bakom enkäten förefaller ju redan ha sin bild klart fört sig – ett tolerant, demokratiskt, mångfaldsförespråkande samhälle bestående av DN-prenumeranter är bra och resten är dåligt, utan minsta tillstymmelse till nyanser.
Upplever jag att det är viktigt med en mix i min vän- och bekantskapskrets oberoende av våra politiska uppfattningar? Min erfarenhet är att somliga har svårare att tänka sig en sådan konstellation med någon som exempelvis är israelvän eller sverigedemokrat. Detta medan israelvännen och sverigedemokraten mycket väl kan tänka sig vänner som inte nödvändigtvis brinner för samma frågor som dem.
Hur ställer man sig till påståendet om att grupper måste vara under- och överordnade varandra för att alls kunna kategoriseras? Hur förhåller man sig till fenomenet "hat och hot" om ingen grupp anses överordnad en annan? Måste man då – per automatik – anse att detta är ett bestående tillstånd, eller är det möjligt att sträva efter att minska dessa skillnader?
Den sammanställda rapporten för ungdomarnas motsvarighet till enkäten (avsedd för vuxna) skvallrar om agendan hos "Forum för levande historia". Nej, förresten, "agenda" indikerar att man är konspiratoriskt lagd, det är fel svar. Man ska vara öppen, tolerant, demokratisk och verka för ett fritt samhälle, men bara rätt sorts frihet. Att uttrycka negativa attityder gentemot judar som minoritet är tabu – såvida det inte sker under täckmanteln av att propagera för Palestina, förstås. Men inte att insinuera att judar besitter stort inflytande inom politiken – att med en neutral ton konstatera att mediekoncernen Bonnier är familjeägd och att familjen råkar ha judiskt ursprung. Ett sådant utlåtande riskerar att landa mycket fel, obs obs obs. Låt oss säga att det ändå förhåller sig på så vis att stora globalistiska system historiskt har styrts av personer eller grupperingar med ett visst etniskt påbrå – får man alls belysa dessa samband eller är det heltokigt att tänka sig ett sådant resonemang? Jag menar, man behöver inte ens lägga någon värdering i ett sådant faktum. Detta tankesätt kanske även går att applicera på att ju högre andel invandrare från länder som traditionellt förknippas med lägre tolerans mot judar, desto lägre tolerans ... ja, du gissade rätt.
Slutsatsen av dylika undersökningar är ofta att lågutbildade personer – d.v.s. barn till föräldrar som har grundskola eller yrkesgymnasium som högsta utbildning, är mer benägna att misstro myndigheter. De har vanligen lägre förtroende för polisen, och är mer villiga att konsumera nyheter via TikTok, YouTube och liknande sociala medier-appar än exempelvis DN. DN-prenumeranten, däremot, har i regel en mer tolerant inställning till sin omgivning, en högre andel mörkhyade vänner och de omger sig i högre grad med personer som identifierar sig med HBTQI+ än resten av befolkningen.
Det man ofta missar är att det kan finnas rationell misstro mot en myndighet baserat på självupplevda erfarenheter när polisen inte kommer när man ringer eller där skolan har havererat – d.v.s. på platser där verkliga utmaningar råder. För bättre bemedlade personer i DN-bubblan kan det här te sig ytterst främmande men bortom innerstadens finputsade fasader råder faktiskt en parallell verklighet.
Summa summarum: måttet på tolerans vs intolerans bygger alltså på att instämma i en viss världsbild. Om syftet med enkäten var att arbeta för en god sak riskerar det i stället att mynna ut i ett slags "klassförakt i siffror". Detta när avsikten var att just motverka förakt och diskriminering av oliktänkande.