Trots decennier av forskning har man aldrig kunnat identifiera några utmärkande adhd-gener. Således saknas det helt evidens för påståendet om adhd och autism som medfött och obotligt. Ett varför [det alls uppstod] besvaras aldrig. Däremot bör man rimligen få hjälp med det som faktiskt tynger en, och som traditionellt har förknippats med t.ex. adhd – typ koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll och eventuellt självskadebeteende. Som människa är man betydligt mer komplex och formbar än vad dessa diagnoser vill göra gällande. Synen på ”medfött och obotligt” är dessutom både begränsande och förminskande mot en individ som fortfarande befinner sig under utveckling.