En skrämmande del av den samtida debatten bygger på polarisering och föreställningen om upplevda hat och hot från olika håll, även i de fall dessa inte ens går att vederlägga. Detta för att de som går i bräschen för dessa frågor annars förlorar sitt existensberättigande om just upplevda hot/hat.
Med ordets makt tillskrivs sedan personer som upplevs tillhöra den andra sidan diverse tillmälen som inte sällan slutar på ”-ist”, ”-fob” eller dylikt, men också förnekare/motståndare/anhängare av olika slag. Alla nyanser försvinner därmed på vägen och den viktiga diskussionen uteblir till förmån för pajkastning baserat på snäva ideologiska uppfattningar.
Arkiv
Ämnen
Stockholmsbaserad tvåbarnsmamma och inredningskommunikatör.
Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar, åsiktscensur och onödig konsensus.
Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.
Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"-narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.