Politiskt inkorrekta kvinnor

I dag trillade jag över en sån där "huvudet på spiken"-kommentar när några personer felaktigt påstod att konservatism och kvinnoförnedring går hand i hand, apropå evighetsdiskussionen om Urban från GVFÖ. Man anser bestämt att konservatism som ideologi förtjänar att förpassas till historiens skräphög.

Då kontrade någon klok person med att "Konservatism i Sverige är att tro på äktenskap och familj, ta ansvar för sin egen skit, att det finns rätt och fel, att man jobbar för det man önskar ska hända, att skyldigheter föregår rättigheter, att sköta sig och inte ställa till problem – vara hjälpsam mot vänner och grannar o.s.v."

Ja, ibland behöver det inte vara svårare än så här.

* * *

Jag fastnade sedan för Gröna hemmafrun på Instagram, som driver podden Politiskt inkorrekta kvinnor. Gröna hemmafrun är ett uttalat samhällskritiskt initiativ där huvudrollsinnehavaren fokuserar på bevarandet av nordisk kultur, sin hemmafrutillvaro på Åland, barnens hemskolning, närodlade råvaror, handarbete och naturupplevelser i den omgivande närmiljön. Jag är själv ganska kategorisk när det gäller sådant som exempelvis min kritik mot translobbyn; en av flera ståndpunkter där vi båda kan ta gift på att det ligger ett helt narrativ bakom.

Jag håller däremot inte med om köttromantiken och avfärdandet av statlig barnomsorg per se, men kan sympatisera med vikten av hållbarhet i dess ursprungliga betydelse, och med synen på manligt och kvinnligt. Jag är också plågsamt medveten om hur det globala banksystemet förslavar människor i tron att ekorrhjul, skyhöga bolån, överkonsumtion och "självständighet" är det enda receptet på sann lycka. Det innebär inte nödvändigtvis att jag själv alltid lever som jag lär, men jag har sent omsider blivit varse om saker och ting – något av ett brutalt uppvaknande. Ty den livsstil som tidigt prackas på var och en av oss redan från barnsben, har snarare gett upphov till svår ohälsa. Med det syftar jag på allt från hög alkoholkonsumtion, psykofarmaka, promiskuöst leverne och hormonella preventivmedel, till hormonstörande ämnen, mikroplaster och annat elände av i dag. Det innefattar också att svälja mediernas krigsrubriker med hull och hår, och inte minst myten om den lyckliga karriärskvinnan.

"Skatten är en illusion. En bråkdel räcker för all välfärd. Skatten är endast till för att kontrollera och förslava befolkningen. Du ska helt enkelt inte kunna bli rik och oberoende av staten".

* * *

"Saker tillverkas för att gå sönder. Viktiga komponenter (i vitvaror, elektronik, m.m.) som förr tillverkades i metall görs i dag av plast. Då vet man att de går sönder inom 5 år och kunden kommer tillbaka. Kläder som tillverkas i väldigt tunt och glest tyg, kortfibrig bomull eller polyester som snabbt nöts sönder. Delar limmas ihop i stället för att skruvas ihop. Då går det inte att byta ut eller laga delar. De kan också byggas ihop på andra vis som gör det omöjligt att byta enskilda delar. Planerat åldrande i elektronik – när åldrandet byggs in i mjukvaran så livslängden begränsas. 'Unika' delar som bara tillverkas under en begränsad period och sedan inte går att få tag på när de ska ersättas, i stället för att använda ex 'vanliga' skruvar. Ett väldigt känt exempel är GLÖDLAMPSKARTELLEN. Glödlamporna höll helt enkelt för bra, så att kunderna inte kom tillbaka när de väl köpt en. Glödlampstillverkarna kom överens om att glödlamporna skulle bli sämre, så de gick sönder och folk behövde köpa flera. Än i dag, 100 år senare, håller inte glödlamporna längre än de gjorde då."

Detta med bristande hållbarhet (ej att förväxla med rådande klimathysteri) har jag särskilt noterat i barnens leksaker, och inte minst kläder. För en tid sedan påbörjade jag därför arbetet med att byta ut alla lägenhetens möblemang mot sådant som håller i generationer – typ mahogny i stället för spånskiva. Den enda plast som numera kliver innanför vår tröskel är ritplattor (lättare att sudda) och Duplo, Lego med motsvarigheter. Observera att vi fortsatt har en lång väg att vandra för att se över såväl hygien- som hår- och hudprodukter.

I samband med att jag och K blev sambor i Vasastan omkring 2022, och jag efter en längre tids andrahandsuthyrning sade upp mitt lägenhetskontrakt på Södermalm, påbörjades ett treårigt arbete med att avyttra gamla prylar. Med gammalt syftar jag främst på massproducerade dussinkopior i större upplagor, för att så småningom börja köpa begagnat och ropa hem saker på auktion. Undantag görs dock för ett flertal av barnens leksaker. Jag är fortfarande frestad att handla billigt på Fyndiq men kan lika gärna välja Vinted och känna mig tillfreds över tanken på att saker och ting har en historia.

Så här ser det ut hemma hos oss i dag efter att ha prylbantat bort ca 99 % av den disharmoniska inredningen som jag medverkade med i "Vem bor här" 2022, som med tiden ersattes med antikviteter och handplockade föremål. Därtill har jag ägnat mig åt historiskt återskapande och i största möjliga mån velat utgå från 1920-talsfastigheten här i Vasastan. Detta har även omfattat äldre stilepoker som nyrenässansstil, italiensk barock och viktoriansk estetik.

Sedan innan fanns här en magnifik guldspegel som hade hängt på samma plats i drygt 80 års tid, om jag inte missminner mig. Även sambon hade en ärvd rokokoinspirerad byrå i sin ägo, som på pricken matchade min. Det var egentligen bara att fortsätta på denna inslagna väg.