Om

Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.

Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.

Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.

”Npf”-lobbyn dementerar påståendet om autism som ett resultat av paracetamolanvändning under graviditet

Morgon-tv gästas i dag av en talesperson för ”npf”-industrin som uttalar sig om autism i form av ett medfött och obotligt tillstånd. Personen är ansiktet utåt för landets största autismrörelse med närmare 20 000 medlemmar, och är således att betrakta som part i målet. Han betonar att autism är obotligt i betydelsen att det inte går att betrakta som en sjukdom, utan tvärtom ett livslångt funktionshinder.

USA:s president Donald Trump ska i dagarna ha presenterat fynd som rör kopplingen mellan förekomsten av autism och bruket av värktabletter under graviditeten, något som ligger till grund för att debatten har blommat upp på nytt. Motbevisen till detta påstående är många, hävdar Aftonbladet bakom låst artikel … Personligen kan jag inte uttala mig om det föreligger ett samband då jag har för lite kunskap om den typen av förhållanden. Samtidigt inser jag det paradoxala i att språkröret själv är en del av påverkansarbetet inom ”npf”-narrativet och dess intresseorganisationer. Partiskheten är slående när riksförbundet för dessa neuropsykiatriska funktionshinder – som de facto livnär sig på den här sortens opinionsbildning – tillåts propagera för sin lobbyverksamhet på bästa sändningstid.

Ett helt samhälle vilar på föreställningen att våra personlighetsdrag är någonting bestående trots att det finns en uppsjö av människor som i vuxen ålder har fått sina diagnoser avskrivna. Om dessa individer aldrig hade autism från första början behöver man rimligen se över rutinerna för diagnostisering i sin helhet. Det är högst olyckligt att låta sig begränsas av något som inte ens existerar.