Min drömbostad utspelar sig i dåtiden med karaktäristiska bröstpaneler, majestätisk stuckatur, tjusiga takrosetter, pampiga kristallkronor, pråliga guldspeglar och slottslika kandelabrar. Jag är svag för akademisk estetik, svenskt sekelskifte, den viktorianska eran, 1800-talets nyrenässans och engelska stilmöbler från 1900-talets första hälft. Samtidigt dras jag till naturmaterial i en neutral färgpalett – och så lite temastyrd Super Mario och Minecraft på det ... Dessa olika formspråk utgör tillsammans basen i dagens stil.
Jag har ett förflutet som flyttfågel. Under en period om 15 år bytte jag adress lika många gånger, men i dag känns det verkligen som att jag har hittat hem i denna vackra Vasastanslägenhet, som är ett familjearv på min sambos sida. Fem generationer har i omgångar turats om att bo här sedan fastigheten byggdes i slutet av 1920-talet.
Öppna spisen-hallen
Lilla hallen mynnar ut i ett utrymme som har en passagefunktion snarare än att utgöra ett eget rum.
Under barndomen kunde jag fastna länge på det här Carl Larsson-motivet i mina morföräldrars gästrum. Jag beslöt senare i livet att införskaffa mig en egen reproduktion för inramning.
Super Mario-krypinet
Låt mig nu få presentera Super Mario-krypinet ...! Det är tidigare en av två entréer då lägenheten ursprungligen var en etta och tvåa som slogs ihop.
Tvättstugan
Det här är en av två toaletter – en kombinerad tvättstuga och WC.
Badrummet
Badrummet är i stort renoveringsbehov men har nästan gått och blivit modernt igen.
(Den uppmärksamme har noterat att golvet är likadant som på lilltoan ovan).
Balkongen
I anslutning till vardagsrummet ligger vår balkong – här stylad endast för bildens skull. Just nu helt omöblerad för barnens säkerhet.
Barnrummet
Nu tänkte jag avrunda med barnens rum som för tillfället är inspirerat av Minecrafts kreativa universum.
Även här tar vi avstamp i dåtidens formspråk och till höger syns lägenhetens pardörrar.
(((Tidigare var tanken att låta sätta upp en innervägg med "fönster" i mitten av rummet så att barnen skulle få varsitt litet space med var sin ingång [och att i förlängningen separera våningssängen till två enkelbäddar]. Det skulle också finnas möjlighet att fortsätta dela rum om de hade velat, men då fortfarande ha tillgång till dessa två utrymmen som man kunde förvalta helt efter behov. Bara fantasin sätter gränser o.s.v. Vi har dock valt att skjuta på projektet några år))).
En hemmasnickrad och otroligt tjusig gunghäst, tillverkad av sambons morfar, gissningsvis 1940-tal.
(Bild från när väggarna var vita).
Och precis som i Super Mario-krypinet (barnens andra tillhåll) binds det här utrymmet ihop med röda sammetsgardiner – allt för att återskapa den ultimata slottskänslan.
Under ständig uppbyggnad!















































