Om

Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.

Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.

Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.

Film i temat "diagnossamhället"

I dag tipsar jag om en samhällskritisk film vid namn "Dance club", som går upp på svenska biografer i detta nu. Trots att filmen marknadsförs som en skruvad komedi skvallrar temat om en dyster verklighet. Här driver man med att psykiatrins uppdrag har blivit att dämpa patientens symptom i stället för att gå till botten med orsakssambanden. Referensen till *Johan Bengtsson är särskilt vass.

*ST-läkare i psykiatri, och en systemkritisk pionjär i dessa frågor.

Karaktärerna ”samlar på neuropsykiatriska diagnoser” och ”gräver djupt i pillerburken”. Den illustrerar en närmast dystopisk samtid; lukrativ som få, där diagnoser sätts på tok för lättvindigt. Man konstaterar krasst att det i dag pågår en diagnosinflation, och jag är starkt benägen att hålla med.

Samtiden är sjuk men är det individen eller systemet som behöver tillfriskna ..?

"Dance club", nu på en biograf nära dig.