Under uppbyggnad både språk- och innehållsmässigt.
Bland annat används den hårt kritiserade ”tejpingmetoden” som innebär att man utgår från dockor och andra leksaker i formen av ett rollspel, men där risken finns att socialsekreterarna ställer ledande frågor. Många gånger framgår det inte ens varför en viss metod tas i bruk och vilka slutsatser som man kan tänkas dra ifrån ett samtal baserat på en sådan metodik. Trots det ligger dessa ofta som grund för vidare beslut om LVU när socialtjänsten misstänker att ett barn far illa.
Dokumentation i form av inspelningar saknas i regel helt och hållet. Socialstyrelsen har heller inget uttalat ramverk eller tillämpning av nationella riktlinjer, i stil med de som motsvarar polisens arbete. Det behöver exempelvis inte framgå vilka som har varit närvarande, hur länge samtalet har pågått och andra viktiga omständigheter som råder. I stället anser man att det räcker med några sammanfattande rader med ett innehåll som ingen utomstående har någon övrig insyn i. Bristfällig eller direkt felaktig utbildning anses i dag ges till dagens socialsekreterare utifrån egentliga krav på evidensbaserade metoder. Rättsosäkerheten är således uppenbar.
Till skillnad från polisförhör där barn medverkar, spelas inte utredande samtal hos socialtjänsten in. Vidare finns ingen tillgång till övervakningskameror. Inom det polisiära arbetet vill man däremot försäkra sig om att förhöret går rätt och riktigt till med motiveringen att barn är mer lättpåverkade än vuxna. Inspelningsfunktionen finns även till hands för att inblandade ska kunna utvärdera sina egna metoder utifrån ett barnets bästa-perspektiv. Målsättningen är en opåverkad berättelse som barnet själv framför med sina egna ord – utan yttre påverkan, med syftet att se hur man kan navigera vidare i processen.
Till skillnad från polisförhör där barn medverkar, spelas inte utredande samtal hos socialtjänsten in. Vidare finns ingen tillgång till övervakningskameror. Inom det polisiära arbetet vill man däremot försäkra sig om att förhöret går rätt och riktigt till med motiveringen att barn är mer lättpåverkade än vuxna. Inspelningsfunktionen finns även till hands för att inblandade ska kunna utvärdera sina egna metoder utifrån ett barnets bästa-perspektiv. Målsättningen är en opåverkad berättelse som barnet själv framför med sina egna ord – utan yttre påverkan, med syftet att se hur man kan navigera vidare i processen.
Mot bakgrund av de misslyckanden som senare framkom i det omtalade Kevinfallet i slutet på 1990-talet – där polisen anklagades för att ha ställt ledande frågor, har polisväsendet behövt se över rutinerna för barnförhör. Numera läggs stor vikt vid att bygga tillit mellan förhörsledare och det utfrågade barnet, och man tydliggör också syftet med att samtalet behöver äga rum. I dagsläget finns det ingen motsvarande översyn inom socialtjänstens arbete.
Här länkar jag till en sammanställd rapport författad av representanter från den ideella föreningen Barnets bästa, som tydligt belyser bristerna med dagens socialtjänstutredningar.