Femårig flicka brann inne p.g.a. ännu en bristfällig hantering av socialtjänsten

I veckan som gick nåddes jag av den tragiska nyheten att en ung mamma i Göteborg brustit i tillsynen av sin femåriga dotter vid fler än fyrtio olika tillfällen, ibland i över ett dygn i sträck. Nyligen lämnades flickan än en gång obevakad och inlåst på sitt rum. Där kom hon över en tändare och avled strax därpå av branden som uppstod och rökskadorna hon ådrog sig till följd av detta.

Upprinnelsen är att mamman ska ha tillbringat sin tid hos olika män som hon ska ha haft sexuella förhållanden med. Allt framgår av den registrerade parkeringstiden vid dessa tillfällen samt från de övervakningskameror som mamman använde för att ha uppsikt över sin dotter från distans.

Modern hade vid fyra års ålder blivit adopterad från ett ryskt barnhem. Sedermera brottades hon med svår psykisk ohälsa och mottog ett flertal diagnoser och psykiatriska läkemedel. De senare förknippas ofta med biverkningar som avtrubbning och dissociation. Alltsammans kunde ha undvikits om hon i stället hade erbjudits traumabehandling för sin brokiga start i livet. Det och verktyg för att lära sig knyta an till andra människor utan hjälp av substanser. Diagnosnarrativet visar sig återigen från sitt fulaste tryne.

Omgivningen orosanmälde flickan gång efter annan, däribland för vanvård. Men trots dessa inkomna anmälningar vidtog socialtjänsten aldrig några åtgärder och samtliga utredningar lades ner kort därpå.

Jag vidhåller med bestämdhet att svensk socialtjänst bör synas inifrån och ut. I mitt tycke är få valfrågor så viktiga som att få bukt med landets kanske mest dysfunktionella myndighet genom tiderna.