Karin Forsman: Politiskt inkorrekta kvinnor fördjupar sig i adhd som en fejkdiagnos

I går tipsade jag om podden Politiskt inkorrekta kvinnor. Här benämns adhd som en fejkdiagnos, man förfäras över spökskriven forskning och jäviga läkare, samt förfulningen av såväl den samtida arkitekturen som dagens barnböcker ... – kort sagt en stor andel av de spörsmål som jag själv reflekterar över på daglig basis.

Det är lustigt hur hennes punkter kring adhd som en fejkdiagnos på pricken sammanfaller med allt jag själv har grävt i det senaste året – nästintill ord för ord, faktiskt! Se nedan, vetja:

Här följer 18 gemensamma nämnare, hon:

... hänvisar till adhd som ett narrativ.
... erkänner att symtomen naturligtvis existerar men att koncentrationssvårigheter i sig inte beror på adhd.
.... ifrågasätter adhd som en neuropsykiatrisk diagnos eftersom den inte går att bevisa via biomarkörer och/eller mätinstrument såsom blodprov. Adhd är således inte mätbart.
... konstaterar krasst att det inte finns någon identifierbar adhd-gen eller någonting i hjärnan som kan härledas till diagnosen adhd, t.ex. skillnader i hjärnvolym.
... menar att diagnosen inte ställs objektivt, oberoende av rådande tidsanda eller sociala faktorer. Detta trots att dessa parametrar anges som förutsättningarna för en korrekt ställd diagnos.
... framhåller att adhd inte ger en förklaring till ens problem.
... förklarar att adhd inte besvarar frågan varför besvären uppstod – att jämföra med att diagnosen ryggont inte heller ger en förklaring till orsakssambanden.
... avslöjar att kriterierna både har utvidgats på senare tid och att det numera krävs färre kriterier ("bredare tolkning") för att uppfylla diagnosen än vad det gjorde på 1990-talet.
... refererar till diagnosen som påstått medfödd och livslång. Detta trots att det finns människor som har fått den avskriven i vuxen ålder då de inte längre anses uppfylla kriterierna.
... insinuerar att läkemedelsbolagen har ett tydligt finger med i spelet p.g.a. ekonomiska incitament via privata utredningsinitiativ.
... berättar att barn födda sent på året är avsevärt mer benägna att få en adhd-diagnos.
... ser kopplingen mellan barn med omfattande skärmtid och hög andel adhd-diagnoser.
... drar ett likhetstecken mellan barn utsatta för trauman eller andra svåra förhållanden i sin uppväxtmiljö som mer sannolika att få diagnosen jämfört med barn som haft en fungerande barndom.
... antyder att dagens barn kanske mer är gjorda för att springa omkring i naturen än att sitta stilla i klassrummet.
... anser att dagens skola, med sin tillhörande läroplan, är väldigt strömlinjeformad såtillvida att alla elever förväntas tillgodogöra sig undervisningen på likartat sätt, fastän människor som bekant är olika.
... berättar att Ritalin, Concerta och Elvanse (just de tre mediciner som jag själv brukar återkomma till) innehåller substanser som till sin utformning liknar amfetamin.
... har precis som jag upptäckt att inga studier kan redogöra för långtidseffekterna av medicinerna efter att tre års behandling har passerat.
... blottlägger att medicinerna medför svåra biverkningar som att tappa livsgnistan, bli permanent avtrubbad, drabbas av minskad längdtillväxt, ökad risk för hjärtproblem och mycket mer.