Pennfäktare som förespråkar det skrivna ordet. Bokstavligt talat.
Om
Jag är en familjeorienterad sanningssökare och system- och samtidskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar och onödig konsensus.
Temat för mina texter är historiska paralleller mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen.
Jag går hårt åt den samtida feminismen, "npf"narrativet, angiverisamhället med LVU-industrin och därtill hörande frågor. Detta i en tid där närmare en femtedel av befolkningen identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.
Trots att jag kan titulera mig språkvetare med flera års studier bakom mig, är jag skrämmande dålig på att ta mig an saker i bokform, i alla fall den skönlitterära genren. Jag läser dagligen stora textharranger men mycket sällan i analogt format. Det här området får i stället ägnas åt de många böcker jag fastnade för som liten.
Först ut bjuder jag på en bildbomb föreställande Ilon Wiklands förtrollande målningar.
Under uppbyggnad inför en ny mer överskådlig layout!
Böcker, del 1
Det är så hjärtskärande när "Pricken" beslutar sig för att skriva ett avskedsbrev ...
Nussekudden – om en vuxen man som vägrar släppa taget om barndomens snuttefilt – här i form av en kudde. Så småningom faller han in i ett blandmissbruk efter att hustrun begär skilsmässa. Men mitt i sorgen finner han snart likasinnade fanatiker på stans hemliga nusseklubb ...
Böcker, del 2
Farväl, Rune – om den bottenlösa sorg det innebär att mista ett barn. Det är en bok som berörde mig på djupet långt innan jag själv blev förälder.
Pingvinen som alltid frös; en bok om att vara annorlunda – ett återkommande tema i barnboksvärlden.
Älskade lilla gris handlar om en gris som blir räddad från slakt. Inte ett öga torrt.
