Det är valår och tankarna går osökt kring vilket parti som kan bli aktuellt att lägga min röst på om ganska precis exakt en månad från nu.
Bör man välja ett mindre dito – som bäst överensstämmer med ens värderingar, eller ska man intala sig att vi vanliga dödliga har något slags politiskt inflytande genom att ta någon av de mer etablerade kandidaterna?
Personligen står jag i valet och kvalet mellan Kristdemokraterna och det betydligt mindre Ambition Sverige.
KD marknadsför sig som ett konservativt parti. De framställs dock som en aning liberala i mitt tycke. Precis som övriga partier är de till sin natur populister och måna om sina väljare, men endast för att dessa ska växa i antal – inte för att nödvändigtvis stå upp för sina egna principer.
Ty KD propagerar för fri abort till och med graviditetsvecka 18. Så här ser ett 18 veckor gammalt foster ut, och det mäter omkring tjugo centimeter i längd, vilket motsvarar närmare en till hälften färdigvuxen nyfödd. Märk väl att embryot och sedermera fostret redan har haft hjärtverksamhet sedan den sjätte veckan. Nära nog samtliga inre organ är på plats, om än i växande storlek.
Jag kommer aldrig någonsin begripa hur människor är funtade i den här frågan, oaktat att majoriteten av fosterfördrivning sker i den första eller andra trimestern. Det förändrar inte det faktum att sena aborter alls förekommer och är både juridiskt och etiskt tillåtna i vår del av världen. En sådan lättvindig inställning till livet är sannerligen en symbolfråga om någon.
Vi lever i en abort- och köttätarkultur. Opinionen i dessa frågor bygger på en hel lobbyism av företag, organisationer, näringsliv, forskning, sjukvård och media som står bakom fortsatt exploatering och dödande av oskyldiga djur och att avsluta livet på fullt friska men ofödda individer. Mot bakgrund av det ser jag inte en tillstymmelse till någon nollvision i sikte, utan det gäller att fortsättningsvis fokusera på sakfrågor som överhuvudtaget går att påverka i endera riktning.
Låt oss ta en titt på ett axplock från Ambition Sveriges partiprogram.
- YTTRANDEFRIHETEN. Partiet säger NEJ till massövervakning, kontrollsystem, tvångssamhällen, åsiktsregistrering, yttrandecensur, cancelkultur, vaccinpass och koldioxidskatter, samt andra juridiska och ekonomiska befogenheter långt bortom den lilla människans självbestämmande. Den här punkten vill jag påstå ligger på en ohotad förstaplacering sett till mina hjärtefrågor som kan delas in i tre eller eventuellt fem stycken. Annorlunda uttryckt: NEJ till överstatliga agendor som EU, FN, WHO och Nato. Citat: "De högtidliga deklarationerna om EU-värderingar har visat sig vara föga mer än en censur-, kontroll- och övervakningsstat med totalitära ambitioner", skriver partiet självt på sin hemsida. Globalismens fördelar – handel, kunskapsutbyte och resor – ska man, emellertid, även fortsättningsvis värna om, men inte globalism som ideologi. Denna ståndpunkt har blivit lite av en käpphäst för egen del.
- KLIMATFRÅGAN. JA till att värna om miljörelaterade spörsmål (typ att motverka gifter som PFAS) och NEJ till klimathysteri samt Bovaer och andra tvivelaktiga tillsatser, under förevändning om ett föreliggande klimathot. Inom AS pekar man även på köttets många näringsmässiga fördelar. Som vegetarian skulle jag dock se att köttätandet i stället upphörde helt och hållet. I frågan om köttkonsumtion är vi därför oense, åtminstone när det kommer till den etiska aspekten av en sådan livsföring. I övrigt håller jag med partiet till punkt och pricka.
- HÄLSO- OCH SJUKVÅRDEN. Ambition Sverige vill genomföra ett paradigmskifte i svensk hälso- och sjukvårdspolitik. Att förebygga sjukdom ("orsaksbehandling") snarare än att ägna sig åt symtomdämpande metoder när skadan redan är skedd, lyder ett av deras vallöften. Att bota framför att lindra. Friskvård framför sjukvård. Holistisk hälsa och naturlig läkning framför dagens syntetiska biverkningstäta motsvarigheter. På diagnosområdet är överensstämmelsen exceptionellt stor. De vill förbjuda snabbdiagnostik av adhd, kräva individuella och breda utredningar, och undersöka kost, sömn, skärmvanor, relationer, trauma och skolmiljö innan dess att läkemedel övervägs. De vill dessutom granska läkemedelsindustrins kopplingar till hela diagnosnarrativet som sådant, då dessa onekligen har en stor inverkan på den senaste tidens inflation inom s.k. "npf"-diagnostisering. Jag anser att svenska myndigheter fortsättningsvis bör vara fristående från industrins påverkanskampanjer.
- KÖNSFÖRVIRRINGEN. Partiet skriver på sin hemsida att "Könsdysfori kräver varsamhet och tid – inte appar och snabbspår. Vi ser med oro på utvecklingen där unga i dag uppmuntras till snabba könsbyten, ibland efter en ytlig utredning eller genom ett enkelt klick i en app. Det är ett djupt existentiellt beslut som i många fall är oåterkalleligt och som i efterhand lett till både ånger, svåra biverkningar och ökad suicidrisk". Man vill därför "a) förbjuda alla former av medicinskt eller juridiskt könsbyte före 18 års ålder, utom i ytterst specifika fall b) säkerställa att varje beslut föregås av omfattande psykologisk utredning, noggrann bedömning och full insikt i vad behandlingarna innebär – fysiskt, psykiskt, socialt och hormonellt och c) förbjuda könsändring via appar eller automatiserade system – könsidentitet får aldrig reduceras till byråkrati". Detta eftersom "Barn som upplever könsdysfori behöver stöd, trygghet och ett öppet samtalsklimat och inte omedelbara lösningar. Kanske handlar det om andra behov: ensamhet, utanförskap eller längtan efter tillhörighet. Alla dessa frågor måste tas på allvar innan medicinsk väg övervägs." Jag har inget mer att tillägga på den punkten förutom att jag inte anser det vara nödvändigt med denna typ av stympning överhuvudtaget – med eller utan kirurgi, utan snarare propagerar för regelrätt acceptensbehandling. Detta i likhet med evidensbaserad vård vid anorexi, dysmorfofobi och liknande vanföreställningar.
- VERKLIGT OBEROENDE FORSKNING. I frågan om påstått oberoende forskning, därför att den har genomgått peer review-granskning, kan man läsa följande rader: ”Richard Horton, chefredaktör för den ansedda medicinska tidskriften The Lancet, har själv varnat för att upp till 50 % av all publicerad forskning kan vara felaktig, förvrängd eller direkt manipulerad, ofta till följd av läkemedelsindustrins påverkan. När vinstintressen styr vad som får forskas på, vilka resultat som får publiceras och vilka som tystas har vetenskapen förlorat sitt oberoende och sitt värde.” Om dessa skyhöga siffror stämmer är det naturligtvis en skandal som saknar motstycke, men där pengar finns – ja, där tillåts också korrupta verksamheter att bre ut sina breda tentakler. Det är sedan gammalt.
- SKOLVÄSENDET. "Att universiteten ska vara politiskt oberoende platser för fritt tänkande och intellektuell debatt, inte leverantörer av politiskt beställd ideologisk fostran" är ett synsätt som även jag delar. Vidare är partiet positivt inställt till hemskolundervisning, vilket i dag är förbjudet i vår del av världen, med undantag för Åland dit många svenskar årligen utvandrar av samma anledning.
- FAMILJEPOLITIKEN. Jag återkommer ifall jag hittar något i deras partiprogram som slår vakt om en stärkt familjepolitik framför att – som i dag – vilja försvaga den. I frågan om abort ser jag spontant ingenting i deras formella föreskrifter. När det gäller LVU-lagstiftningen riktar man skarp kritik mot den nuvarande utformningen. De anser liksom jag att processerna kring omhändertaganden av barn och unga präglas av "allvarliga brister, rättsosäkerhet och splittring av familjer på osäkra grunder".
- MIGRATIONEN. Vad gäller migrationsfrågan är dessa *utmaningar i mitt tycke lite för komplexa för att kunna summeras enligt ovan. (*Ordvalet utmaningar låter för övrigt så banalt i sammanhanget, men för att använda ett vedertaget begrepp som alla känner till). Partiet anser att migrationsfrågan är gravt polariserad och knappast längre ett resultat av klassisk höger- eller vänsterpolitik. Detta eftersom inte ens SD lever upp till sitt namn när det väl gäller, men trots det – febrilt – försöker gjuta olja på vågorna. Nyanserna uteblir således längs vägen när man endast talar i termer av att vara "för eller emot invandring". Frågan är alltså betydligt mer invecklad och mångbottnad än så. Ambition Sverige säger JA till verklig integration, en gemensam språkpolitik och en nödvändig återhämtningsperiod i hopp om att få landet på rätsida. Undantag bör göras för ömmande anhörings- och arbetskraftsinvandring där egen försörjning kan garanteras. NEJ till belastade skattesystem som inte genererar tillräckliga intäkter och därigenom en försvagad välfärd. NEJ till framväxten av parallellsamhällen såsom klanbaserade nätverk, utanförskapsområden, gängrelaterade skjutningar och sprängdåd, samt hedersvåld som yttrar sig i tvångsäktenskap, balkongflickor och könsstympning ...
Här redogör jag för mina politiska åsikter som bland annat tar avstamp i diagnosnarrativet och baksidan med den samtida feminismen.