Eftersom jag har berört det här ämnet åtskilliga gånger tidigare, väljer jag att citera de delar där Johan Bengtsson återigen betonar att diagnosen inte ger någon förklaring till hur besvären en gång uppstod. Ej heller rör sig adhd om en fastställd neurologisk avvikelse som kan härröras till vedertagna biologiska förklaringsmodeller på individnivå.
Ett axplock:
"Psykologen Dennis Fyr liknar diagnoser vid etiketter som man kan klistra på folk för att klassificera deras besvär och problem. En diagnos förklarar inte varför du har de besvär som någon inom vården kan benämna med en viss diagnostisk beteckning, lika lite som en namnskylt förklarar varför du heter som du heter. Diagnosen adhd ger inga svar, och det är det som är problemet. Den är inte svaret på varför det har blivit som det har blivit, varför man inte får ihop det, varför man inte kan koncentrera sig, varför man är impulsiv, hyperaktiv eller vad som helst. Historien om hur adhd trots detta har börjat uppfattas som någonting i hjärnan är sammanflätad med utvecklingen att förstå oss själva utifrån vår neurobiologi".
* * *
"En av de mest betydelsefulla hjärnavbildningsstudierna om adhd publicerades 2017. I den hade forskarna undersökt hjärnan hos över tusen personer med diagnosen adhd och jämfört med personer som inte hade diagnosen. Resultatet visade att vissa hjärnområden var mindre hos dem med diagnosen adhd. Forskarna drog stora växlar på fynden. Problemet var att skillnaderna var små. Tack vare mängden personer kunde även dessa mindre skillnader plinga till och visa det som blivit forskarvärldens heliga graal – statistisk signifikans. Men det är någonting helt annat än att fynden spelar roll i praktiken. Många av dem som hade diagnosen adhd hade inte alls mindre hjärnområden, samtidigt som många av dem som inte hade diagnosen hade mindre hjärnområden. Fynden räckte inte som vare sig ett tillräckligt eller nödvändigt villkor för adhd. Precis som för alla andra otaliga hjärnavbildningsstudier om adhd kunde inte resultaten användas för att ställa diagnos. Forskarnas brandtal lovade mer än det höll".
Märk väl: hjärnavbildningar såsom hjärnskanning kan inte användas för att (fast)ställa diagnosen adhd ...
* * *
"Det är ganska enkelt i grunden: man får inte dra slutsatser om individer utifrån medelvärden i grupper. Tänk dig ett bostadsområde med hög medelinkomst. Betyder det att alla i området tjänar mycket pengar? Nej. Män är generellt längre än kvinnor. Men är alla män längre än kvinnor? Nej."
* * *
"Det har länge varit tabu att ifrågasätta adhd som en hjärnstörning, trots att inga bevis har kunnat presenteras. Men i april 2025 blev det okej att svära även i adhd-kyrkan. På New York Times hemsida kunde man se ett pixligt pojkansikte. När man zoomade in visade det sig att pixlarna var olika adhd-läkemedel. Rubriken löd: ”Have we been thinking about ADHD all wrong?”. Det var ett långt reportage av journalisten Paul Tough. Han hade bland annat fått kontakt med huvudförfattaren till den inflytelserika hjärnstudien från 2017 – Martine Hoogman. Hon ville rätta till hur de hade formulerat sig. 'På den tiden betonade vi skillnaderna som vi fann (även om de var små), men man kan också dra slutsatsen att de subkortikala och kortikala volymerna hos personer med adhd och hos personer utan adhd är nästan identiska”, skrev hon till Tough.'"
* * *
Slutsats: några distinktioner existerar till dagens dato inte när det kommer till att fastställa adhd på individnivå. Detta trots att adhd fortsatt benämns som en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning där neuro används i betydelsen centrala nervsystemet = hjärnan.