- Synen på människan som en unik individ. Människor är individer och behöver inte nödvändigtvis vara stöpta i samma form. ”Npf”narrativet bygger i grunden på en förutbestämd norm av personlighetsdrag som inte ska avvikas från, för då riskerar du att stämplas med en livslång diagnos. Jag upplever ofta att mångfaldsförespråkarna på vänstersidan paradoxalt nog inte tolererar några avvikelser ... Annorlunda uttryckt: med det nuvarande systemet riskerar den naturliga variationen i mänskligt beteende att patologiseras, d.v.s. sjukdomsförklaras. När en diagnos/problembeskrivning blir ens identitet i stället för en beskrivning av ens aktuella utmaningar, riskerar den att bli en självuppfyllande profetia. Det begränsar människors utvecklingspotential och förmåga till förändringsbenägenhet.
- Familj före stat. Jag anser att barn som regel tillhör sin familj och inte en statlig institution. Här vänder jag mig starkt emot att institutioner som socialtjänsten kliver in och övertar familjens roll. Jag vill ha en förstärkt rättssäkerhet mot maktmissbruk inom dagens myndighetsutövning, som historiskt har förknippats med det socialdemokratiska folkhemsbygget. Den senkapitalistiska synen på HVB-, SiS- och familjehem för omhändertagna barn kan dock ses som en högerfråga som jag däremot inte stödjer. Detta eftersom dessa fokuserar på vinstdrivande verksamhet snarare än regelrätt omsorg, med följden att många boenden levererar undermålig kvalitet. Jag ifrågasätter starkt idén att ”experter”, myndigheter och globala storföretag ska definiera hur föräldrar väljer att uppfostra sina barn. Vad gäller större beviskrav inför tvångsomhändertaganden, föräldrars utökade rättssäkerhet och en extern och oberoende granskning av socialtjänstens barnutredningar finns emellertid fortsatt en del att önska.
- Åsiktsfrihet. Jag är (i stort) för valfrihet och emot sådant som vaccinpass och medicintvång, åsiktsregistrering, onödig konsensus samt cancel- och tystnadskultur riktad mot oliktänkande.
- Traditionella könsroller. Jag har svårt för den samtida feminismen och är – som helhet – en förespråkare av traditionella könsroller. Undantag förekommer, förstås, då även män och kvinnor är sina egna individer med varierad dragning mot maskulinitet respektive femininitet. Jag är kritisk till offermentalitet och plakatpolitik; synen på t.ex. kvinnor och invandrare som en utsatt grupp bara för att de råkar vara just kvinnor och invandrare. Jag tycker att debatten är betydligt mer komplex än så. Överlag borde människor identifiera sig mindre med sina problem eller en upplevd utsatthet för ”hat och hot”. Med all respekt för att diskriminering förekommer, men i dag riktas den ju snarare mot "vita medelålders cis-män" om man ska tala i moderna termer. Rasistisk misandri har blivit den nya socialt accepterade formen av samhällshat i stället för att se män och kvinnor som naturliga polariteter, vilka finns till för att komplettera varandra.
- Miljö > klimat. Jag lider inte av klimatångest relaterat till väderförändringar, ej heller dras jag med flygskam. Miljön upptar betydligt mer av min tankeverksamhet. Miljöfrågor associeras oftare med vänstern, dock, och för kanske tankarna till 1970-talets hippie-era. Personligen handlar mitt miljöengagemang i stället om sådant som kemikalier (ftalater, PFAS, mikroplaster, hormonstörande ännen m.m.) och industriell djurhållning. Ur det perspektivet ser jag inget motsatsförhållande mellan miljömedvetenhet och konservatism. Konservatism står då för att bevara det naturnära framför globalistiska strömningar, massproduktion och överkonsumtion.
- Kärnfamiljen som samhällets byggsten. Jag prioriterar förmåner för kärnfamiljer eller motsvarande konstellationer framför HBTQIA+-vänlig politik utan att för den sakens skull spä på hat mot den senare.
- Abortmotstånd. Jag motsätter mig fri abort till och med vecka 18 då graviditeten är till nära hälften gången, och jag ifrågasätter starkt hur den här processen går till både etiskt och medicinskt. Jag är att benämna som pro-life med motiveringen att det mänskliga livet börjar vid befruktningen och att embryot/fostret är en skyddsvärd individ med rätt att leva oavsett utvecklingsstadium. Det betraktas i vår del av världen som en kontroversiell fråga, men i en utopisk verklighet borde ju varken mord – inklusive självmord –, aborter, aktiv dödshjälp eller avlivning (av djur) förekomma ... Att få till en nollvision inom dessa områden lär dock aldrig ske i vår tid, varför jag hellre sympatiserar med ett parti som exempelvis riktar kritik mot överstatlighet än kräver ett uttryckligt abortmotstånd. Det gör att jag – trots mina principer – väljer att bortse från att Tidö har arbetat för att göra den svenska abortlagstiftningen ännu starkare, rent konstitutionellt, och inte mer restriktiv ...
- Ansvarsfull migrationspolitik. Jag anser att de senaste decenniernas förda migrationspolitik är ett stort misslyckande på flera plan. Detta kan i dag yttra sig i gängkriminalitet, gangsterkultur, skjutningar, sprängningar, klanbaserad brottslighet, barnäktenskap, hedersvåld, balkongflickor, könsstympningar och oskuldskontroller. Ytterst är det kanske inte en fråga om volymer, utan snarare vilka människor som ska beviljas medborgarskap. Vem är i stånd att avgöra en sådan sak?
- Vegetarianism. Jag äter enligt en växtbaserad kosthållning, vilket ofta betraktas som en vänsterfråga. Men sett genom konservativa glasögon: den storskaliga och industriella djurhållningen är att likna vid ett senmodernt barbari. Jag är inte emot köttätande per se, men hur fullt livsdugliga djur hanteras på våra storskaliga slakterier innan dessa stackare får sätta livet till. I viss mån går den här punkten även att applicera på 7).
- Förebyggande insatser OCH hårdare straff. Jag är för både sänkt straffsålder och att slopa mängdrabatten. Samtidigt skriker man sig gärna hes från vänsterhåll à la: ”Men förebyggande insatser, då?” Kan inte dessa saker samexistera …? En fråga man bör ställa sig inför valet är vad vi ska göra med de 14-åringar som är kapabla att begå mord, inte sällan som en del av gängrelaterad brottslighet.
I mitt tycke finns det få eller inga verkligt konservativa partier att tillgå bland de mer etablerade kandidaterna, då jag betraktar KD som liberala i många avgörande frågor. Politisk genuinitet borde emellertid handla om att plocka russinen ur kakan och välja ut den sida som man trots allt står närmast, även om det innebär att behöva göra avkall på något som ingår i den redan färdigpaketerade modellen.