Könsförnekelsen inom den samtida feminismen

I dag trillade jag över en krönika om feminism som fångade mitt intresse utöver det vanliga. Författaren riktar skarp kritik mot den samtida kvinnorörelsen och hur den har kommit att utmärka sig i just vår tid. Vidare belyser hon att ideologin sällan ifrågasätts eftersom feministisk åskådning numera utgör en självklar norm i stora delar av västvärlden.

Jag kommer inte att citera inlägget i sin helhet men den ger mig ett värdefullt uppslag att utgå ifrån när jag redogör för mina egna ståndpunkter i frågan.

Skribenten menar att kvinnans huvudsakliga uppgift rimligen är att ge liv, inte att delta i militärtjänstgöring eller pro-choice-uppdrag som verkar för det motsatta.

Att enbart betrakta kön som en social konstruktion är en sjuklig föreställning som helt bortser från biologiska faktum. Feminismens grundidé om lika lön för lika arbete har med tiden mynnat ut i en slags rasistisk misandri. Ty vi betraktar nu den vita mannen som roten till all ondska – och i vissa fall förnekar vi helt förekomsten av maskulinitet kontra femininitet som två bärande poler. Detta trots att mannen historiskt sett är den som huvudsakligen har bidragit med innovationer och hela samhällsbyggen. När såg du senast en kvinnlig gruvarbetare och varför propagerar feminister mycket sällan för att värva fler kvinnor till gruvnäringen?

Vi föds till man eller kvinna i varsin binär kromosomuppsättning. Allt annat är att blunda för fakta och biologi. Det är inte försvarbart att etikettera personer som ifrågasätter detta könsförnekande med skymford som "transfob", ej heller att påtvinga omgivningen pronomen som inte överensstämmer med de faktiska förhållandena. Det riskerar bara att befästa den egna ideologiska uppfattningen som grundar sig i ett politiskt idésystem snarare än naturvetenskaplig evidens. I detta virrvarr av motstridiga ideal försöker dagens unga att hitta sin plats, men de famlar alltjämt i blindo.

Till yttermera visso intresserar jag mig för forskning som kan klargöra hur mäns och kvinnors hjärnor skiljer sig åt – och huruvida dessa skillnader har en betydelse när människor upplever att deras genitalier inte överensstämmer med den inre könsidentiteten. Hur får man dessa att bättre harmonisera med varandra utan att ta till irreversibla ingrepp? Det – om något – borde till syvende och sist sätta punkt för hela transdebatten.