Här samlar jag ett större axplock av mina skrivprojekt från Kommunikatörsprogrammet vid Södertörns högskola – mellan åren 2019 fram tills idag.
________________________________________________________________________
SVENSKA A
TERMIN 1
Svenska A-kursen innehöll en hel del genrebetonat skrivande utifrån olika textformer såsom pressmeddelande, referat, klarspråksarbete och analys. Jag kunde tillgodoräkna mig hela terminen efter min tid på Svenska 1 vid Stockholms universitet mellan åren 2008–2009, men hann strax innan jag gick på föräldraledighet åstadkomma följande:
__________________________________________________________________________
Kön och klass
Bakgrund
Jag väljer att i mitt resonemang nedan utgå från relevanta begrepp och teorier ur litteraturen Norrby & Håkansson, Sundgrens Sociolingvistik samt Boyd & Ericsson. Detta med viss inspiration från Pamela Fishmans The work women do (1978) och Karin Milles Kvinnor och män i möte (2003).
Om vi knyter an till teorier sprungna ur två framstående genusforskare inom den feministiska sociolingvistiken – Deborah Tannen och Deborah Cameron – finns det en hel del att lyfta fram kring hypoteserna om språkliga skillnader mellan män och kvinnor. Både Tannen och Cameron tycks överens om existensen av s.k. sexolekter – skillnader i manligt och kvinnligt språkbruk, men bemöter dessa från lite skilda horisonter.
Tannen ser mäns och kvinnors olika kommunikationssätt som biologiskt betingade. Detta enligt den så kallade Skillnadshypotesen (eller Differensmodellen som den också kommit att kallas), och kritiseras därmed för att missa själva maktperspektivet, samt att det numera finns ganska lite forskning som stöder tesen om medfödda könsskillnader. Cameron, å sin sida, pratar i termer av sociala konstruktioner (”genus”) genom förekomsten av patriarkala maktstrukturer.
Personligheten tror jag på ett mellanting mellan dessa två teorier. I grunden finns det säkert olikheter – om än inte lika uttalade som somliga vill göra sken av – men dessa är nog också delvis ett resultat av att en samhällelig attitydförändring – knutet till en ökad medvetenhet i frågan, så sakteliga håller på att luckras upp.
Pojkar och flickor i klassrummet
Forskning tyder på att pojkar är de som talar mest i klassrummet. De påstås ta mer plats än flickorna som gärna uttrycker försiktighet medan grabbarna är mer benägna att styra det pågående samtalet. Jag upplever att dessa skillnader förbättrats en del över tid då det historiskt sett gått från synen att ”kvinnan ska tiga i församlingen” tills dagens situation där skolan aktivt arbetar med frågor som berör jämställdhet i olika former, vilket vi har decennier av ett synliggörande att tacka för.
Den tidigare omdiskuterade Bristhypotesen (med bl.a. Tannen som huvudsaklig företrädare) – som i korthet bygger på att kvinnor genom historien talat mindre i offentliga sammanhang och att det därmed är en fråga om vanesak då kvinnan stått för en underordnad roll i samhället – finns inte längre ett stort stöd för. Men det kan definitivt vara intressant sett ur ett historiskt perspektiv, lite som ett tidsdokument att hänvisa till för större förståelse kring dagens situation. Onekligen har det skett framsteg på området. Sedan den omtalade radiodebatten i slutet på 1930-talet (kvinnor i etern) lade sig, anses det ju knappast längre anmärkningsvärt med kvinnliga radioröster, och från 2010-talet och framåt syns kvinnor även kommentera större idrottsevenemang som ett mer och mer naturligt inslag, så det går sakta men säkert framåt även här.
Med det sagt förefaller även dessa attitydförändringar att prägla skolmiljön. Traditionellt sett anses kvinnor mer benägna att prata känslor, föra personliga samtal och driva dessa mer i informella sammanhang, medan män gärna hållit låda (inte minst skrytsamma monologer) i det offentliga rummet. Om nu stigmat kring vissa ämnen minskar lär det även visa sig ute i skolor och på arbetsplatser, tänker jag.
Ifall vi bemöter barn och elever från förskoleålder och framåt på skilda sätt skulle det också kunna resultera i olika utfall. Att som lärare inte tillåta avbrytanden från pojkar kunde vara en idé, liksom att konsekvent försöka ställa motfrågor till bägge könen, men också att inkludera flickor i samtalet genom att inte begränsa sig till slutna frågor som kan besvaras med ett enkelt ja eller nej.
Skolan är en i allra högsta grad social arena som speglar samhället i stort. Det förklarar varför flickor av idag anses ta mer plats i klassrummet än tidigare. Jag upplever också ett mindre stigma kopplat till känslomässiga samtal och det som tidigare ansågs mer knutet till ”tjejprat”, något som kan verka som ett uppmuntrande led i att fler flickor kommer till tals. Lärare och pedagoger har dock fortsatt en del att arbeta med på området.
Kvinnor och män i möte
Hur män och kvinnor kommunicerar med varandra – både i arbetslivet och privat – anses också skilja sig åt. Med den nuvarande tillgången till sociala medier och digital interaktivitet blir gränserna mer utsuddade, hävdar jag, eftersom jobb och privatliv många gånger går hand i hand. Här avgörs pratet både av valet av samtalsämnet i sig, vem som styr och riktar diskussionen och vilket av könen som huvudsakligen påbörjar och avslutar det hela. En mätbar faktor är givetvis omfånget på själva samtalet där manliga respektive kvinnliga röster kan tänkas höras, och att som Karin Milles tillämpa kvantitativa mätningar därifrån.
Med utgångspunkt i resultatet från Karin Milles inspelningar i form av att samla in mängden framförda ord och utifrån det försöka avgöra vilket kön som förde mest talan respektive blev avbrutet i arbetsmässiga sammanhang, går att säga mycket. Även om det inte just den gången resulterade i någon enorm obalans kan ju orsaken delvis bero på det faktum att deltagarna trots allt blev förvarnade om ett visst genusperspektiv för att undvika några stridigheter rent etiskt. Tittar man på samhället i övrigt förekommer de facto fortfarande könsmässiga löneskillnader och en snedfördelning i politiska poster.
Jag själv har känt till detta fenomen sedan gammalt men haft förmånen att arbeta med kvinnliga chefer som valt att ta striden redan i ett tidigt skede. Till saken hör även att jag blev arbetsför först på 2000-talet. Och ju större medvetenhet det finns kring ett visst fenomen, desto lättare är det att påbörja en kartläggning för att vidta åtgärder som leder till förändring. Här – liksom i skolans värld, tänker jag att samhälleliga attityder har en oerhörd betydelse var framtiden bär hän.
Att uttala sig om personliga erfarenheter av mäns och kvinnors olika sätt att kommunicera upplever jag avslutningsvis som svårt. Antingen är jag – som det ofta befaras – så van vid det manliga maktperspektivet som norm att jag inte lyckas urskilja vad som är vad, eller så är vi äntligen på väg mot ett paradigmskifte där skillnaderna blir allt mindre påtagliga. Jag hoppas givetvis på det senare.
MEUS
– Multietniskt ungdomsspråk
Jag har i mitt resonemang nedan utgått från relevanta begrepp i Norrby & Håkansson och i viss mån även från Eva Sundgrens Sociolingvistik.
Multietniskt ungdomsspråk – särdrag
Multietniskt ungdomsspråk (eller termen förortsslang för det mer vardagsnära bruket) karaktäriseras bl.a. av följande särdrag, enligt litteraturen Norrby & Håkansson:
Multietnolekter – Kodväxling, d.v.s. drag av flera olika språk (t.ex. engelska/anglosaxiska samt ens hemspråk), typ Rinkebysvenska. På lexikal nivå: inlånade ord från andra språk, exempelvis ”abou” (oj!) ur arabiskan eller det engelska ”fucking”, och på morfologisk nivå i form av -ish som är en avledningsändelse. Lokala varieteter förekommer sedan baserat på den rådande dialekten i ett visst område (t.ex. göteborgska eller malmöitiska).
Rak ordföljd – t.ex. ”Sen dom blir rika” istället för omvänd standardsvensk ordföljd ”Sen blir dom rika". Det typiska även för kodväxling är att skifta mellan rak och omvänd ordföljd då det i regel rör sig om snabba turbyten i kombination med en vilja om att hålla ihop inom gruppen (en form av identitetsskapande konvergens – d.v.s. anpassning i uttal, talhastighet, yttrandelängd, informationstäthet, pausbeteende, skämtande, gester och kroppsrörelser). Detta sker påfallande ofta internt men kan efterlikna standardsvenska i mer formella sammanhang.
Uttalet – att tala med brytning (utan att – till skillnad från andraspråkssvenska eller invandrarsvenska oavsett ålder – kunna identifiera något enskilt förstaspråk). ”Talarna använder en stavelsebaserad rytm istället för en betoningsbaserad” = ett ”stötigt” staccatoliknande sätt att tala.
Övrigt som kort och gott avviker från standardsvenska: avsaknad av ordböjningar och utelämnandet av funktionsord.
Iman Talabanis-videon
Iman Talabanis ägnar sig bl.a. åt följande i den hänvisade videon på sin You Tube-kanal:
Kodväxling – Hon blandar in engelska i det svenska språket, t.ex. ”Filosofical shit” och ”aight” som klippet inleds med. ”Key to life”, ”obviously”, ”fucking” etc engelska ord och uttryck följer därefter, men också ”walla” (ungefär ”jag svär på Gud”) och ”habibi” (”älskling” på arabiska) samt ”abou” (oj).
Uttalet – hon talar med brytning, exempel ”schitarg” istället för ”skitarg” och ”männischosyn”, ”schälv” o.s.v. mot standardnormen annorlunda sch-ljud.
Hon växlar mellan standardordföljd och avvikande ordföljd - ”Idag det är en annan femma” istället för ”Idag är det en annan femma”, samt ”I folks portar jag hade stått” istället för ”Jag hade stått i folks portar” – d.v.s. rak istället för omvänd ordföljd.
Ungdomliga förstärkningsord
Särskilda förstärkningsord på lexikal nivå kan höras bland yngre generationer. Exempel är ”tjockt”, ”fett” och ”mega”. Jag föreställer mig att vuxna med tonårsbarn skulle kunna snappa upp dessa eller liknande uttryck i mer informella situationer men att det i övrigt mest används av ungdomar i nedre tonåren och uppemot kanske åldrarna 20–25. Jag bedömer sannolikheten för spridning högre upp i åldern som relativt låg, men som med så mycket annat beror det till stor del på ett ords status, vilket jag återkommer till under rubriken nedan.
Diskurspartikeln ba
Diskurspartikeln ”ba” är som tidigare nämnt min grupps valda tema för den kommande fältstudien (bruket av ba – att återge vad någon gjort eller sagt i en engagerad samtalsstil på samtalsnivå). Vi tänker oss ”ba” som en förkortning på adverbet ”bara” där ett snabbt tempo och snabba ordväxlingar är särskilt karaktäristiskt för yngre personer, vilka är mer benägna att hålla fast vid detta i samtal med varandra som en form av anföringsmarkör.
Ba används alltså både för att redogöra för någonting man hört eller varit med om, men också som ett förkortat ”bara”. Äldre personer tycks vara mer måna om att citera någon ordagrant, alternativt att sammanfatta en konversation snarare än att redogöra för exakt vem som sa vad. Detta ses annars som en förändring nerifrån då ungdomars språkbruk anses ha lägre status medan den standardsvenska som talas av vuxna ursprungligen härstammar från finare och mer vårdade miljöer hos högt uppsatta personer. Ba handlar även om att demonstrera och befästa en identitet, något som en vuxen vanligtvis inte har samma behov av. Ordet anses fortsatt för stigmatiserat för att sprida sig i någon större utsträckning till högre ålder (eller för den delen till barn), detta i jämförelse med ”typ” som lyckats bättre på den fronten – både uppåt och neråt i åldrarna. Samtidigt strävar många äldre efter att bibehålla sin ungdom och då är det inte uteslutet att tro att även delar av språkbruket följer med på köpet. Ungdomar har dessutom historiskt sett – trots i övrigt låg status – stort samhälleligt inflytande rent språkligt.
Vad som i slutändan kan vara den avgörande faktorn för spridning till andra åldersgrupper, är ett ords status eller attraktivitet, som mycket väl förändras över tid (liksom det välkända faktum att vissa begrepp anses mer värdeladdade idag än när de kom för si eller så många år sedan).
Diskurspartikeln ”ba” är ett språkdrag som hängt med alltsedan 1980-talet och därmed hunnit etableras väldigt väl. Det skulle kunna ses som begränsat till en viss fas i livet sett till dess låga status, men det är samtidigt allmänt etablerat och känns således igen över generationer. Jag tror emellertid inte att det är ett typiskt övergående fenomen tack vare den långa förekomsten, men att det även fortsättningsvis kommer förknippas mer med ungdomar i åldern 13–24 än hos äldre vuxna och för all del seniorer.
Uttalet av långt ö-ljud
Ett extra öppet uttal av långt ö i dialekter där detta vanligen inte förekommer (fonologisk nivå – d.v.s. ljudnivå av vokalljud) tänker jag nästan uteslutande är dialektalt betingat och ser inte heller någon större anledning till spridning alldeles oavsett ålder och andra parametrar. Ja, i alla fall inte mer än om någon offentlig person från dessa trakter ges massmedialt utrymme och ordet får fäste den vägen. Då detta förekommer i mindre orter skulle man kunna tala om Gravitationsmodellen, där ord och uttrycks sprids till större orter var de sedan förväntas snappas upp av fler potentiella brukare, alternativt om Vågmodellen – ord och uttryck som sprids från ett centrum och utåt likt ringar på vattnet.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis är min hypotes att varken ungdomliga förstärkningsord, diskurspartikeln ba eller uttalet av långt ö-ljud kommer sprida sig till den vuxna generationen på ett generellt plan, men att framtiden får utvisa huruvida ett visst ord eller uttryck uppbär tillräckligt med status för att även användare av normativ standardsvenska ska börja ingå i gruppen brukare.
En dubblering av blivande genusvetare på Södertörns högskola
Mellan åren 2008–2018 har Södertörns högskola söder om Stockholm nära dubblerat andelen antagna studenter till sin grundutbildning i genusvetenskap, från blyga 23 stycken till dagens 44.
Södertörns högskola bedriver feministisk forskning i bland annat genus- och jämställdhetsfrågor. Inför hösten 2018 års antagningsomgång framgår av det andra urvalet att grundkursen Genusvetenskap A, under en tioårsperiod, nära dubblerat andelen antagna studenter mellan åren 2008–2018. Detta framkommer i den statistik som årligen presenteras av Universitets- och högskolerådet, UHR.
– Vi ser en ökad trend i genusfrågor som ett utbrett inslag i all populärvetenskaplig forskning av idag, säger Ulrika Carlstedt, disputerad genusforskare på Institutet för intersektionalitetsbildning.
Ulrika Carlstedt tror att det finns en särskild medvetenhet i ämnet tack vare metoo-rörelsens stora genomslagskraft och en allt öppnare syn på jämställdhetsfrågor överlag.
Männen på utbildningen är dock alltjämnt få – totalt fyra stycken – och utgör i skrivande stund endast 11 procent av den totala gruppen studenter, något som ändå får Ulrika Carlstedt att se ljust på dagens situation:
– Inom min nuvarande verksamhet, med ett flertal pågående projekt som fokuserar på att få fler män att engagera sig i forskningsfältet för queerteori och maktanalys, har maskulinisering fått ett rejält uppsving, menar hon.
Ulrika Carlstedt hänvisar till sin nyligen påbörjade kampanj i temat Kuvade karlar som på kort tid hunnit generera mångmiljonbelopp i verksamheten. ”Det mediala intresset går heller inte av för hackor”, avslutar hon med, och berättar att projektets tillhörande podcast – bara i veckan som gått – har resulterat i 65000 nya lyssnare landet över.
Fakta genusvetenskap
Genusvetenskap är en form av akademisk disciplin inom rådande maktstrukturer i relation till bland annat genus och etnicitet, där föreställningar om normer och sociala konstruktioner ifrågasätts ur ett populärvetenskapligt samhällsperspektiv.
Kontakt
Karin Forsman
Presskommunikatör, Universitets- och högskolerådet
Mobiltelefon 070-123 45 67
karin.forsman@uhr.se
Kulturverket
– på uppdrag av skolväsendet, liten som stor!
Kulturverket satsar i vårens nyuppstartade konstprojekt på att inkludera skolans värld i en helt ny form av pedagogiskt skapande.
Varför inte förena nytta med nöje och låta barn och skolungdomar bli mer involverade i den traditionella undervisningen med hjälp av färg och form, musik och rörelse?
På Kulturverket arbetar vi med att engagera varandra – liten som stor – med en ständig uppmuntran om att tänka utanför boxen.
Vi ser tillvaron ur ett annat perspektiv. Här utbyter stora och små erfarenhet och kunskap som aldrig förr. Proffs och amatörer möts i ett helt nytt sammanhang. Hos oss finns inga åskådare utan alla tillåts att delta i de gemensamma forsknings- och konstprojekten utifrån just sina unika förutsättningar.
Läroprocessen djupdyker i konstens värld – hockeymusikal och bloggopera, 1800-talsverkstad och ekvationsteater. Endast fantasin sätter gränser.
Känn dig delaktig, tillsammans skapar vi kulturhistoria!
Spana även in Kulturverkets blogg som beskriver verksamhetens pågående projekt och utställningar med fokus på aktuella teman av idag.
Don’t speak swedish? Kulturverket in English
Metatext
I arbetet med presentationen av Kulturverkets nylanserade hemsida har jag hämtat inspiration från den hänvisade informationsfoldern, samt kurslitteraturen i temat webbtexter (Jenny Forsbergs Tydliga texter och Ola Karlssons Svenska skrivregler).
Språkligt och visuellt innehåll
Presentationens inledande rubrik är tänkt att fungera informativ och sammanfattande (Forsberg 2011, s. 53). Innehållet strävar efter att vara enkelt, begripligt och lättläst. Sidan är överskådlig och visuellt tilltalande med trevliga illustrationer i glada färger. Typsnittet courier new känns lekfullt utan att störa läsupplevelsen (Språkrådet 2017, s. 45-46). Sajten är även utformad med ett vänsterplacerat block bestående av sidorna Startsida, Om Kulturverket, Blogg och Kontakt.
Presentationen på Kulturverkets startsida fungerar självständigt och förutsätter inga förkunskaper om verksamheten sedan tidigare. Emfatisk disposition – d.v.s. det viktigaste först – är genomgående för att fånga läsarens uppmärksamhet (Forsberg 2011, s. 52).
Näst längst ner i presentationen ser vi datum för när senaste uppdateringen är gjord (Språkrådet 2017, s. 45). I anslutning syns logotyper till olika sponsorer och samarbetspartners, samt en liten ruta som stoltserar med att Kulturverket mottagit EU-pris för årets gedigna kulturinsatser.
Tilltänkt målgrupp
Målgruppen är ”alla” men utgörs främst av grundskollärare. Den riktar sig även till andra intressegrupper som musiker, dansare, författare och konstnärer, samt forskare och studenter på högre utbildning, globalt världen över.
Användandet av länkar
Länkar att fördjupa sig i materialet finns insprängda i den löpande texten, inte i form av ”läs mer här” utan sett till innehållet, t.ex. ”Kulturverkets blogg” (Språkrådet 2017, s. 47) som öppnas i nytt fönster (Forsberg 2011, s. 54) och profiler på sociala medier. Här ligger även en länk till informationen på engelska (Språkrådet 2017, s. 48).
Avslutningsvis hänvisas besökarna till en stor fetstilmärkt Kontakt-ruta med aktuella kontaktuppgifter.
Källförteckning
Forsberg, J. (2011). Tydliga texter: snabba skrivtips och skrivråd. 2:e uppl. Stockholm: Norstedt.
Karlsson, O. (red.) (2017). Svenska skrivregler, 4:e uppl. Stockholm: Liber AB.
Hej, Xxx!
Jag skriver till dig med anledning av den utskickade ultraljudskallelsen till patient Mia Moberg, som jag har fått ta del av här i dagarna. Kallelsen i sin helhet är bra och fyller sin funktion, men det finns en del bitar som skulle kunna förbättras både språk- och innehållsmässigt, vilka jag kommer att presentera i det följande:
Exempelvis hade jag gärna sett en lite tydligare disposition då en kallelse med fördel formuleras kort och koncist – d.v.s. det viktigaste först, vilket bör vara att hälsa patienten välkommen till vår ultraljudsundersökning, tätt följt av tid och plats för själva besöket. Vidare hade jag gärna sett att ditt namn framkommer då det i nuläget är lite oklart vem patienten ska vända sig till väl på plats.
Tillvägagångssättet för hur själva undersökningen går till skulle sedan kunna placeras under den information som anger datum och adress. Du har överst i raden hänvisat till kontaktvägar för uteblivet besök, avbokning eller önskan om att ändra sin tid. Jag skulle föreslå att den informationen istället hamnade längst ner i kallelsen och inte i direkt anslutning till tid och plats, som även fortsättningsvis kan stå kvar fetstilmärkt i den övre kolumnen.
Tillägget om att det i samband med undersökningen även kan upptäckas vissa missbildningar hos fostret, hade jag varit restriktiv med och bytt ut mot det lite mer neutrala eventuella avvikelser. Besöket i sig kan nämligen vara förenat med tillräcklig osäkerhet kring barnets rådande hälsotillstånd – i synnerhet vid en allra första gång. Detta liksom upplysning om att det inte är något som tyder på att undersökningen skulle vara skadlig för dig eller barnet, vilket jag skulle valt att utelämna helt eftersom det bara riskerar att skapa ytterligare oro.
Medtag ID-handling är en viktig punkt och bör även fortsättningsvis vara märkt i fetstil men stå ensam på en egen rad, förslagsvis bland de sista, för att inte riskera att missas i den övriga informationen.
Jag tänker att meningen den blivande barnafadern eller någon nära anhörig kort och gott skulle kunna bytas ut mot anhörig. Detta för att vi på Norra sjukhuset valt att i så stor utsträckning som möjligt försöka verka inkluderande, men i det poängtera att mindre barn kanske inte är ett lämpligt sällskap då de normalt inte har någon behållning av den här sortens undersökningar.
Rent språkmässigt vill jag avslutningsvis påpeka att ett litet o föll bort i foto, men i övrigt är det mest rekommendationen att slå ihop styckena lite mer enhetligt, och ett och annat ordval som spontant skulle kunna ses över.
Jag hoppas att vi gemensamt arbetar för en så smidig mottagaranpassning som möjligt, och att det här skulle kunna vara ett steg i rätt riktning.
Återkom gärna med dina synpunkter så önskar jag dig en fortsatt trevlig arbetsvecka!
Med vänlig hälsning
Karin Forsman
Medicinsk sekreterare på Ultraljudsenheten vid Norra sjukhuset
Inledning
Det är hög tid att knyta ihop säcken för delkursen Teoretiska perspektiv på skrivandets teori och praktik. Detta med en avslutande reflektionsuppgift som dels behandlar mitt eget skrivande till två skilda inlämningsuppgifter, dels responsarbetet som skett i grupp och dels loggboksanteckningarna med min återspegling från de olika undervisningstillfällena.
Jag har valt att analysera följande två av mina skrivna texter: ett traditionellt pressmeddelande och en presentation avsedd för Kulturverkets nylanserade hemsida.
Arbetet med pressmeddelandet
Delkursens andra inlämningsuppgift berörde strukturen för pressmeddelanden. Jag skildrade det faktum att hösten 2018 års grundkurs i genusvetenskap på Södertörns högskola har dubblerat andelen antagna studenter jämfört med samma termin tio år tidigare. Min uppgift var helt enkelt att ta reda på varför. Till hjälp för de framtagna siffrorna hade jag den årliga antagningsstatistiken från Universitets- och högskolerådet, men i övrigt var förekomsten av den fiktiva intervjupersonen och vinklingarna helt mina.
Under delkursens tredje seminarium (Pressmeddelanden med Elisabeth Drion den 29 januari), redogjordes för strukturen kring just pressmeddelanden. Ett pressmeddelande, förklarade Elisabeth, innehåller i regel uppgifter om texttyp och datum, rubrik (kort och saklig, ej fyndig), ingress, brödtext, citat (meningslösa sådana ska dock undvikas, de måste tillföra läsaren något), samt kontaktuppgifter. Det ska även bestå av en emfatisk disposition – d.v.s. det viktigaste först, samt vara kort och koncist (max en A4-sida) med ett korrekt och lättläst språkbruk som motiverar, konkretiserar och exemplifierar det faktabaserade innehållet.
Jag utgick från checklistan ovan. Därtill infogades en specifik faktaruta sedan jag upplevt att det valda ämnet krävde viss bakgrundsinformation. När jag kände mig färdig försäkrade jag mig om att jag hade uppfyllt kriterierna innan jag slutligen gick in på mer detaljnivå genom att peta i språket. Därefter var min text tillgänglig för respons.
Arbetet med webbtexten
Delkursens tredje inlämningsuppgift avsåg temat webbtexter med ett informationsblad om Kulturverkets verksamhet, vilken skulle ligga till grund för en presentation på den nylanserade hemsidan, följt av en metatext (”text om texten”) kring den strategi jag hade tillämpat under arbetets gång.
Jag baserade min kunskap på vad jag hade tillgodogjort mig om webbtexter i två av kursböckerna. I den ena framkom att även en bra webbtext kännetecknas av en emfatisk disposition (”det viktigaste först”), informativa mellanrubriker men också ett enkelt, kortfattat och lättläst språk som fungerar självständigt. Det är dessutom bra att uppdatera innehållet med viss regelbundenhet och att tydligt markera datum för när den senaste uppdateringen är gjord (Forsberg 2011, s. 51-56).
I den andra boken upprepades informationen något men tillade vikten av begriplighet och mottagaranpassning genom att göra texten tillgänglig på fler än ett språk. Jag lade även fokus på ett visuellt tilltalande innehåll genom en överskådlig layout, trevliga illustrationer i glada färger, ett vänsterplacerat block med ytterligare sidor, samt en tydlig länkhänvisning för vidare läsning (Språkrådet 2017, s. 45-47).
Jag är sedan tidigare inte så van vid att arbeta med ”säljande” texter, målande språk och fantasifulla beskrivningar. Däremot känner jag mig väl inläst på genren som sådan – vad som kännetecknar en webbtext, vilket underlättade en hel del under skrivandets gång.
Den största utmaningen jag upplevde med skrivprocessen var mottagaranpassningen. Under delkursens fjärde föreläsning i passande tema (Disposition och mottagaranpassning med Hanna Lundqvist den 11 februari), redogjordes det för olika målgruppsanalyser – däribland ”social praktik”. Social praktik bygger på frågeställningen om vem som ska läsa en text och varför, personens förkunskaper, mål och förväntningar med läsningen – och slutligen: vilken uppfattning läsaren kan tänkas ha om mig som avsändare. Vidare pratade Hanna om att utgå från en ”diskursiv praktik”, d.v.s. hur, var och när texten ska läsas respektive skrivas, enligt vilka direktiv, snabbt eller noggrant, privat eller offentligt, i vilket medium, samt om läsningen förväntas ske vid en specifik tidpunkt.
Hanna nämnde även vikten av sambandsord. Dessa ger en fingervisning om kronologin i en text, vilka jag använder nästintill dagligen med främsta syfte att föra handlingen framåt, samt att tydliggöra hur olika delar och stycken hänger samman. Det kan vara ord som indikerar tid- och ordningsföljd, jämförelser och motsättningar, förtydligande, avsikt, orsak, upprepning och slutsats, exempelvis: även, så småningom, avslutningsvis, i likhet med, emellertid, i synnerhet och således.
Responsprocessen
Jag har under delkursens gång ingått i en responsgrupp tillsammans med två studiekamrater. Strax efter att våra tre inlämningsuppgifter lämnades in i varsin första version, läste jag noggrant in mig på de andras texter. Jag sammanställde sedan en punktlista inför min återkoppling strax därpå. Detta utifrån Kjeldsens Tilbakemelding på tekst (2006, s. 1-8) som arbetar med kriterier för responsgivning. I den framgår att fokusera på konstruktiv feedback snarare än ren kritik – hur man bör skriva snarare än hur man inte bör skriva, att synliggöra det bra (exempel på vad som fungerar), klargöra det oklara (vad som kan förbättras), samt motivera till utveckling – att helt enkelt lyfta potentialen i en text.
Att utgå från den så kallade Texttriangeln när vi prioriterat ordningen för själva dispositionen har också varit till stor hjälp. Texttriangeln är uppbyggd enligt formatet Text – Stycke – Meningar – Ord – Tecken, i den ordningen. Vi arbetar från global till lokal nivå där meningsuppbyggnad och ordval tätt hänger samman i den mittersta delen. Längst ner i triangeln ges sedan utrymme att mer ingående prata om korrekturen på detaljnivå (Dysthe, Hertzberg & Hoel 2011, s. 40-41).
Loggboken
Jag har under delkursens gång fört löpande loggbok enligt instruktionen ”minst tio reflektioner över kursrelaterade ämnen med koppling till kurslitteraturen”. Dessa loggböcker har främst berört mina vardagliga betraktelser utifrån aktuella teman i seminarium, föreläsningar, examinationsuppgifter och läsanvisningar.
Nästan samtliga av mina texter utgår från ett tanke- och presentationsskrivande. Med tankeskrivande menas ”att skriva för att lära” till skillnad från presentationsskrivandet som mer riktar sig till en potentiell läsare. I den senare modellen tas särskild hänsyn till genrer och kontext. I mitt tankeskrivande kan jag helt bortse från formella krav och prestation, medan presentationsskrivandet handlar om att bemästra en viss textkultur där en annan person sedan förväntas göra någon form av bedömning (Hoel 2008, s. 114-115). Det har för mig skett en fullt naturlig övergång mellan dessa två skrivmetoder.
Några avslutande rader
Mitt första riktiga utkast till reflektionsuppgiften bestod av en massiv textmassa som utgjorde närmare 30 000 tecken ... Tack vare handfasta tips i litteraturen lärde jag mig snart att begränsa längden sett till restriktionerna om högst antal tillåtna tecken.
I Skriva för att lära vittnar författarna om att oerfarna skribenter ibland oroar sig för att innehållet inte ska bli långt nog. Arbetet verkar närmast oöverkomligt till en början. Sedan visar det sig att skribenten istället får med för mycket material sett till själva instruktionen. Tipsen som gavs var att presentera slutsatsen och fundera över hur bakgrundsmaterialet med eventuella utsvävningar kunde kortas ner utifrån det – att exempelvis stryka moment som kan uppfattas som självklara, samt att se om flera återkommande och likvärdiga begrepp möjligen går att ersätta med bara ett (Dysthe, Hertzberg & Hoel 2011, s. 57-58).
Och med dessa avslutande rader väljer jag att ro reflektionsuppgiften i land för den här gången.
Källförteckning
Dysthe, O, Hertzberg, F. & Løkensgard Hoel, T. (2011). Skriva för att lära: Skrivande i högre utbildning. 2:e [rev.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Forsberg, J. (2011). Tydliga texter: Snabba skrivstips och skrivråd. 2:e uppl. Stockholm: Norstedt.
Karlsson, O (red.) (2017). Svenska skrivregler, 4:e uppl. Stockholm: Liber.
Kjeldsen, J. E. (2006). Tilbakemelding på tekst. I Dysthe & Samara (red.), Forskiningveiledning på master og doktorgradsnivå. Oslo: Abstrakt forlag
Løkensgard Hoel, T. (2008). Skriva på universitet och högskolor: En bok för lärare och studenter. 1:e uppl. Lund: Studentlitteratur
Referat
”Blir en det nya hen?”
Inledning
Jag har valt att referera artikeln ”Blir en det nya hen?” som är skriven av Sanna Skärlund på Språk- och litteraturcentrum vid Lunds universitet, och ingår i volymen Svenskans beskrivning 34, vilken är en del av ”den trettiofjärde sammankomsten” i Lund. Temat löd ”Svenskan i teori och praktiker”.
Bakgrund
Bakgrunden till det framtagna materialet är den heta potatis till omdiskuterat ämne som rör huruvida det könsneutrala en skulle kunna ersätta det generiska pronomenet man. Språkförfattaren Sanna Skärlund klargör i sin analys att hen-ordets genomslagskraft ligger till grund för att utveckla resonemanget ytterligare.
”Att byta ut man, som lätt förknippas med män, mot en kan ses som ett normkritiskt reformförsök med syfte att införa ett könsneutralt och inkluderande språkbruk, men en fungerar också som ett symbolord som visar att språkbrukaren är genusmedveten” (Skärlund 2016, s. 413, se Johansson 2014).
Det handlar dels om att återspegla den rådande synen kring genusfrågor på samhällsnivå, dels om själva upprätthållandet av dessa normer.
Syftet med studien är att påvisa skillnader i förekomsten av en i olika skrivna sammanhang under tidsperioden 1225–2014, med huvudsakligt fokus på epokerna 1225–1708 och 1830–1999 samt 1998–2014.
Forskningsmetod
Till sin hjälp för studien har Skärlund utgått från en stor mängd textmaterial med ursprung i de angivna årtalen. Urvalet har sedan skett genom en begränsning i att exempelvis utesluta sökord, såsom där en föregås av och. Uttrycket ”var och en” räknas således inte hit.
Skärlund gör gällande (2016, s. 414) att en har använts som pronomen även före sitt nuvarande syftningsområde, men då i egenskap av objekts- och genitivform enligt exemplet ”Man vill ju inte att ens kompisar ska vara taskiga mot en”, samt som subjekt i ”En gör så gott en kan” – vilket snarare kan ses som regionalt betingat.
I det tidiga forskningsmaterialet, d.v.s. 1200–1500-tal, förekommer en bara vid något enstaka tillfälle. Teorin som lyfts fram är att tyskarna ska ha haft ett finger med i spelet vad gäller bruket av en som synonym till man, men att en i övrigt inte har någon djup förankring i den forngermanska språkstammen.
Vid tidpunkten för 1600-talets mitt har Skärlund noterat en viss ökning av en-användandet genom att ordet nu så sakteliga syftar tillbaka på vad som uppfattas som sig själv. Dessförinnan förefaller det vara lite oklart om en avser jaget eller används i mer generella termer. En förekommer sedan en del från nu men där samtidig hänsyn måste tas till sitt specifika sammanhang – inte sällan i dialektala eller rent talspråkliga kontexter.
Användandet av en har successivt tilltagit i mer modern teknologi á la bloggar och sociala medier, med ett särskilt uppsving från 2013 och framåt. Förekomsten innan dess var något knapphändig i jämförelse. Sökträffarna på man i motsvarande texter är dock alltjämnt betydligt fler, påpekar Skärlund (2016, s. 419).
Huvudanvändaren av en är enligt Skärlund (2016, s. 419) kvinna, i 20–30-årsåldern och bosatt i Stockholm, tätt följt av Sundsvall och Karlstad. Detta skall dock inte förväxlas med det dialektala en-bruket som syns i främst sydvästra Sverige, tillägger hon, vilket utmärks av att bloggaren gärna lyfter spörsmål kopplade till feminism och jämställdhetsfrågor.
Anmärkningsvärt tyckte Skärlund (2016, s. 421) det var att en inte nödvändigtvis uteslöt den samtidiga förekomsten av man, som ju annars ligger nära till hands att tro. Tvärtom så syntes de påfallande ofta sida vid sida, något som kan tänkas förlora sin innebörd som språkaktivistiskt signalord och då istället fungera som en synonym med närmast identisk betydelse.
Slutsats
Resultatet som Skärlund redovisar i sin studie visar lite olika slutsatser alldeles baserat på den ursprungliga frågeställningen, men tydligt är att en har förekommit i mer eller mindre stor utsträckning allt sedan "tidernas begynnelse".
Skärlund konstaterar (2016, s. 423) även att gemene man(!) – av allt att döma – inte tycks beredda att göra den uppoffring som krävs för ett språkligt paradigmskifte då man trots allt tillhör topp-20 av våra vanligaste ord av idag. Vidare upptäckte hon som nämnt att en inte nödvändigtvis utesluter en parallell och samtidig användning av man. Intrycket som ges är sammanfattningsvis att man sitter alltför djupt rotat, vilket alltså talar emot den nya reformen. Så länge en dessutom uppfattas som ett dialektalt särdrag sprunget ur lägre statusfyllda miljöer, ligger ordet oss än mer i fatet. Här krävs brytandet av ett stigma, samt att en ny lexikal övergång sker sett till rådande attityder och värderingar.
Skärlund avrundar sitt arbete med att en – till skillnad från hen – omöjligt kan fylla samma tomrum då hens främsta användningsområde inte är att ersätta ett motsvarande begrepp utan att tillföra någonting helt nytt. Detta medan en är tänkt att fungera synonymt med ett redan befintligt ord, som därför är att uppfatta som svårt konkurrensutsatt.
I det sociolingvistiska fältet och övriga delar av samhället anser jag att Sanna Skärlunds studie bidrar med ytterligare ett led i att utvidga den pågående genusdebatten och språkliga könsneutraliteten. Vad jag däremot hade velat se mer av är forskning knutet till modern tid men med utgångspunkt i ett större urval, framför att hänvisa till så långt tillbaka som medeltida språkbrukstraditioner.
Som Skärlund till sist understryker är det svårt att förutspå den språkliga utvecklingen i en’s vara eller icke vara, och personligen tänker jag att utfallet är helt och hållet avhängigt hur samhället i övrigt ser på genusfrågan framgent – ifall den blir ännu mer uppmärksammad i våra massmediala kanaler, vilken status det får hos befolkningen i stort – mindre ideologiskt laddad, om någon verkligt inflytelserik person anammar uttrycket och ifall det etablerar sig och får större fäste den vägen.
Ju mer ett ord används, i desto större utsträckning kommer det rimligen kännas naturligt att ta det i bruk även för egen del. Folk kanske inte riktigt känner att de har tillräckligt med kött på benen för att ta ställning till genusfrågan i övrigt, och håller sig därför hellre med det mer trygga man tills dess att en får mer naturlig spridning. Och då av den grupp som gått i bräschen från första början.
Källförteckning
Johansson, M. (2014). En som könsneutralt generaliserande pronomen – ett feministiskt och normkritiskt reformförslag. Examensarbete 15 hp. Institutionen för nordiska språk, Uppsala universitet.
Skärlund, S. (2016). Blir en det nya hen? Om den ny(gamla) användningen av en som generiskt pronomen, Svenskans beskrivning 34. Lund: Lunds universitet, s. 413–425.
_________________________________________________________________________________
Medeteknik-kursen hade en mer praktisk inriktning än den föregående. Här arbetade vi huvudsakligen med webbproduktion, grafisk formgivning, interaktionsdesign och visuell kommunikation – d.v.s. "bildspråk" framför renodlat skrivande (med undantag).
− en analytisk studie i (webbaserad) användbarhet
Inledning
“användbarhet (engelska usability), mått på den utsträckning en användare upplever att en produkt uppnår specifika mål på ett ändamålsenligt, effektivt och tillfredsställande sätt”.
(saxat från Nationalencyklopedin.se)
Försäkringskassan är en statlig förvaltningsmyndighet med uppgift att bibehålla landets socialförsäkringssystem. Den här rapporten syftar till att granska dess webbplats utifrån en rad parametrar inom bildanalys, webbproduktion och interaktionsdesign – förmågan att varva nytta med positiva användarupplevelser och effektivitet kontra estetik. I det följande är tanken att belysa det heuristiska tillvägagångssättet med utgångspunkt i ett axplock av Schneidermans 8 gyllene regler inom heuristisk utvärdering, vilka står för etablerade riktlinjer inom just användbarhet.
Heuristisk utvärdering
Primärt utvecklades heuristiska granskningsmetoder av ämneskunniga och beteendevetare på området – med i synnerhet genomgående teman såsom förekomsten av återkoppling och principfasthet hos en utsedd produkt eller tjänst. Det här är också någonting som Scheiderman tagit fasta på i arbetet med att skräddarsy sitt eget regelverk, som bland annat vuxit fram i variabler om konsekvensanalys, mångsidig användning, återkoppling, problemlösning och ett gränssnitt med enkelhet som främsta kännetecken.
Heuristisk utvärdering innebär att se över användbarheten utifrån vissa givna principer – inom exempelvis Schneidermans tumregler, när det kommer till utformandet av webbaserade menyer, ikoner, symboler, fönster, knappar och flöden, men också navigering, vyer och liknande element (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 618). Eventuella problem artbestäms, och utifrån det kan åtgärder vidtas genom att kombinera dem med andra existerande riktlinjer inom olika metoder för granskning. Dessa bör för övrigt ligga på mellan fem och tio i antal, och här är det som regel av stor vikt att involvera flera kontrollanter i processen med avsikt att få en mer enhetlig bild av analysarbetet. Uppemot åtminstone en handfull personer är att föredra, menar Preece, Rogers & Sharp (2016, s. 621). I den här uppgiften är det inte praktiskt möjligt, dessvärre, varvid risken för viss subjektivitet föreligger. Med dagens moderna teknik kan det dessutom vara svårt att garantera ett tillförlitligt resultat sedan många av de angivna tumreglerna har sitt ursprung i tidigt 1990-tal och inte alltid går att applicera på aktuella webbapplikationer. Trots det osäkra i ett något förlegat system är det emellertid välbeprövat inom många designprinciper och har i stor utsträckning praktiserats alltsedan dess (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 631).
Bildanalys
De bilder som framträder på Försäkringskassans hemsida består nästan uteslutande av illustrationer snarare än porträtt eller fotografier på verkliga personer eller föremål. Urvalet av bilder är ytterst sparsamt – närmare bestämt påträffas endast ett fotografi totalt sett. Detta utgör hinder för att göra en mer samlad bedömning utifrån ett så begränsat urval, något som också kan sägas vara en av webbplatsens svagheter.
På sajtens enda förekommande bild syns en kvinna stående i ett kök (hemtrevlig kontext) tillsammans med vad som förefaller vara sitt lilla barn; troligen beredd på maten som just är i färd att serveras, vagt porträtterat i förgrunden. I arbetet med att analysera bilder går det att utröna vem eller vilka som skildras, i vilket sammanhang de medverkar, övergången mellan sändare och mottagare, samt samspelet mellan ord och bild. I den intilliggande texten framgår att kvinnor löper högre risk än män att drabbas av psykisk ohälsa, vilket ger extra tyngd åt berättelsen som utspelar sig i detta nu. Syftet kan vara att skapa en känslomässig reaktion – om än att ganska försiktigt måla upp ett stressfyllt scenario – och förmedla kunskap om hälsofrågor i allmänhet och kvinnohälsa i synnerhet (B. Bergström 2017, s. 214-215). Detta presentativa (“visande” – vanlig typ av gestaltning för bildkomposition) budskap är informativt sedan det ger exempel på att skildra en del av vår verklighet, men också explikativt i betydelsen att fotografen delvis iscensatt bilden för sitt egna syfte – detta utan att arrangemanget för den sakens skull dominerar (B. Bergström 2017, s. 161-162).
Någon upphovsrättsinformation är inte angiven, varpå det kan antas att copyrightskydd eller annan form av ägandemarkör därmed saknas och således rör sig om en bild som står fritt för allmänheten att använda. Istället för fotografier föreställande människor i olika positioner eller fysiska ting överlag, är hemsidan, som påpekat, fylld till bredden av tecknade figurer och symboler med syftet att via bilder belysa olika händelseförlopp som inte sällan ter sig komplexa. Nyhetsgrafik innebär som regel att kombinera fotografier med dessa teckningar tillsammans med texter som har en förklarande innebörd. De kan ses som ett förtydligande i hopp om att simplifiera och sammanföra olika kommunikationssmedel till ett (B. Bergström 2017, s. 304). Som minnesfunktion fyller bilder en central roll för användaren att lättare komma ihåg innebörden av data i olika former (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 109).
Ikoner har fått stor betydelse under webbens levnadslopp. På Försäkringskassans webbplats uttrycks de bland annat i form av tecknade bilder avsedda att representera någon av alla de målgrupper som företräds, eller tjänster som står till buds. Här framställs en rullstolsburen person, en telefonlur, en förälder och ett barn – som en klickbar ikon eller gestaltad som en beskrivande bild i anslutning till en text, för att nämna några användningsområden. Ikoner har blivit markörer för kommunikativ dialog och dessutom erkänt lättare att komma ihåg för den ovane användaren, samt besparar både tid och utrymme för densamma (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 223-224).
Webbproduktion
Hemsidan följer regelrätt praxis för webbsidor – det vill säga: utgörs av en startsida med tillhörande undersidor som länkas internt samt externt till andra webbplatser. I fallet Försäkringskassan rör det sig om en Funktionsbaserad sajt vilket står för möjligheten att medvetet utföra ett ärende eller på annat sätt agera gentemot sin mottagare, företag och kund emellan (B. Bergström 2017, s. 62).
Mobilens version kontra datorns motsvarighet skiljer sig föga åt. Den enda egentliga distinktionen är formatet stående läge på telefon och liggande i dator. Likaledes överensstämmer ikoner och annat likartat när mobilen vänds i liggande läge. I övrigt är menyvalen nästintill identiska, vilket illustreras i bildjämförelsen nedan; webbsidan i mobil- respektive skrivbordsversion.
I den övre menyraden återfinns tre flikar – sökfunktion, inloggningsknapp och ... meny, som i sin tur är uppdelad i olika kategorier riktad till de primära målgrupperna: studenter, föräldralediga, nyanlända, sjukskrivna, företagare och personer med någon form av funktionsnedsättning. Också menyn som är placerad upp till höger i bild, är rentav identisk mobil och dator i jämförelse, förtydligat nedan.
Försäkringskassans logga går i färgkombinationen grönt och vitt. Grönt sägs symbolisera lugn, balans och harmoni (B. Bergström 2017, s. 261), vilket är en rimlig förklaring sett till myndighetens främsta uppgift att förse sina medborgare med ekonomisk stöttning.
Sajten är till stor del anpassad för personer med funktionsnedsättning (numera funktionsvariation) då det naturligt är en av de primära målgrupperna. Detta genom att informera om de olika ersättningsformer, intyg och hjälpmedel som vederbörande har rätt till, men också att erbjuda alternativ för syn- eller hörselskadade; till exempel genom att få sajten inläst, att söka sig fram med hjälp av punktskrift, möjligheten att ta del av innehållet i större textformat, eller via teckenspråkstolkning. Vad beträffar tillgänglighet får innehållet anses tillgänglighetsanpassat sett till ovanstående uppfyllda kriterier, samt det faktum att en tillgänglighetsanpassning även finns explicit förklarad med uppmaningen att lämna en rapport vid eventuella brister. Men kravet på åtkomst innefattar enligt Preece, Rogers & Sharp (2016, s. 41) även det mentala, liksom påtagliga brister i förmågan att utföra normala vardagsaktiviteter under en period om minst 12 månader eller mer, samt färgblindhet, dyslexi och diverse fysiska begränsningar.
På startsidan framgår det hur användaren ska kunna tillgodogöra sig informationen på andra språk än svenska, bland annat genom att återlänka denna på 15 vanligt förekommande språk, däribland engelska, arabiska, somaliska och jiddish.
Nedtill i fönstret syns en genväg till kassakollen vars uppgift är att med en enkel manöver beräkna ens eventuella rättighet till bostadsbidrag baserat på antal boendekvadrat, hushållets sammanlagda årsinkomst och liknande upplysningar. Här finns även kontaktuppgifter till Försäkringskassan på sociala medier.
För privatpersoner erbjuds anmärkningsvärt endast två inloggningsalternativ, likvärdiga sådana, dessutom – mobilt BankID respektive den utländska motsvarigheten Foreign e-ID, vilket kan ses som en nackdel för de personer som inte har tillgång till legitimation online.
Tekniskt sett tillhandahåller sajten ganska få möjligheter utöver regelrätta knapptryck för att tillgodogöra sig innehållet. Undantag har bland annat gjorts för en klickbar funktion som genererar ett personligt möte mot ifyllandet av en särskild kod.
Interaktionsdesign
Utifrån Schneidermans 8 gyllene regler om heuristisk utvärdering, som sträcker sig tillbaka till 1980-talets mitt, kan konstateras att designen som utpräglar Försäkringskassans hemsida är konsekvent sedan den uppträder likadant oavsett om användaren utgår från sin mobiltelefon eller letar sig fram på en dator. Utvecklas resonemanget till respektive domän är svaret ja även här.
Motiveringen är att hemsidan består av genomgående gröna och vita färger, tydliga illustrationer som signalerar vad som är vad, ett principfast teckensnitt i arial med mera, vilket är några av de kännetecknen som regelmässigt bildar den typen av systematiskt förfarande (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 626).
Interaktivt sett följer webbsidan en design enligt principen om Vinkelhaken, som utgår från det vänstra övre hörnet så att det huvudsakliga innehållet framträder alldeles oavsett val av skärm. Normalt uppfattas detta som en gästvänlig layout vad gäller helhetsintryck och förmåga till överblick. Vidare erbjuder gränssnittet en responsiv webbdesign, genom att både teknologiskt och utseendemässigt lämpa sig för den tilltänkte användaren; partiellt genom att skapa något i mindre mobilanpassad skala och förstora allt eftersom. Här har också placeringen av bild- och textmaterialet en avgörande roll för hur väl en person tillgodogör sig dess innehåll – högt upp om extra angeläget budskap, exempelvis. Också en rullningsgardin i sidans motsatta hörn uppfyller de standardiserade kraven för användarvänlighet (B. Bergström 2017, s. 249).
Utöver Vinkelhaken publiceras betydelsefull information med fördel i sidans vänsterkryss. Vänsterkrysset är en etablerat term för att beskriva nämnda åtgärd, sedan denna traditionellt sett fått mer utrymme åt just blickfång och därför också bör utnyttjas för det avsedda syftet (B. Bergström 2017, s. 243).
Sajten har en kombinationsstrukturell uppbyggnad som kan liknas vid ett träd med förgreningar inrymda i en vävstruktur med såväl relaterade länkar knutna till dess ursprungskälla, likväl som externa länkar kopplade till andra hemsidor eller organisationer. I händelse av upplevt våld i hemmet ombeds man exempelvis kontakta 1177, kvinnojour eller polis. En kombinationsstruktur är annars signifikant för onlinebokning eller annan form av service (B. Bergström 2017, s. 27-28).
Schneiderman betonar vikten av kontroll hos användaren, vilket stöds av alla de knapptryck och musklick (eller för all del touch på mobilen) som är möjliga att utföra med den stora mängd länkar som återfinns på Försäkringskassans hemsida. Därutöver tillhandahåller denna tjänst närmast massiv återkoppling genom den ansenliga mängd feedback som ges en användare när personen i fråga utför en interaktiv handling av något slag – gensvar i ord, bild eller ljud, i vilket rörligt format av typen instruktionsvideor också ingår (Preece, Rogers & Sharp 2016, s. 52).
Med undantag för viss begränsad åtkomst vid alternativa inloggningsmetoder för privatpersoner men inte företag, samt en och annan bugg vid olika försök till att bekanta sig med några av sidans övriga funktioner, kan helhetsintrycket sammantaget anses positivt vad gäller den totala användarupplevelsen som sådan. Design såväl som innehåll uppträder konsekvent, återkopplingen som ges känns relevant och fyller sin funktion sett till den utförda åtgärden, och användarens upplevelse av kontroll uppfyller de krav som efterfrågas. Kanske kan ändå ett paradigmskifte snart vara att vänta vad gäller potentiellt framtida interaktionsdesigner. Ett system som möjligen tar avstamp i dåtidens grundidéer om heuristisk metodik med varierande kombinationer, men ändå tagit mer hänsyn till den än snabbare, mer kompakta och förfinade teknologin av idag – inte minst i rådande tider som, världen över, tvingat in en stor andel av våra medmänniskor i social distansering.
Referenslista
Bergström, Bo (2017). Effektiv visuell kommunikation; om nyheter, reklam, information och profilering i vår visuella kultur. Upplaga 11 Stockholm: Carlsson
Preece, Jennifer, Rogers, Yvonne & Sharp, Helen (2016). Interaktionsdesign – bortom människa dator-interaktion. Upplaga 1:1 Lund: Studentlitteratur
Försäkringskassan https://www.forsakringskassan.se/ [2020-09-20]
Det utvalda temat engagerade, arbetsfördelningen flöt på naturligt och alla medverkande tog för sig på sina respektive områden, med önskan att efterlikna det tilltänkta resultatet. Jag personligen hade egentligen velat ha en rullande eftertext istället för stillbild mot slutet, men programmet i fråga var inte kompatibelt med en sådan funktion. Därtill hade vi vissa svårigheter med övergångarna rent bild- och ljudmässigt, samt med hänvisningarna som berörde storleksformatet. Jag upplevde ändå att jag fick gehör för mina önskemål då jag uttryckligen kom med invändningar. Att jag inte kände dessa personer sedan innan, gjorde dock att jag hade vissa svårigheter att befästa min ståndpunkt.
Jag har inte arbetat med rörligt format i någon större utsträckning och betraktar mig därmed som nybörjare, men utifrån de inspirationsklipp vi fick ta del av föddes intresset att lära mig mer. Jag kände att jag inledningsvis inte behärskade tekniken till fullo, vilket emellertid lossnade strax därpå. Tyckte sammantaget att vi gjorde ett skapligt första jobb utifrån dessa lite haltande förutsättningar. Det var lärorikt att få bekanta sig med ett nytt medium som jag initialt inte kände mig lika bekväm med som
övriga moment i kursen, men nu fått bättre förståelse inför.
Handlingen är tänkt att – så här i Halloween-tider – framkalla en känsla av jordens undergång (jfr. Zombie-apokalyps) där prov visas på tiden före Corona respektive efter sedan hela staden är blottlagd, eventuellt fördelat 50-50 på före-efter, alternativt med huvudsakligt fokus på efter-tiden (därav den provisoriska titeln) beroende på vad vi finner lämpligast.
Val av miljö
Campusområdet där undervisningen normalt äger rum, är tänkt att agera en av inspelningsplatserna sedan det är en gemensam knytpunkt för oss som ingår i den här gruppen, samt i vanliga fall är ett område fyllt med människor och därför framstår som extra ödelagd nu när där istället är folktomt och ödsligt. Både ute och inne kan bli aktuellt eftersom korridorerna förmedlar en specifik kuslig känsla ihop med skogspartiet utanför. Men andra vardagsnära platser som har drabbats hårt av pandemin kan också bli aktuella.
Alternativ idé
Som alternativ till ovanstående tänker vi oss en ljudinspelning på röst som beskriver handlingen ifall inte en fysisk person har möjlighet att delta under själva inspelningsprocessen. Detta i form av en återberättelse om livet innan och efter Covid.
Den iterarativa designprocessen
Bakgrund till studien
Med anledning av den nyligen genomförda heuristiska utvärderingen beträffande köp av julfrimärken på Postnords hemsida (grupp 1, moment 1007), följer här nästa steg i den iterativa (upprepande, repetitiva; jfr. engelskans loop) designprocessen – konceptfasen. Denna åtföljs sedan av bearbetningsfasen och detaljeringsfasen, även om dessa steg enligt Arvola (s. 101) tenderar att vara något gränsöverskridande under processens gång. I ett verkligt scenario förfinas dessutom ofta en produkt eller tjänst genom en mer eller mindre ständigt pågående process.
Metoden som valts för studien är att betrakta som en förlängning av nämnda heuristik, och utgår från två olika observationsmoment – dels ansikte mot ansikte, dels via ett distansverktyg, med varsin efterföljande intervju. Dessa har ägt rum med testpersonerna Johan och Emelie, i det senare fallet på avstånd. Våra användare kommer inom kort att presenteras lite närmare.
Här har det handlat om att utforma konceptuella idéer utifrån de behov som uttrycks i ursprungsskedet, där huvudfokus tidigt varit att identifiera uppkomna problem och utifrån dem formulera en lämplig frågeställning, som i sin tur bidragit med nya insikter och sedermera värdefull återkoppling. Denna har sedan legat till grund för det fortsatta designarbetet där för- och nackdelar lagts samman i hopp om att konstruera en skräddarsydd lösning inom ramen för prototypning, se sida 6 som följer.
Heuristiken gjordes intitalt på en för tidpunkten utvald del av Postnords hemsida, nämligen köp av julfrimärken – ett system som upplevdes bristfälligt och i behov av uppfräschning. Men i skrivande stund kan julfrimärken anses något passé sett till det rådande datumet för den här uppgiften, och har istället bytts ut till förmågan att lokalisera den nya prisnivån för portotabell som trädde i kraft vid årsskiftet 2020/2021.
Användarundersökning
Undersökningens syfte är att genomföra en iterativ designprocess i form av en användarstudie där ett urval om två personer fått till uppgift att studera ett på förhand utvalt område samt besvara ett par frågor som rör nämnda tjänst på Postnords hemsida, se föregående punkt. Funktionen är högaktuell sett till tiden för uppgiftens tillkomst och lämpar sig därför väl för studien. Målgruppen representerar man och kvinna i skilda åldrar, 56 och 34 år gamla. Bägge är bosatta i två av landets storstäder men har olika utbildnings- och yrkesbakgrunder; förskollärare och blivande beteendevetare, respektive självlärd datatekniker av den äldre skolan. De är på intet vis ett fall av anekdotisk bevisföring sett till det ringa deltagarantalet. Ej heller genomfördes studien över en längre tid utan endast vid ett enda tillfälle, vilket också kan tas i beaktande. Arvola (s. 65) gör gällande att Mentala modeller – det vill säga användarens mått på förkunskap och förståelse inom ämnet i fråga, är ett betydelsefullt redskap för att undvika fel under studiens gång. Bägge uppfattas emellertid ha god erfarenhet av olika sorters handel på webben, men studien kunde lika gärna ha bestått av en eller flera nybörjare med mer bristfällig kompetens.
Intervjutekniken utgick till en början från strukturerade frågor av sluten grad vilka inbjuder till svar som är korta och koncisa med tillhörande svarsalternativ, ställda likadant till de båda medverkande och i samma kronologiska följd. Här finns ingen plats för mer uttömmande utläggningar men eftersom det också uppstod behov av att brodera ut undersökningen något så valdes slutligen en kombinationsmetod där även öppna frågor av mer berättande karaktär förekom genom semistrukturerad intervju. Denna kännetecknas ofta av en sluten fråga som åtföljs av en öppen fundering (följdfråga) där de medverkande ombeds motivera sitt svar lite mer utförligt (Preece, Rogers & Sharp, s. 296–297).
Undersökningen utformades så att Johan och Emelie fick i uppdrag att med fria händer leta rätt på aktuell prislista för frimärken på Postnords hemsida och så småningom besvara några frågor utifrån sin upplevelse. Den utgår också från direkt observation av Johan samt Emelies egna anteckningar som fördes i samband med letandet. Insamlad data och analys av denna är av stor vikt för att utröna vad som behöver åtgärdas inför den stundande pappersprototypen, menar Preece, Rogers & Sharp (s. 285). Metoder som används för datainsamling är som regel observation, intervju och enkät. Vald dokumentation är den minst krävande som stod till buds – närmare bestämt enkla anteckningar med hänsyn till den något snäva tidsramen, vilket innefattat visst drag av transkribering utan att innehållet riskeras att gå förlorat (Preece, Rogers & Sharp, s. 292). Metodens utmaningar består i att försöka hålla frågorna neutralt ställda samt att motivera användarna att ställa upp trots att de inte kunnat erbjudas någon ersättning för sin medverkan.
Johan – först ut, befann sig på samma geografiska avstånd som intervjuaren och exponerades således för vad Preece, Rogers & Sharp (s. 341) benämner som direkt observation i en kontrollerad miljö – något som med tiden bidrog till detaljrik data av både kvalitativ och kvantitativ typ. Lokalisering byggde på förmågan att hitta den önskade funktionen aktuell portotabell frimärken för inrikes brev av normalstorlek gällande från den 1 januari 2021, samt betalningsprocessen som följde. Helhetsupplevelsen var utformad enligt devisen om "Skulle du rekommendera den här tjänsten till en vän?" Prisnivån rörde hur kostnaden på frimärken uppfattades mot tidigare års nivåer och synen på priset i allmänhet.
Johan besökte postnord.se under direkt observation i en kontrollerad miljö. Antal musklick som bestod av lokalisering kring aktuell portotabell för 2021 bestod inititalt av sökfunktionen som genererade en träff på 3 stycken. Manuellt utförd uppgick den i 7 klick, men då hade Johan å andra sidan redan hunnit bekanta sig med sidan i fråga. I annat fall kan förmodas att ytterligare steg hade behövt genomföras.
Tidsåtgång för betalningsprocessen som följde blev närmare 2 minuter mot de önskvärda 45 sekunderna, sedan Johan fastnat då han aldrig fick möjligheten att välja mellan alternativen privat- och företagskund och därför blev förvirrad av fältet som uppmanade till att ange organisationsnummer. Detta visade sig emellertid inte vara uppmärkt med asterisk och kunde således betraktas som ett frivilligt val. Ej heller gavs han möjlighet att betala med faktura utan att behöva logga in. Detta sammantaget gjorde processen snäppet mer krånglig än nödvändigt.
Efter att Johan valde att inleda själva användartestningen kunde hans bidrag användas som stöd åt den efterföljande försökspersonen, vars svar då gav upphov till nya frågor att dra lärdom av inför Emelies tur.
De intervjufrågor som därpå ställdes – dels live (Johan) och dels via textmeddelande (Emelie, som befann sig på annan ort) – var vilken relation de har till hemsidan, vad den borde erbjuda enligt dem, eventuell kunskap om konkurrenternas motsvarande lösning, samt hur de ser på företaget och dess tjänster i stort.
Johan, vilken är din bild av hemsidan sedan tidigare? Berätta om din samlade bedömning av sajten som sådan.
Jag har varit i kontakt med hemsidan förut. Det skedde i mitt tidigare jobb som inköpsansvarig då vi bland annat skickade iväg leveranser med Postnord, sökte kollin som kunden efterfrågade och var i återkommande kontakt med supporten. Jag upplevde sajten som ganska rak och ren men det tog några sekunder att ta reda på portotabellen genom att välja "skicka"-alternativet istället för att finna informationen direkt på startsidan. Sidan känns i övrigt ganska anpassad för sitt ändamål.
Minns du när du senast handlade ett frimärke och det pris som gällde då? Vad anser du om dagens pris på frimärken? Vad är din relation till frimärken idag?
Frimärkspriset om 12 kronor uppfattar jag som dyrt (prisnivå 2), men jag minns å andra sidan inte vad det kostade vid mitt senaste köp då jag normalt inte är någon frekvent användare av frimärken och det var väl åtminstone sju år senast jag köpte något sådant.
Har du någon kunskap om konkurrenter med motsvarande tjänster? Om ja, vilken och vad?
Ja, då går jag hellre till Pressbyråkiosken och betalar med kontanter ...
Uppfyller sajten dina förväntningar, skulle du rekommendera den till en vän? Motivera ditt svar.
Ja, det tycker jag. Hade inte så höga förväntningar sedan tidigare men gratis frimärken vore trevligt – jag menar; varför heter det annars "fri"märken ...?'' Helhetsbetyget blir 3 och jag skulle rekommendera sajten till en vän. Lite roligare layout skulle dock inte skada.
Stort tack för din medverkan, Johan!
Emelie lyckades hitta till aktuell portotabell med fem musklick när hon sökte sig fram manuellt. När hon däremot gick omedelbart på sökfunktionen uppgav hon "hittade direkt", vilket kan tolkas som en genväg till önskad funktion. Detta förutsätter dock att hon vet att det är just portotabell hon ska söka efter medan andra kanske använder annan terminologi, men även sökordet "frimärke" genererade resultatet som önskades. Sidan uppfattades enligt Emelie som väldigt rörig och informationstät men därmed också informativ i positiv mening. Betalningsprocessen som följde tog precis som i Johans fall drygt 2 minuter fram tills dess att Emelie blev ombedd att ange sina kortuppgifter. Hon retade sig på att Swish saknades som betalningsmetod och upplevde de andra alternativen betydligt krångligare. Vidare hade hon enligt egen utsago gärna sett underkategorier i huvudmenyn för att lättare kunna avgöra om hon navigerat rätt vilket kan minimera antal klick i processen. En fungerande tillbaka-knapp som det hänvisats till lyste också med sin frånvaro.
Emelie, vilken är din bild av hemsidan sedan tidigare? Berätta om din samlade bedömning av sajten som sådan.
Väldigt informativ hemsida och lätt att söka sig fram till vad en önskar. Saknar dock Swishfunktion. Använder Postnord mer under rådande pandemi, har kikat efter information där om hur många frimärken jag behöver så jag skickar rätt. Även annan typ av transport när det inte ingått fri frakt av paket på hemleverans, har varit saker jag tittat efter. Mitt designöga kan dock störa sig lite på assymmetriska val av rubriker och annat som förekommer på sidan.
Minns du när du senast handlade ett frimärke och det pris som gällde då? Vad anser du om dagens pris på frimärken? Vad är din relation till frimärken idag?
Tror det kostade 10 kronor tidigare? Nu kostar det någon krona mer. Tycker det är en rimlig kostnad med tanke på att det ändå är upp till 50 gram som gäller. Det ska ändå transporteras o.s.v. Annars snålar jag förstås gärna om jag kan!
Har du någon kunskap om konkurrenter med motsvarande tjänster? Om ja, vilken och vad?
Ingen, hehe. Vänder mig helst till Postnord, det är vad jag känner till och då känns det tryggt. I och för sig, ibland när jag beställt hemleverans har de levererats genom DBS Schenker men jag har aldrig använt deras tjänster på eget bevåg.
Uppfyller sajten dina förväntningar, skulle du rekommendera den till en vän? Motivera ditt svar.
Ja, den uppfyller mina förväntningar då jag funnit den info och de produkter jag behövde. Om vänner är i behov av något som har med frakt o.s.v. att göra skulle jag absolut hänvisa till Postnords hemsida. Frimärkena har dessutom olika valbara designer vilket jag gillar, såsom vinterdjur. Den får 5 i betyg sett till enbart den informativa delen, men en trea som helhetsupplevelse. Något tråkig sajt där jag hakade upp mig lite på att texter inte låg i linje och att det inte fanns någon Swishfunktion på en såpass etablerad hemsida.
Stort tack för din medverkan, Emelie!
Som påpekat var dock deltagarantalet alldeles för få att kunna dra mer statistiskt långtgående slutsatser av resultatet som framkom, men är oaktat det tänkt att ligga till grund för den förstastegsprototyp som nu väntar.
LoFi-prototyp
Näst på tur i den iterativa designprocessen återfinns bearbetningsfasen. I bearbetningsfasen ingår vanligen skapandet av prototyper i två steg. Prototyp – från grekiskans första form – representerar i det här fallet en fingervisning om det som komma skall vad gäller utvecklingen inom en interaktiv produkt eller tjänst. Det kan i digitala sammanhang röra sig om så kallade betaversioner, och ge en bättre uppfattning om det önskvärda slutresultatet (Arvola, s. 14). En prototyp i det här skedet är inte nödvändigtvis praktiskt genomförbar men ändock tänkt som en idé att räkna med i det sammanhängande arbetet från ax till limpa.
Inom fältet för interaktionsdesign talas om vertikala kontra horisontella prototyper. De skiljer sig åt då vertikala innehåller stor detaljrikedom men färre funktioner, och horisontella det motsatta – det vill säga många grundfunktioner men få som kan manifesteras på detaljnivå (Preece, Rogers & Sharp, s. 491). Det innebär att horisontella alternativ inte inbjuder till interaktivitet såsom de vertikala som istället för tanken till en färdig produkts användningsområde. De horisontella prototyperna kan således, rent utvecklingsmässigt, ses som en prototyp av en prototyp (Arvola, s. 15).
Tanken är oavsett att tillhandahålla en lo-fi-prototyp med förankring i verkliga scenarion, även om de utgår från ett pappersformat av mer simpel modell endast avsedd för temporärt bruk. Idéen med just pappersprototyp bygger på råmaterial och utgår från allmänna termer om informationstillströmning på ett snabbare och därmed effektivt sätt. Det förutsätter heller inget material utöver papper och penna samt något tejp- eller limliknande verktyg att fästa samman de olika delarna, klargör Arvola (s. 208). Nedan har en prototyp tillverkats som baseras på frågorna från användarundersökningen; alldeles i startgroparna att implementeras som planerat.
Ledordet är användarcentrerad design. Det är då användaren involveras i framtagandet av processen, vilket underlättas av en välformulerad beskrivning över det eller de problemområden som är tänkta att granskas på ett språk som deltagarna förväntas begripa. Preece, Rogers & Sharp (s. 399–400) betonar att i möjligaste mån undvika krånglig terminologi med fackmannamässiga begrepp som endast en liten grupp kan förstå och istället ägna sig åt lättillgängliga format samt att kombinera olika tillvägagångssätt för skisser och annan metodik för prototyper. Användarcentrerad design handlar även om att tillmötesgå användaren genom studier och observation av det som utförs i en interaktiv handling samt att tillhandahålla tjänster där en produkt kan utprövas i ett tidigt skede. Men det handlar också om att ge utrymme för att omarbeta och därigenom utveckla och förbättra det som står till förfogande (Preece, Rogers & Sharp, s. 410).
Den här uppgiften bygger på ett arbete med en fiktiv och inte alls påkostad tjänst. I ett kommersiellt sammanhang och verkligt scenario kunde det däremot ha blivit aktuellt att anlita någon mer estetiskt skicklig person för utformandet av prototyperna som nu följer.
En pappersprototyps främsta funktion är att ha låg verklighetstrogenhet till skillnad från motsvarigheten HiFi; presenterad i nästkommande steg, som istället har hög nivå av verklighetstrogenhet, förklarar Arvola (s. 15), men noteras bör att även blandvarianter förekommer. Pappersprototypen saknar de funktionella egenskaper som kännetecknas av den senare. De är enklare utformade, mer kostnadseffektiva i sin tillverkning och påminner inte i samma utsträckning om det färdiga resultatet (Preece, Rogers & Sharp (s. 485–486). En prototyp på den här nivån kan lite skämtsamt ses som "ett försök att misslyckas snabbt och billigt". Papper och penna samt tejp eller lim framför datorprogram i det här steget, med andra ord.
En utvärdering av designen har gjorts gentemot de ställda kraven. Alternativet till den nuvarande utformningen var att beskriva stegen som antingen fler eller färre – färre kunde då rört sig om en och samma ruta illustrerad i form av en tankekarta eller så kallad mind map. Fler steg skulle innebära att visualisera processen lite mer på djupet, men målsättningen var trots allt att vara tillräckligt självförklarande i sig varvid fler steg inte upplevdes nödvändigt.
Valet föll till sist på fyra enkla rutor i kvadrat – se ovan, som i kronologisk följd beskriver ett rakt händelseförlopp från användarens första möte med sidan till dess att en fullgjord betalning ägt rum. Startsidan ska vara tydligare utformad ("startsida") och konsekvent hänvisa användaren tillbaka alldeles oavsett var på sajten som vederbörande befinner sig. E-butiken bör benämnas precis så; också tillgänglig oberoende var någonstans man vistas då god användarcentrerad design gärna utgår från en lättillgänglig navigering med tydlig informationsstruktur sett till så få omständliga steg som möjligt (Arvola, s. 178). Informationen i form av aktuell portotabell eller annan angelägenhet uppmärks enligt ett klassiskt "i", universellt gångbar symbol, här i direkt anslutning till övrig meny, som i sin tur består av en lämplig kategoriuppdelning helt avhängig vilket slags spörsmål det rör sig om.
Väl inne i e-butiken återfinns en ikon föreställande den varukorg dit varorna hamnar, följt av en betalningsprocess där användaren som ett första steg ombeds besvara frågan huruvida hen är privat- eller företagskund. Några betalningsalternativ såsom Swish uppenbarar sig strax därpå. Det hela avrundas med ett bekräftelsemejl som talar om att köpet genomförts enligt kundens önskemål.
Prototypens svaghet kan möjligen vara dess något begränsade valmöjligheter som riskerar att utelämna någon viktig funktion, men som ej kunnat tas hänsyn till i genomfört designarbete då fokus snarare legat på tydlighet för endast några få utvalda delar; kvalitet före kvantitet. Svårigheten med att utforma den här sortens prototyp ligger således på beslutfattandet kring vilka element som förefaller vara de mest relevanta. Förslag på kort upplägg till användarstudie skulle rent teoretiskt handla om att testköra versionen på nytt med tidigare försökspersoner för att ta reda på ifall det uppstår nya svårigheter längs vägen innan dess att nästa fas skrider till verket.
HiFi-prototyp
Detaljeringsfasen är här redo att introduceras med presentation av den nu finslipade, mer invecklade och realistiska motsvarigheten till prototyp, vars främsta syfte normalt är att omsättas i praktiken rent interaktivt. Denna illustrerades i ett bildredigeringsprogram och knyter tydligt an till del 1 och 2 i den här uppgiften. Elektronik framför papper, annorlunda uttryckt. De främsta fördelarna med det här steget torde vara i marknadsföringssyfte då den bäst stämmer överens med det tilltänkta slutresultatet. Så här långt i processen (i ett verkligt scenario – ska åter igen tilläggas) kanske inte den högre kostnaden är en nackdel då alla tester och användarundersökningar som ligger till grund redan bidragit tillräckligt till de förändringar som så oundvikligt behövde göras. I annat fall riskerar en produkt eller tjänst att bli onödigt kostsam utan att med säkerhet faktiskt kunna resultera i vad som önskas. Här kan det däremot vara av vikt att inte formulera fler krav i all hast då dessa istället bör ha gjorts redan i anslutning till den inledande användarundersökningen och förstastegsprototypen som följde därpå (Preece, Rogers & Sharp, s. 493).
Ifall dessa steg inte hade ägt rum i den valda ordningen, skulle istället fråge- och problemställningen ha kunnat formulerats efter det att testpersonerna genomgått själva undersökningen. Detta mot dagens redan på förhand ställda frågor. Syftet är då att helt eller delvis skräddarsy en lösning utifrån just deras unika användarupplevelse.
Om ett nästa steg vore aktuellt kunde det handla om en regelrätt interaktion med den nu "fullmogna" prototypen, lansering av den nya produkten och att i det ge uttryck för fler användarutmaningar, vilket sannolikt skulle ge upphov till ytterligare steg i den iterativa processen. En support att vända sig till – eller för användaren att med några enkla knapptryck besvara frågor i en felrapport som utifrån den inkomna responsen arbetar vidare med tjänsten, är också en rimlig väg att gå (Preece, Rogers & Sharp, s. 399–400). Det kan handla om återkommande utvärderingar användare och tjänst emellan, varefter en vidareutveckling kan komma att bli aktuell, likt de uppdateringar många appar bedriver idag. Detta förutsätter dock ett designarbete som utspelar sig i en verklig miljö, så att säga "på riktigt", när en tjänst manifesterats och därmed "sjösätts" i verklig produktion.
Källförteckning
Arvola, Mattias. (2020) Interaktionsdesign och UX: om att skapa en god användarupplevelse.
Studentlitteratur.
Preece, Jennifer, Rogers, Yvonne & Sharp, Helen (2016). Interaktionsdesign – bortom människa-dator-interaktion. Lund: Studentlitteratur.
Postnords hemsida https://www.postnord.se/ [2021-01-01]
________________________________________________________________________
Jag hyser en stor fascination för inredning och design i alla dess former. Med anledning av det och de fria tyglar den här uppgiften gett oss, valde jag att intervjua en person som delar min stora passion för hus och hem – i synnerhet den lite säregna stil som vi båda föredrar lite extra.
Del Rey Home heter egentligen Domenique och har ett par tusen följare i detta nu. Hon arbetar på sociala medier fast i mindre skala och då främst via den egna hemsidan med samma namn, men det är via Instagram jag känner till henne och därför väljer att utgå från i den här uppgiften.
Nedan besvarar hon frågor kring de upplevda för- och nackdelarna med Instagram när det kommer till att dela med sig av sitt hem, för- och nackdelar med sajten som helhet, vad hon har för relation till inredning såväl privat som yrkesmässigt, när hennes inredningsintresse först tog sin början och varför det blev just denna stil som fångade hennes uppmärksamhet. Slutligen ber jag henne berätta om sin målsättning med Del Rey Home; antal följare eller något annat uppdrag privat eller yrkesmässigt.
Talplanering
(”arbetsskygga kollegor”)
…
Vi väntar nån minut till så att fler hinner trilla in, tänker jag. Klockan är inte riktigt hel ännu …
Hej och välkomna till det här Zoom-förlagda extramötet!
Jag heter Karin och mig finner ni på kommunikatörssidan … Ja, mitt namn framgår ju i bild … Normalt är det Jörgen, ni vet, som håller i dessa möten men med anledning av hans plötsliga uppsägning – hastigt och lustigt – har vi nu kallat till det här extrainsatta mötet för att reda ut hur vi ska gå vidare med planeringen för kommande veckor, även utan honom på plats.
Vi har ännu ingen ny kandidat på tjänsten, utan det är jag som med ungefär 20 minuters varsel blivit tillfrågad att hålla i dagens måndagsmöte. Eh, faktum är att jag praktiskt taget stod i duschen när det plingade till i telefonen och en förfrågan kom … Har dessvärre inte hunnit förbereda så mycket, därför. Räck hemskt gärna upp handen om det är något ni önskar ta upp just idag. Att skriva i chatten går också jättebra, förstås.
Jörgen lät strax innan sin avgång meddela att det kommer ske en del förändringar inom vår koncern här på Arkitekterna AB, varav några kommer presenteras här i det följande. Det finns även några punkter jag personligen skulle vilja ta upp nu när Jörgen inte själv kan närvara.
…
Bara en sak innan vi sätter igång; ni får jättegärna ha era kameror på så jag ser att ni är här …
Tack.
Då delar jag skärm. Ett ögonblick …
…
Så där. Ser ni?
…
Bra!
Det gäller kvartalsrapporten som för i år som … Om jag spelar in? Ja, det tänkte jag göra. ….
Oops … där …. försvann … 23 stycken.
Hoppsan … Till dagens punkter, då.
…
Vi har en ny medarbetare. Elisabeth! Var är du någonstans? Hej! Elisabeth är ny hos oss – varmt välkommen till gänget! Elisabeth är byggnadsingenjör och kommer närmast från Byggnadsingenjörsbolaget. Du kan presentera dig lite kort så vi får lära känna dig närmre …
Elisabeth, jag hör inte dig? Skulle du kunna prata lite högre?
…
Eftersom allt arbete på kontoret fortsatt är förlagt på distans våren ut skulle jag verkligen uppskatta ifall … Näe, nu är det någon som har mikrofonen påslagen! Vill ni vara vänlig att mute:a er själva …!
Finemang!
Nu räcker Anja upp handen? ………….. Jaha?
Ja, jag kommer hålla på till drygt kvart i.
…
Bra, då går vi vidare …
Förlåt, vad sa du, Helen?
…
Ja, precis! Det är paus om cirka 45 minuter.
…
Det kom en fråga i chatten. Man undrar vem som kommer efterträda Jörgen som avdelningschef. Ja, vi har inte hittat någon ny kandidat, dessvärre. Jag ber att få återkomma när rekryteringsprocessen är avslutad.
…
Så var det årets sommarfest, ja. Årets sommarfest är tyvärr inställd med anledning av det här Covid men vi låter meddela att det kommer skickas ut ett gäng digitala vykort på era e-postadresser som ni kan ta del av och som föreställer bilder från fjolårets firande.
Förlåt? Någon undrade något. Jaha, eh … Semestern infaller vecka 24 och framåt brukar vi säga, runt midsommarhelgen där.
…
Ja …! Så kan vi glatt meddela att Bygghuset blivit nominerad till …
…
Nu räcker Fabian upp handen, ser jag. Ja?
…
Lönesamtal? Ja, det har jag dessvärre inte jättekoll på men strax före semestern är väl rimligt att tänka sig. Vi återkommer.
Är det någon som har några fler frågor så kan ni passa på att ställa dem nu … *Tystnad*
Inte det, nä.
Ok, ja, annars går det som sagt bra att skriva i chatten.
Jag väntar någon minut utfall att.
…
Jaha, ja.
Nä, men det var nog allt för mig, för idag.
Tack ska ni ha. Så ses vi nästa vecka igen.
Hejdå, allihopa!
Min relation till retoriken
Olika sätt att utveckla en organisation
– kommunikation vid utvecklings- och förändringsarbete
Bakgrund
Vi lever i en föränderlig tid sett till den digitala utvecklingen med interaktiva medier, ökad globalisering som en konsekvens av folkströmningar, samt smartphone-användning med start under 2010-talets början. Detta har även resulterat i att enskilda organisationer påverkats i olika riktningar när det gäller metoder att styra den egna verksamheten.
Texten som följer utgår från två frågeställningar: hur man bäst stödjer organisatoriskt lärande, samt vad som krävs för att lyckas i en förändringsprocess.
Lämpligt stöd till organisatoriskt lärande
Definitionen av organisationslärande är lärandet av begångna misstag inom en organisation och att se över alternativa åtgärder i förebyggande syfte. Dessa bör allra helst genomgå löpande utvärdering för att följa processen medan den ännu pågår. Lärdomar och uppföljning, med andra ord. Organisatoriskt lärande är en organisation i ständig förändring med ett ständigt lärande i en ständigt pågående dialog, i vilket både med- och motgångar räknas.
Lärandet utgör en central del av organisationen som bör främjas för utveckling på både kort och lång sikt. Vad som kan behövas är att upptäcka dem i tid, samt att formulera och därigenom utveckla förändringar som för organisationen framåt (Bruzelius & Skärvad, 2017, s. 407). Kriser ska därtill ses som utmaningar snarare än misslyckanden. Detta genom att utvärdera dem för att dra lärdom för framtiden.
Vidare är kriser något som för processen och utvecklingen framåt enligt det organisatoriska lärandet. Det är också här de mer taktiska elementen i form av strategiskt kommunikationsarbete kan komma väl till pass (Falkheimer, Heide & Larsson (2012, s. 150–152). Exempel kan vara att fastställa att den anställde känner sig säker och trygg på arbetsplatsen, har tillräckligt varierade och därmed stimulerande arbetsuppgifter, får respons på det den utför, utvecklas på ett både personligt och karriärmässigt plan men också kan arbeta såväl självständigt som i grupp (Bruzelius & Skärvad, 2017, s. 231). Öppenhet är bra, liksom omedelbar problemidentifiering, men också att våga ta tjuren vid hornen när situationen kräver, förklarar Falkheimer & Heide (2011, s. 233–234).
Tillförlitlighet grundar sig i förmågan att förebygga misstag redan i ett tidigt skede och att undvika trivialiseringar inom omvärldsanalysområdet, vilka normalt kräver en grundlig analys på hela gråskalan. Det handlar även om att utvärdera sina handlingar samt att använda sig av lämplig (rätt) expertis (Falkheimer, Heide & Larsson (2012, s. 76–77).
Övriga tips för att uppnå en god lärande organisation är att studera forskningsområdet rent teoretiskt genom så kallad organisationsteori och att överföra det till praktisk kunskap i det organisatoriska arbetet i hopp om att uppnå de önskade målen (Bruzelius & Skärvad, 2017, s. 23).
Med ett välfungerande organisationslärande ökar sannolikheten att de förändringar som görs tas väl emot av alla berörda parter.
Verktyg för att lyckas i en förändringsprocess
Varför en förändring behöver äga rum på en arbetsplats, kan enligt Dahlman & Heide (2019, s. 28– 30) bero på ändrade tekniska förutsättningar, politiska beslut eller nya mönster i den demografiska bilden, nyrekryteringar som fordrar någon form av omorganisation eller skiftningar i konjunktur. Vi lever i en dynamisk vardag. För att gå ut med bästa tänkbara resultat ur en förändringsprocess, från såväl sändar- som mottagarperspektiv, bör man ta vissa saker i beaktning. Vanliga misstag i en förändringsprocess uppges vara undermålig internkommunikation, alltför stora skillnader mellan den egna självbilden i jämförelse med det faktiska scenariot, samt otydliga motiveringar kring varför förändringen alls behöver äga rum. Det kan även handla om oklarheter kring konsekvenserna av själva förändringen, den inneboende känslan av ”du vet vad du har men inte vad du får” – vanlig psykologisk mekanism av rädsla för det okända, en förnimmelse av att tappa kontrollen och förmågan till påverkan, liksom tidigare dåliga erfarenheter av en förändring (Kågerman, 13/4-21).
Det är, mot bakgrund av detta, således viktigt att agera precis tvärtom – det vill säga: vara tydlig, involvera de som berörs, föra en ordentlig dialog kring varför och hur – så förändringen uppfattas som tillräckligt relevant, att handla konsekvent under processens gång, se till att deltagandet blir enligt belåtenhet, noggrant följa upp genom en ordentlig utvärdering, samt att förändringen sker lagom snabbt – att varken förhala eller forcera fram ett beslut.
Det rekommenderas att initiera en genomarbetad kommunikationsplan för berörda att ta del av, allra helst i god tid före dess att projektet går av stapeln. I denna kan följderna som blir exemplifieras närmare, likväl som att tydliggöra visionen och den egna rollen, grad av påverkan och självbestämmande hos den enskilde. Men också att lyfta fram motiv för att lyckas övertyga den andre parten – dock ej att förväxla med övertala som är mer av ofrivillig art, lyfta fram rimliga incitament och att ta reda på vilka resurser – finanser, kunskaper, annat – som krävs för att ro det hela i land. Detta alldeles beroende på hur hög eller låg motivationen ser ut hos deltagarna före studiens början. För att en lyckad förändring ska kunna äga rum är det bra om övergången sker så varsamt som möjligt genom att utfallet inte ska bli så påtagligt. Det skulle också kunna ses som en ned- eller upptrappning alldeles oavsett typen av förändring men i synnerhet genom uppsatta delmål, menar Palm & Åkerström (2019, s. 99–100).
Fler frågor som kan besvaras är vem som bär ansvaret, hur tajmingen ser ut sett till tidsaspekt och liknande, vilket budskapet är, genom vilka kanaler detta ska förmedlas, hur behoven ser ut och exakt vilka som berörs. Att genomföra en förändring i det rådande tidevarvet betyder att hålla sig uppdaterad och inte uppfattas som förlegad när det kommer till teknik och andra faktorer (Bruzelius & Skärvad, 2017, s. 31).
Om den högste chefen i en organisation initierar en förändring i egenskap av ledare, är det lämpligt att exempelvis en mellanchef finns där och kommunicerar ut detta vidare till medarbetarna på organisationen. Dessa bör sedan få utrymme att påverka genom att komma med synpunkter och förslag så att alla involveras i det som händer och sker.
Det är viktigt att ha realistiska förväntningar, betonar Alvesson (2015, s. 234). Han vidhåller att utgå från verkliga scenarion snarare än schablonbilder över hur det borde vara, att arbeta med långsiktig planering som regel samt att alltid ha dialogen i huvudfokus.
Några avslutande rader
Avslutningsvis kan konstateras att det är svårt att lära en gammal hund att sitta, som det gamla talesättet lyder. I en organisatorisk förändringsprocess är våra vanemönster många gånger djupt inrotade. Förändring tar tid – icke att förglömma. Med det i beaktande bör man genomtänkt kunna motivera varför de alls behöver göras, så det aldrig riskerar att uppstå oklarheter kring motivet (Dahlman & Heide, 2019, s. 47).
Man kan tänka sig att den vanemässiga medarbetaren hellre går omkring med knuten näve i fickan än tar initiativ till förändringar, varför motiven till förändringarna bättre borde tydliggöras. Men också att ha följande funderingar i beaktande; förändring som i förbättring eller försämring ger givetvis olika utfall. Hur introduceras förändringen – med ärliga avsikter eller inlindade i förskönande omskrivningar? Förankrade på vilket sätt? Men kanske viktigast av allt – att den eller de som föreslår förändringen själva tror på det hela. Detta för att förstärka den egna övertygelsen och därigenom tilliten hos den grupp som i slutändan faktiskt berörs.
Trendspaning och trendanalys
Framtidsutsikterna gällande förlagsbranschen respektive Bonniers förlag
Förlagsbranschen och Bonniers förlag påverkas i framtiden av olika faktorer som rör verksamheten sedan det här med internet visade sig bli mer än bara en fluga. Fokus ligger fortsatt, till stor del, på den pågående Coronapandemin. Detta utöver områden såsom ekonomi och marknad, politik och opinion, institutioner och organisationsformer, sociala förändringar och värderingsförändringar, teknik och vetenskap, ekologi, miljö och hälsa, lagar, regler och brottslighet samt media och kultur.
Nya förutsättningar skapar förändringar i takt med mer konkurrensutsatta branscher och en i samhället ökad digitalisering, förklarar Bruzélius och Skärad (s. 208). I och med den nya digitala tidsåldern – i synnerhet tack vare smartphone-användandet under 2010-talets mitt, har det uppstått ett nytt paradigmskifte vad gäller teknologiska hjälpmedel. Detta saknar i princip motstycke sedan 1800-talets industrialisering. För att hålla jämna steg med rådande utveckling övergår därför alltmer i digital form, och tryckta exemplar kan således komma att bli rejält hotade. Dock inte till fullo eftersom många fortfarande uppskattar en fysisk bok i handen, något som i framtiden kan komma att bli närmast kultförklarat.
Vad gäller media- och kultursektorn följer man de trender som går att utläsa inom det teknologiska fältet, så där kan utvecklingen tänkas följa ett liknande mönster. Detta går alltså i linje med sociala förändringar kopplat till värderingar inom miljö- och klimatfrågan, men smäller inte fullt lika högt sedan befolkningen ändå utgörs av människor som blir allt äldre. De äldre tenderar som bekant att använda tryckta medier i högre utsträckning än ungdomar och unga vuxna.
Inom befolkningsgruppen i sin helhet förekommer dock alltid ”late adopters”, det vill säga de tekniskt skeptiska, som ställer sig lite försiktiga inför förändring, alldeles oberoende av ålder eller annan faktor. Denna grupp är därmed mindre benägen att ta till sig av nya trender. Dessa kan emellertid låta sig övertygas (ej att förväxla med övertalas, som är av mindre frivillig karaktär), genom olika strategier såsom att rationalisera varför e-boken är bättre än alternativen (Dahlman & Heide, s. 53).
Som företag och bransch föreligger också vissa krav på att ta till sig av dessa nya förändringar och förmågan att anpassa sig utifrån dem om man inte vill riskera att uppfattas som passé (Bruzélius & Skärad, s. 31). En välgenomarbetad målgruppsmatchning, det vill säga en metod som både är kostnadseffektiv och når den tilltänkta målgruppen, kan således vara på sin plats (Dahlén, Lange & Rosengren, s. 429). I det ingår också en grundlig målgruppsanalys, menar Larsson (s. 182) för att fastställa att den nya teknologin landar väl hos den målgrupp som förväntas bli konsument inom detsamma.
Vad anbelangar piratkopiering är det ännu en het potatis som väcker debatt runt om i världen. Många vill visa sin goda sida att låta bli förbjuden verksamhet, medan en annan grupp gärna tar tillfället i akt och spar in på slantarna genom att köra på alternativa metoder. De som behärskar tekniken kanske medvetet kringgår olika regelverk genom att systematiskt öppna upp egna hemsidor som utifrån rådande lagstiftning ser lite genom fingrarna på det hela. Offentlighetsprincip och öppenhet å ena sidan, och sekretess enligt GDPR och den personliga integriteten å den andra. Detta går mycket väl att tillämpa även på gratis nedladdning av böcker, eller åtminstone att erbjuda den mot en betydligt lägre kostnad än ute i den ordinarie handeln.
Bokförlagen bör sammanfattningsvis satsa på e-bokshandel i allt större utsträckning för att lyckas behålla sina intäkter även i framtiden. Detta för att vi lever i en tidsålder som alltmer riktar sig till de nya moderna medierna som utspelar sig i den virtuella världen. Men de bör samtidigt erbjuda litteratur till en skälig kostnad för att inte riskera en samtidig ökning av förbjuden nedladdning.
Prognosen för en tioårsperiod framöver vad gäller trender och händelser inom bokbranschen, ser mer specifikt ut enligt följande; här presenterade med de viktigaste trenderna i blickfånget:
Trend/händelse | Säker (1–5) | Konsekvens | Viktig (1–5) |
Övergången till digitala alternativ, typ appar, ökar i takt med den fortsatta digitaliseringen. | 5 | E-böcker och att tillgodogöra sig läsning digitalt ökar, inte minst under den pågående pandemin. | 4 |
Folk är som regel flockdjur och vill gärna hålla sig uppdaterade inom det senaste. | 3 | De som normalt följer trender hakar sannolikt på det här med e-bok. | 2 |
E-boken får ett rejält uppsving sedan även e-handeln utökats under pandemin. | 4 | Många, i alla fall ur aktuell målgrupp, föredrar alltmer e-böcker framför de fysiska motsvarigheterna. | 5 |
Klimatfrågan är ännu på tapeten och folk är mindre benägna att konsumera fysiska varor, därför. | 3 | Något färre personer masskonsumerar varor sedan vetskapen om de miljömässiga följderna, samt det faktum att vi bör undvika trängsel i butiker (även om smittspridningen lär ha minskat något vid det här laget). | 4 |
Svenska B är en förlängning av Svenska A-kursen med tonvikt på sociolingvistisk forskningsteori och läran om system-funktionell grammatik inom fältet för textanalys.
________________________________________________________________________
Språkplanering och språkpolitik
Inom fältet för språkplanering och språkpolitik förekommer ibland begreppen Corpus, Status och Acquisition, som är en internationellt vedertagen indelning och innebär följande:
- Corpus – modifikation av ett språk. Detta kan göras genom skapandet av nya ord och uttryck samt att ändra i ett redan befintligt språk i syfte att utvecklas och ligga mer i fas med vår samtid och i det offentliga samtalet. Här beslutas om standardiserade språknormer såsom vägledning, en aktuell stavningsreform och ett helt skrivsystem.
- Status – nivån av just status hos ett visst språk, vilket kan uppfattas som kontroversiellt hos somliga. Här avgörs vilket som ska vara det officiella modersmålet i ett land respektive vilka som ska utgöra minoritetsspråk.
- Acquisition – inlärning och undervisning av ett språk, ens modersmål eller ett främmande dito, exempelvis andraspråksinlärning. Det står för spridandet av detsamma, att finna incitament för att tillgodogöra sig dessa nya kunskaper eller att främja läskunnigheten inom ett område för att lättare kunna assimilera sig i landet.
- Uppdatering av ord för att förnya språket och ta avstånd från förlegade synsätt är vidare bra men kanske också ska föregås av en förklaring till varför ordet anses mindre lämpligt idag, men att det en gång i tiden uppfattades annorlunda, utan att för den sakens skull ägna sig åt censur. Är i övrigt ganska vänligt inställd till de flesta språkförändringar som setts över tid.
Inom svensk språkvård syns en motsvarande indelning i form av språkvalsplanering, ord- och grammatikvård samt tal- och textvård, som har många likheter med den internationella beskrivningen.
- Språkvalsplanering står för det politiska arbetet kring språken – som ofta är flera i antal; det vill säga att de berör flerspråkighet i ett samhälle, och utgår från rådande lagstiftning och upprättandet av policys.
- Ord- och grammatikvård är just vad namnet antyder – nämligen att formge ett skrivregelsystem med tillhörande språkriktighetsprinciper. Det inbegriper vanligen stavning och grammatik, ordförråd med mera, men också det muntliga i form av uttal.
- Inom tal- och textvård handlar det om hur språket kan struktureras utifrån olika mallar, samt hur samtal kan ta sig uttryck för att göras mer begripliga, där klarspråk och hög läsbarhet är en viktig del i arbetet med att främja dessa frågor (vilket inte framgår med lika stor tydlighet i den anglosaxiska versionen).
Klarspråksarbetet – definitionen + nyttan av
a) Klarspråksarbetet innebär att i myndighets- och andra offentliga sammanhang bedriva en informativ språkvård på ett vårdat, lättbegripligt och enkelt sätt, detta med avsaknad av svår fackterminologi o.s.v. Syftet är att verka inkluderande gentemot en hel befolkning – i synnerhet nyanlända, barn och unga m.fl. som kanske inte behärskar inhemska begrepp och termer vilka kanske annars förekommer inom en viss bransch. Mottagaranpassning är därtill en viktig ingrediens i arbetet med klarspråk för denna förståelse ytterligare.
Viktigaste språkvårdsfrågan enligt mig
b) Den viktigaste språkvårdsfrågan enligt undertecknad är ingen specifik grammatisk regel eller renodlad språkriktighetsfråga, utan den som som riskerar att leda till syftningsfel eller andra typer av missförstånd. Det kan exempelvis röra paradexempel i stil med särskrivningen ”brun hårig sjuk sköterska”. Problematiskt är också uteblivna kommatecken á la ”vi ska äta farfar”, liksom ”hon tog hennes bok” i form av reflexiva pronomen (sin/sitt o.s.v.), där det inte med tydlighet framgår vem som faktiskt gjorde vad.
PM
I Lagerholms Språknormer och språkvärdering (2016) och bokens fjärde kapitel om förhållningssätt till språket, redogörs för distinktionerna mellan olika begrepp. Skillnad görs på språkkunskap i betydelsen att kunna ett språk och språkkunskap som i att ha mer specialinriktad kunskap om språk.
Språket är i ständig förändring, menar Lagerholm. Här inryms tysta överenskommelser, en mer eller mindre intuitivt stark – ofta medfödd – språkkänsla, samt socialt inlärda konventioner. Dess existens verkar för att beskriva ett fenomen av något slag, förklara en sak närmare, reflektera kring ett ämne, samt som maktmedel i försök att påverka någon i en specifik riktning. Språket kan således ha olika syften – däribland som social funktion, som kommunikativ funktion, som expressiv (känslobaserad) funktion eller som kognitiv (intellektuellt knuten) funktion.
Man skiljer mellan ett officiellt språk – det som utgör standardspråk i ett land; med huvudsaklig användning i offentligheten liksom inom utbildningsväsendet, och på mer lokala språkvarieteter i form av inhemska dialekter. Det som speglar dagens läge är att dialekter gentemot standardsvenska inte alltid ses med så blida ögon, utan gärna förknippas med enklare förhållanden, såsom arbetarklass-livsstil – att det i allmänhet kännetecknas av ett mer vardagligt och informellt tal. Men icke att förglömma fyller dialekten en social funktion och är viktig som markering av grupptillhörighet. Dit härrör även bruket av slang, samt ungdomsspråk och i viss mån även så kallad ortensvenska. Gemensamt för dessa tre språkfenomen är en relativt kort livstid samt en begränsad räckvidd rent geografiskt.
Deskriptiv – faktiskt språkbruk, åtskiljs ibland från preskriptiv – rekommenderad användning. Dessa två former kan emellertid hänga ihop eftersom ett alltför konservativt; fundamentalistiskt språkbruk ”bara för att, orubbligt system” inte är att föredra sedan språket befinner sig i ständig rörelse. Dess motpol liberalismen är å andra sidan i större avsaknad av normer och styrning, med ständig utveckling framåt, även om nyansskillnader också förekommer. Men frågan om språk är betydligt mer komplex än så, och därför avråder man från att tala om språkriktighet som ett fast begrepp. Detta eftersom språket både är dynamiskt och beroende av sin omgivande kontext samt baserat på för stunden gällande genre. Däremot kan det finnas vissa parametrar i frågan om bra språk, såsom: funktionellt, vackert, kreativt eller med en (för tiden) korrekt stavning.
Under 1900-talet har språkförändringarna präglats av en stark dialektutjämning med förflyttningar mellan landsbygd och stadsmiljö. Man har – i alla fall till delar – ersatt bruket av kyrkligt knutna hädelser till svordomar med sexuella anspelningar sprungna ur anglosaxiska miljöer. Internets födelse har gett upphov till ett digitalt språk med stor spridning globalt sett. Det har därtill gjorts försök att höja prestigen hos stigmatiserade grupper och yrkeskategorier genom namnbyten. Dessa har historiskt tillskrivits lite sämre betydelser, vilket man nu vill råda bot på – något som även har gjorts med exempelvis förskollärare, vilka tidigare kanske gick under namnet ”dagisfröken”.
Sist ut talar Lagerholm om svenska språkets påstådda försvagning och hot om domänförlust gentemot engelskan, vilken han menar trots allt står relativt ohotad så länge språket brukas i tillräcklig omfattning. Han uppmanar ändå till att öka medvetenheten om detta faktum, att hellre använda de båda språken parallellt istället för att utesluta någon av dem, att stärka svenskans ställning i fråga om attityder, samt att kunna motivera varför engelskan nödvändigtvis bör gå före i ett visst sammanhang. Lagerholm slår avslutningsvis hål på den trötta myten om svenskan som torftigt då ett språk aldrig kan nyttjas i sin helhet och att påståendet därför, alltjämnt, förblir en sanning med modifikation.
Utifrån Lagerholms förhållningssätt till språket kan man undersöka om ett visst lågstatusyrke förbättrar sin ställning efter genomfört namnbyte. Lagerholm nämner exemplet om städerska versus lokalvårdare, medan det i denna undersökning skulle kunna röra lapplisa kontra parkeringsvakt, som i sig är en yrkeskategori förknippad med negativa konnotationer – alltså de särskilda associationer som väcks när ett specifikt ämne kommer på tal.
Denna fråga om lapplisa eller parkeringsvakt skulle kunna ge upphov till en mindre studie med en kvantitativ undersökning som når ut till en större grupp slumpmässigt utvalda vuxna människor oavsett kön och utan hänsyn till utbildningsnivå eller liknande parametrar. Frågan ställs kort och gott hur de uppfattar benämningen parkeringsvakt gentemot dess äldre motsvarighet lapplisa.
Syftet med undersökningen är att utröna hur orden lapplisa och parkeringsvakt förhåller sig till varandra samt vilka associationer de väcker hos var och en, varför frågan bör vara neutralt ställd och de egna värderingarna lämnas åt sidan. Baserat på svaren som inkommer – säg 50000 i antal, kan sedan någon form av slutsats dras, som in sin tur förväntas ge en fingervisning om attityderna i landet som helhet.
Underlag till en muntlig redovisning avseende en textanalys inom flerspråkig multitasking i storstadsmiljö, där jag åtog mig områdena "tidigare forskning" tätt följt av "teori". Då det är ett anförande valde jag att varva texten med talspråk och akademisk terminologi för att undgå känslan av att läsa innantill.
TIDIGARE
FORSKNING
Studien = kvantitativt utförd
– alltså väldigt kort från väldigt många källor.
Mer övergripande
å mindre djupgående analyser om var och en.
Här följer 3 exempel från 70-tal till nutid:
1) Först ut: Livingstone menar att en plats inte bara är en del av ett lokalt utrymme
RENT FYSISKT utan även ett rumsligt begrepp för handling och social interaktion.
Talet formas utifrån vad man bör och inte bör säga och hur det som sägs kan tänkas landa hos mottagaren,
vilket både är en social och mental process,
men också materiell (i fråga om faktiska föremål) samverkar på olika sätt.
2) Sen har vi: Platt & Platt skiljer mellan de snarlika talrepertoar och verbal repertoar.
Tal är enligt dom begränsad till vad som används inom en viss (tal)gemenskap.
MEDAN verbal repertoar är knutet till en viss talares förfogande – d.v.s. dennes sammanlagda språkliga kapital.
Detta medan vår studie grundar sig i idén om att repertoar mer UTESLUTANDE handlar om vad man tillgodogjort sig under livets gång och utifrån det:
hur dessa språkliga kunskaper yttrar sig i en viss rumslig kontext, alltså rumsligt sammanhang.
3) Till sist så har Li Wei ett mer individ-inriktat fokus. Där läggs (i jämförelse) större vikt vid enskild repertoar,
men även att fastställa återkommande mönster för språklig användning.
Dom anses inte slumpmässiga i samma utsträckning som annan forskning, utan sker mer systematiskt – alltså konsekvent.
Detta medan man i vår text tittat på återkommande mönster MEN PÅ PLATSEN I FRÅGA.
Så över till lite teori ...
TEORI
Teori är ett:
svepande och mer förenklat antagande
om en viss fråga eller ett visst fenomen.
Det sker alltså på ett GENERELLT plan
Teorin för just den här studien bygger på en förklaringsmodell
som utgår från ett språkligt nedifrån-perspektiv (bl.a. slang och vardagligt/informellt tal
– som ofta sker lite mer omedvetet)
och där har man undersökt den flerspråkiga dynamiken med fokus på stadsrestaurang-miljö.
”Språkligt repertoar” är ett begrepp som förekommer en del i texten.
Det är mångfacetterat och kan betyda flera olika saker.
Exempel:
- det egna hemspråket
- påbrå annanstans ifrån
- inlärda språk man behärskar p.g.a. har bott eller vistats en längre tid i det landet
- språk på arbetsplatsen
- samt: icke-verbal kommunikation, typ teckenspråk och att gestikulera
Ens språkliga repertoar är alltså ett viktigt och återkommande inslag i den här studien
Å då med fokus på flerspråkighet
Sammanfattning av texten inför en avslutande gruppdiskussion:
Svårtuggad
Svårmanövrerad
Begreppstät
Lätt att snubbla på all terminologi!
o.s.v.
Mina anteckningar inför en salstentamen i språkförändring och språkplanering:
Språket som ständigt föränderligt. Deskripriv = faktisk och preskriptiv = rekommenderad (om språkanvändning).
Vartiationslingvistik = språket är föränderligt. Interindividuell resp. Intraindividuell = språket varierar mellan individer men också inom varje individ. Man talar med olika personer på olika vis.
En hel del språkliga skillnader på ord- och grammatiknivå (hv istället för f o.s.v.) i samband med stavningsreformen 1906, i syfte att förenkla. Idag är det skrivna ordet mer likt talspråk i sin stavning. Dispositionen angående viktigast först i nyhets-sammanhang också mer vanligt nu än tidigare, liksom du- istället för ni-tal (1967). Folkskolans inträde viktigt, då fler lärde sig att läsa och skriva. Folkrörelser – främst nykterhets- och arbetarrörelsen.
Att-minskningen. Var vs vart, större än mig vs större än jag, sin eller hans. Mer språksociologiska (som sagt) än språklingvistiska. Svenska, finska, arabiska, persiska, spanska och kurdiska – i ungefär den ordningen. Låneord från annat än engelskan (anglifiering) ytterst ovanligt. Ungdomsspråk o. dy. OK förutsatt att man kan skifta när situationen kräver (precis som Lagerholm också antyder!) Rinkebysvenska etablerades från 70-talet och framåt (efter 00-talet t.o.m. trätt fram som litteraturspråk p.g.a. böcker som ”Ett öga rött”). Kodväxling (att använda mer än bara låneord från ett annat ord; byta ut hela meningar och stycken) – åter igen – allt vanligare. Syfte: signalera attityder, växla perspektiv eller förändra maktpositioner. Kan finnas lite olika syften. Motsats: ”Purist” = person som ej vill se för stora utomspråkiga beblandningar i språket (betraktas dock som en orealistisk utopi). Nyanser förekommer.
Sundgren ser mer mörkare än Lagerholm på framtiden vad gäller svenskans hotade ställning (”domänförlust”) men poängterar att det inte är låneord eller kodväxling som oroar, utan i sådana fall ett rent språk(ut)byte.
Panelundersökning (upprepade undersökningar med samma informanter) vs Trendundersökning med samma kriterier men mellan olika personer.
Återkommande tema rent historiskt: svenskans ställning i förhållande till andra språk, övriga modersmål i landet, samt språk för internationell kommunikation (tidigare i historien: ofta latin + lite tyska och senare franska låneord). Det började med frigörelsen från Danmark (och införandet av å, ä, ö), reformationen och den lutherska stadskyrkan. Latin dominerade av och till fram till 1900-talet. Från 2000-talet: engelskan. Språkförtryck mot finsktalande, samer m.fl. utbrett nu. Svenskans dominans under 1920-talet med många läs- och (relativt) skrivkunniga på bekostnad av att samiska och meänkieli trycktes undan samt att dialekter inte ansågs fint nog. Språk som romerna (romani) talade ville man helst inte kännas vid. Det förknippades med invandrarsvenska, de benämndes ”zigenare”, kallades för ”tattare” och förknippades med kriminalitet. Teckenspråk hade låg status, döva skulle helst läsa på läpparna (attityder som ändrades i början på 80-talet). Efter kriget införde mer och mer tyska, franska och engelska i den svenska undervisningen. Fram tills 1970-talet uppmanades elever – via skolböcker – att tona ner sin dialekt och undvika störande drag därifrån. T.o.m. talövningar förekom. Från ni- till du-tal = stor förändring _underifrån_ i samma veva. Begränsade radio- och TV-kanaler gjorde språksamhället på 1960-talet mycket homogent. På 1970-talet infördes hemspråk (senare modersmål), SFI-undervisning (en både integrationspolitisk och arbetsmarknadspolitisk åtgärd) och svenska som andraspråk då invandringen tog fart. Vanliga språk var då – utöver arabiska – finska, grekiska, spanska, turkiska, serbokroatiska och kurdiska. Jugoslaviska?
(”Lagerholms” språkpolitik, kap 5, fr.o.m. nu):
Språkplanering = hur språkpolitiken utövas rent praktiskt. Stöttning av ett språk = kommunikativa motiv, vetenskapligt utbyte, ekonomisk utveckling, integration o.s.v. Status//ord- och grammatikvård (modifiering av befintligt språk / skapa nya ord och uttryck), språkvalsplanering//Corpus (mer det politiska arbetet bakom beslutsfattning) & Acquisition (inlärning och spridning) Men också tal- och textvård (typ klarspråksarbete). Frågan om ett lands officiellt språk ingår också här, även om detta inte behöver stämma överens med vilket eller vilka språk som är det eller de mest talade i just det landet.
Standardspråk = det mest använda i ett land (främst i skrift), offentligt och gemensamt i ett land. Standardisering & dialektutjämning = samma. Känsla av gemenskap + praktiskt inom utbildningsväsendet, inom myndigheter o.s.v. Standardspråket utgick initialt från offentliga skribenter inom den styrande klassen, vilka därmed satte ribban.
Ordningen när standardspråk fastställs (ordning och styrning): 1) Kodifiering; skrivregler i form av en språknorm bestäms 2) Spridning & inlärning 3) Funktionsutvidgning; vidare spridning och etablering även i den offentliga sfären (politik, utbildning, förvaltning) 4) Acceptering; brukarna okejar det hela 5) Språkvård: upprätthållande av.
Spridning sker från stad till landsbygd, från personer i yngre medelålder och via kvinnor, via prestigefyllda grupper o.s.v. ”Medelklassen” (övre arbetarklass och undre överklass) som huvudsaklig spridare.
Språk-standardisering = en ständigt pågående process. Viktigt skilja på standardiserat offentligt språk och det språket som förs i det privata; sociolekter o.s.v. Ett ytterligare problem: en begränsande risk, men allt handlar om grader och nyanser av bruk. Historiskt: bibelöversättningar, som övergick i 1600-talets skriftspråk, 1900-talets engelska inflytande och 1970-talets hemspråksundervisning. Men först på 1990-talet utformades dagens språkpolitiska underlag: minoritetsspråk såsom finska, meänkieli, romani chib och samiska krävde utrymme och upprättelse SAMT stor invandring OCH engelskans stora inflytande. Språklagen som stiftades 2009 ett konkret exempel på resultat sprunget ur denna politik, med en tillsättande ”Mål i mun-kommitté”. Här fastställdes (statusplanering) svenska som huvudspråk samt de fem minoritetsspråken (jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli) och brukarnas möjlighet att använda sitt modersmål.
Klarspråksarbete med fokus på begriplighet och tydlighet. Undantag inom t.ex. det juridiska som har sin egen tonalitet och språkjargong. Svenska och engelska som parallell användning. Finns dock (praktiska och ekonomiska) motsättningar gällande minoritetsspråks rättigheter om alla 200 språk som talas i landet ska omfattas av detta. Tillgänglighet en lösning för att kringgå problemet. Vad gäller korpusplanering så gäller främst kodifiering, klarspråksarbete och rådgivning. Språkrådet det officiella språkvårdsorganet, som en del av Institutet för språk och folkminnen (2006> dåvarande Språknämnden). SAOL en del av detta. Språkbrukarna = språkvårdarna … Ej ”rätt/fel” i laglig mening, utan snarare rekommendationer/lämplighet. Funktionalitet också viktigt. Språkrådet > språkrådgivning.
Svenska som huvudspråk i Sverige, svenskan som ett komplett och samhällsbärande språk, klarspråk som lätt, vårdat och begripligt samt minoritetsspråkens m.fl. rätt att utöva sitt modersmål och att lära sig främmande språk (rätt till överlevnad) 2009 +
Politik gällande minoritetsspråkens ställning tog fart i samband med EU-medlemskapet 1990-talet och framåt (närmare bestämt Europarådet). Handlade om att det fanns en vilja hos brukarna själva – och utifrån det språkets släktskap (ej dialekt utan renodlat språk) – att skilja på språk och dialekt, se till att språken lever vidare, numerärt motiverat, hävd i landet, historiskt arv, att det gått en viss tid (100 år?) och språket därmed hunnit få tidsmässigt fäste m.m. Som en del av Europas mångkulturella arv.
Att ta ställning till vid kontakt med nytt utländskt ord avseende införande i svenskan: acceptera, modifiera eller avslå? ”Mål i mun-utredningen” som föranledde Språklagen 2009. ”Rätten till modersmål”-paragrafen = den enda som invandrare (vilka utgör ca 10–15 % av befolkningen) berörs av i språklagen från 2009.
Uppgift 3 – version 2
Analysera och skriva klarspråk: kulturskolan på webben
Analys – bakgrund och förutsättningar
Om mitt 7-åriga barn skulle vilja spela instrument i en ny stad med start från och med juli 2017, hade det varit önskvärt att få veta datum för när kursen äger rum, samt när man som förälder senast bör anmäla intresse. Detta samt vilka instrument som erbjuds, hur många tillfällen man betalar för, vilken adress man ska infinna sig på, kostnaden för vardera instrument och vad som ingår i denna avgift. Det hade även underlättat att få reda på betalningsalternativ, om det finns olika nivåer såsom nybörjarnivå o.s.v samt – eventuellt – hur stora grupper det rör sig om.
Läsarperspektiv – innehåll, tilltal och bemötande
Det finns flera för- och nackdelar med den bifogade texten vad gäller läsarperspektiv och bemötande. Positivt är att den på ett sakligt och informativt sätt besvarar frågor om vem kursen vänder sig till – d.v.s. personer under 20 års ålder och som är bosatta i en viss kommun, vilken adress som gäller, aktuella kostnader för respektive instrument samt hur många tillfällen som erbjuds. Att ha avgifterna listade uppifrån och ner känns också som en tydlig åtgärd. Texten besvarar dock inte om kursen kräver några tidigare förkunskaper, vilka dagar och klockslag man träffas på eller senaste dagen att anmäla intresse. Man går inte så djupt in på datum utöver att ange månader genom formuleringen ”vi börjar i september och slutar i juni”. Det framgår inte riktigt när man faktiskt ska vara på plats. Vidare är vi kanske vana att se mer detaljerad åldersfördelning när det gäller till vilka kursen vänder sig. Detta i form av ”personer mellan 7–12 års ålder” framför det mer otydliga ”personer under 20 år”.
Rent språkligt är texten utformad med en rad upprepningar såsom ”Vi börjar i september …”, ”Vi har inte …”, ”Vi finns …” åtföljt av ”Avgiften betalas …”, ”Avgift betalas för …” och ”Avgift betalas även …” – tre i meningar på raken vilket kan framstå som lite styltigt. Meningsuppbyggnaden känns väldigt korthuggen med få sambandsord såsom ”eftersom …”, vilket gör att den hade kunnat skrivas i listform i stället för i löpande stycken. Texten saknar dessutom en lockande rubrik och inbjuder inte direkt mottagaren till fortsatt läsning. Därtill har den, åtminstone stundtals, ett fokus som riktar sig till vilka instrument de inte kan hyra ut, till den som eventuellt uteblir från en träff, inte kan erbjudas en plats eller rentav önskar avsluta kursen, snarare än vilka instrument som finns till förfogande och med fokus på ett aktivt deltagande. Känslan jag som läsare får är därför att vara närmast oönskad. En trevligare och mer inbjudande tonalitet hade kunnat öka läsarperspektivet en hel del, se exempel i den omarbetade versionen. Detta genom målande adjektiv för att framstå som en mer välkomnande och rolig verksamhet.
Avslutningsvis följer rubriksättningen gällande mellanrubrikerna ”Om vi inte kan erbjuda dig plats” och ”Om eleven vill sluta” inte riktigt samma mönster. Sådan information bör finnas tillgänglig för upplysningens skull, men placeras hellre mot slutet av texten i form av: ”Om vi inte kan erbjuda dig en plats” och ”Om du vill sluta” – alltså med ett konsekvent du-tilltal – alternativt med en hänvisande länk till en lista utformade med frågor och svar som besvarar just dessa funderingar.
Rent strukturellt bör texten utgå från en emfatisk disposition där det viktigaste hamnar först. Här bör det vara datumet för när den sökande – eller mer troligt dennes vårdnadshavare – senast ska anmäla intresse, samt mer ingående vilka datum som kurserna utspelar sig på samt vem de riktar sig till, men också vilka instrument kursen lär ut. Därefter kan övrig information framgå såsom kostnader och betalningslösningar. Avvikande öppettider gällande helger och lov kan med fördel placeras i en hänvisad länk.
I stället för att hänvisa till vänstermenyn, skulle en direktlänk i form av ”här anmäler du intresse” eller liknande kunna ligga insprängd mot slutet av informationen. Detta liksom att en ”senaste nytt”-flik tydligt framkommer där man ombeds hålla utkik i största allmänhet. På så vis skulle det vara enklare att veta hur man navigerar bland de olika menyerna och genom det göra texten mer användarvänlig för webben.
Motivering till den omarbetade versionen
Nytt förslag på informationstext till Kulturskolans webbplats följer nedan, här med det fiktiva arbetsnamnet ”Musik i kubik”. Jag har valt att behålla ett ganska korthugget uttryck då jag uppfattar det som informativt och tydligt för textens genre ”inbjudan” som är mer av en insäljande karaktär, här med en lite trevligare tonalitet och ett genomgående du-tilltal. De kursiverade orden ska föreställa klickbara länkar för läsaren att ta sig vidare på sidan. Texten riktar sig direkt till barnets vårdnadshavare och indirekt till barnet självt som beroende på ålder kan vara läskunnig till en viss grad. Ansökan sker i samråd med barnet som uttryckt önskemål om att delta på kursen, men det är den vuxne som genomför själva processen.
Håll takten med Musik i kubik!
Hej och varmt välkommen till Kulturskolan Musik i kubik! Vi vänder oss till barn mellan 7–12 år som är nyfikna på att lära sig ett instrument. Vi erbjuder prova på-kurser i piano, gitarr, trummor och blockflöjt. Du hittar oss i mysiga lokaler på Åsögatan 9 och Sankt Eriksgatan 74 i Stockholm. Inga förkunskaper krävs. Grupperna, som är tre i antal, rymmer 10 barn och 2 ledare per grupp. Här möter du bland andra Björne, Bernard, Anneli och Agnes, som själva har långvarig erfarenhet inom musikbranschen.
Nu är det hög tid att anmäla ditt barn till höstsäsongen 2017! Gruppen träffas måndagar och torsdagar mellan 16.00–17.00 under perioden 1 september till 1 november 2017. Du som sökande ska vara folkbokförd i Stockholms kommun. Vi behöver din anmälan senast den 1 augusti. Klicka på länken Anmäl här.
Kursavgifter
Piano: 500
Gitarr: 350
Trummor: 400
Blockflöjt: 550
I kostnaden, som anges inklusive moms, ingår undervisning samt hyra av instrument. Inga andra avgifter tillkommer. I mån av plats går det bra för ditt barn att byta instrument under pågående kurs. Avgiften korrigeras i efterhand. Accepterade betalsätt är kontokort och faktura. Vi tar även Swish.
Barn som uppvisar förkylningssymptom såsom feber eller snuva stannar hemma men är välkomna tillbaka en annan dag.
Mot slutet av terminen håller vi en liten föreställning där alla vårdnadshavare inbjuds att delta så era barn får möjlighet att uppvisa sina nya färdigheter. Det ser vi verkligen fram emot. Här bjuder kulturskolan även på lite tilltugg, så meddela gärna eventuella allergener till fikaansvarig Kakan Hallonberg under terminens gång. Henne når ni på kakan@musikikubik.se. Mer information om dagen väntas inom kort. Se Nyheter för senaste nytt om verksamheten. Här finns även tider för vår ordinarie verksamhet samt avvikande öppettider på helger och skollov.
Övrig information såsom avanmälan, ångerrätt samt frågor kring försäkringar och avtal finner ni under Frågor & svar. Det går också bra att kontakta oss direkt på info@musikikubik.se eller 070-1234567. Vi finns även på Facebook och Instagram.
Hitta hit.
Välkommen! Hoppas ditt barn kommer att trivas hos oss. Vi ser fram emot ett lärorikt och lustfyllt deltagande tillsammans!
// Kulturskolan Musik i kubik
Håll tonen med Musik i kubik – höstsäsong!
Varmt välkommen till Kulturskolans musikaliska värld! Musik i kubik erbjuder prova på-kurser i piano, gitarr, trummor och blockflöjt för barn mellan 7–12 år. Vi finns på Södermalm och i Vasastaden i Stockholm.
Nu är det hög tid att anmäla sig till årets höstsäsong! Vi behöver din ansökan senast den 1 augusti.
Läs mer på Kursstart höst. Välkommen!
Kort reflektion om uppgiften i sin helhet
Ursprungstexten var inte krångligt skriven i betydelsen ”svåra ord”, men brister trots det vad gäller kraven för klarspråk. Jag utgick från vad jag själv hade velat läsa ifall min egen son skulle påbörja en kurs av det här slaget. I det lägger jag vikt vid bemötande och tilltalston, samt att texten innehåller den information jag efterfrågar. Enligt Hedlund (2013, s. 40) handlar klarspråk om att väcka intresse hos en särskild grupp människor, och inte bara ”den allmänt intresserade”. Den bifogade texten är inte så kommersiellt gångbar och den känns heller inte så tilltalande. Med det sagt försökte jag i en första version att skapa ett personligare och mer välkomnande bemötande.
Kommentar till version 2
Med Jens respons, samt mina egna reflektioner, valde jag att senarelägga tiderna då de förra krockade med barnets skola. Orden som föreställde fiktiva länkar, är numera understrukna i blåfärg. Något enstaka förtydligande behövde också göras.
Sabina, som fick min återkoppling, hade lyckats bra med sitt uppdrag. Språkligt fanns inte mycket att anmärka på. Jag uppskattade främst tanken att åtskilja nya och befintliga elever. Sidnummer till det ställe där ett citat förekom, samt ett uteblivet sidhuvud, var i princip det enda jag hade att anmärka på. Övrigt lärdomar från övriga kursare var bl.a. att skilja på information som riktar sig till barnet respektive den vuxne, att betona varför man ska anmäla sig till kursen, vikten av aktiva verb för att levandegöra texten, erbjudande om ”öppet hus”, möjliga orsaker till eventuella avhopp (gav ett förstående intryck), samt kategorin ”viktiga datum”, men i sak behöll jag det mesta från version 1.
Hemtentamen
Skriftbruk och skrivande
Inledning
Med anledning av det paradigmskifte som svensk myndighetsspråkvård kan sägas ha genomgått i sitt skrivutövande under 2010-talets början, följer här en reflektion kring några av de motsättningar som uppstått vid klarspråksarbetet i offentlig verksamhet. Enligt Nyström Haag (2014, s. 7–8) handlar klarspråksarbete i offentlig verksamhet om att skriva vårdat, enkelt och begripligt. Detta med utgångspunkt i 2009 års språklag och dess elfte paragraf, där upprätthållandet av demokratin ses som ett av de främsta ledorden.
I anslutning till klarspråksarbetets officiella tillträde pågick en samtidig övergång i lättlästa textversioner med syftet att ytterligare underlätta för läsförståelsen. Vi kunde i övrigt se stora trender gällande globalisering, internationalisering, digitalisering och sociala medier, men även inkludering-, jämställdhet- och tillgänglighetsarbete för exempelvis funktionshindrade. Här blev också dokumentation i en större utsträckning än tidigare aktuell på arbetsplatsen (Ehrenberg-Sundin & Sundin 2015, s. 183–184). I det följande kommer jag att närma mig ett mer kritiskt förhållningssätt till nämnda utveckling. Detta för att bemöta de motstridiga ideal som kommit i ljuset under årens lopp.
För generell tillämpning på för många texter
Nyström Haag redogör (2014, s. 7) för NPM – New Public Management – som ”det nya svarta”, där NPM betyder att offentlig sektor alltmer verkar för att efterlikna styret av ett företag. I det ingår bland annat att titulera medborgarna kunder. Det finns all anledning att problematisera kring en sådan utveckling som alltför enkelspårig. Ty i de fall myndighetens roll tillskrivs annan betydelse, påverkas också relationen mellan denna och språkvården i vid bemärkelse. Dilemmat består av en ursprunglig önskan om ett inkludering- och jämställdhetsperspektiv – nämnt under föregående rubrik, vilken då kontrasterar mot ökade klyftor myndigheter och medborgare emellan. Det är nämligen det som bland annat riskerar att uppstå när medborgaren likställs vid en kund underordnad den stora myndigheten.
Därutöver ombeds man å ena sidan närma sig ett mer klarspråkigt skriftbruk, och å andra sidan även förhålla sig till alla de strategi- och policydokument som tillkommit på senare år. Om man med klarspråk åsyftar enkelhet, är det då rimligt att just upprätthålla stora mängder dokument om dess innebörd? Detta frågar sig Nyström Haag (2014, s. 10) och jag är benägen att hålla med.
Nord (2017, s. 16–19) menar att vårdarna av klarspråk många gånger fastnar vid riktlinjer och generella råd kring hur man som regel bör skriva i olika sammanhang. Detta i stället för att språket rimligen mår bäst av att varieras beroende på situation. Det hänvisas till översiktliga mallar vad gäller klarspråkiga förhållningsregler kring lämpliga tilltalsord, användningen av aktiv eller passiv verbform, meningslängd och undvikande av facktermer och svåra ord – och när de väl förekommer: förklara dem mer ingående. Dessa generella riktlinjer oavsett texttyp riskerar, enligt Nord, att förenkla en från början komplex bild genom att inte bara utgå från frivilliga rekommendationer, utan att se på dessa som närmast allmängiltiga. Det är viktigt med nyanser och förmågan att kunna se till kontexten, är något han återkommer till. Vissa texter kanske lämpar sig för ett visst skrivsätt medan andra gör sig bra på ett annat. Genre-, norm- och ämneskunskap är sedan av stor vikt, liksom aktiv mottagaranpassning, också det varierande beroende på omständighet. Ifall man försöker tilltala många grupper samtidigt så passar kanske texten inte någon alls. Det är en paradox som alltid är värd att ta i beaktning.
Nyström Höög skriver ordagrant att ”för många texter kan skymma texten” (2014, s. 7). Ehrenberg-Sundin & Sundin (2015, s. 226–227) poängterar i sin tur att uppskattningsvis 200 olika språk talas i landet och flerspråkighet står idag som norm. Ur denna skara människor uppges somliga av dem ha en mindre viktig relation till skrivandet (Lundberg & Reichenberg 2008, s. 25) varför åtminstone ett lättläst alternativ kan vara på sin plats. Men lättläst vänder sig inte enbart till dem med bristande svenskkunskaper, utan även personer med intellektuell funktionsnedsättning eller andra problem som innebär kognitiva svårigheter, eller för all del dyslektiker. Det kan därför röra sig om en närmast orimlig avvägning för att kunna behaga dessa grupper dessemellan då deras behov sannolikt är så vitt skilda (Josephsson 2018, s. 222).
Skrivande i teori och praktik skiljer sig åt
Med ovanstående i åtanke ter sig exempelvis en likabehandlingspolicy något utmanande att följa till punkt och pricka. Detta eftersom den vanligen innefattar en stor målgrupp bestående av – direktcitat från ett exempel ur Gävleborgs region – ”lika villkor, rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion och trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder, social eller politisk tillhörighet” … Det förefaller vara många segment att ta hänsyn till i mottagaranpassade texter, som dessutom inte är homogena sinsemellan. I realiteten kan till exempel en person med ADHD även dras med dyslexi, vilket komplicerar saken ytterligare (Lundberg & Reichenberg 2008, s. 26).
Kort sagt så är det en svår uppgift att leva upp till dessa policys och strategidokument även i praktiken. En sådan observation bekräftas av Nord (2015, s. 10–11) och han beskriver att klarspråk i myndighetsutövande (myndighetsspråkvård) i teorin kan fungera som en allmängiltig måttstock, men att den i verkliga livet ofta stöter på patrull.
En avslutande diskussion
Sammanfattningsvis föreställer jag mig klarspråksarbetet som ett underlag – en rekommendation likt Nord förespråkar (2017, s. 19) och kanske inte en fullständig bedömningsgrund kring hur varje enskild myndighetstext ska produceras för att behaga alla sidor vid samtliga tillfällen alltid. Jag tänker att produktionen av texter utgår från sin omgivande kontext och kan ses knuten till genrer och för stunden gällande normer. Samma taktik bör gälla för de strategi- och policydokument som myndigheter tillhandahåller. Utrymme för flexibilitet och funktionalitet ska alltid ha företräde. Där kan en kompetent språkvårdare komma till sin rätt att med just sin specifika förmåga kunna avgöra vilket språkbruk som bäst lämpar sig för vilken slags text. På så vis minimeras risken för ineffektivt arbete och att viktiga nyanser går förlorade längs vägen – inte minst nu när fler människor än någonsin tidigare utgör en del av samhället. Detta med utgångspunkt i de inledande raderna som beskriver 2010-talets globalisering och inkluderingsarbete. Riktlinjer och punktlistor, policys och strategier i all ära, men i den ”verkliga” världen – som vi trots allt befinner oss i – så är varje skrivsituation unik.
Josephson (2018, s. 223) sammanfattar klartänkt det hela: myndigheter har krav på sig att språkanpassa texterna till olika läsgrupper, varför de använder klarspråk som ska uppfattas idealiskt oavsett mottagare. Detta medan endast lättläst inte räcker till eftersom den enbart riktar sig till särskilda grupperingar och inte avser precis alla, och därmed kan tolkas som alltför snäv i sitt utbud. Och i detta ”alla” inryms alltså en uppsjö personer som var och en utgör sitt unikum och därför inte nödvändigtvis lämpar sig för en och samma idealiska text. Endast framtiden kan utvisa om det kommer finnas alternativa sätt att kringgå dessa snåriga stigar, men i detta nu är det nog klokast att se på policy- och strategidokument samt föreskrivna listor som mer vägledande förslag snarare än ideal huggna i sten. Vad som utmärker den svenska myndighetsspråkvården bör således vara förmågan till flexibilitet.
Svenska C är en förlängning av Svenska B-kursen med betoning på uppsatsförberedande moment i form av teoretisk förankring i språkvetenskapliga synsätt samt en pilotstudie inom ett valfritt ämne. Jag valde att inrikta mig på det samtalsanalytiska fältet i den senare.
_______________________________________
Hemtentamen i språkvetenskapliga synsätt
Inom det språkvetenskapliga fältet återfinns flera inriktningar och deldiscipliner som på ett teoretiskt plan avhandlar språkliga synsätt i olika former. I det följande redogörs för tre av dessa centrala perspektiv – nämligen samtalsanalys, kritisk diskursanalys och variationslingvistik, i nämnda ordningsföljd. Samtalsanalys har naturligt tilldelats störst utrymme då det är ett tema som kommer att behandlas mer ingående i nästföljande valbara delkurs. Den kritiska diskursanalysen presenterades vid ett seminarium med samma namn, och variationslingvistiken berörs bl.a. utifrån det som framkommer i böckerna "Varför språkvetenskap” respektive Eva Sundgrens ”Sociolingvistik”.
Samtalsanalys
Samtalsanalys (CA = Conversation Analysis), senare även kallad interaktionell lingvistik, kännetecknas av det som utspelar sig i ett samtal rent språkligt, d.v.s. på de olika sätt vi samtalar med varandra. Detta härrör från retoriska knep hos de gamla grekerna medan det bak mot sent 1800-tal även kommit att handla om dialektologi och språkliga förändringar över tid. Inom sociolingvistiken redovisas sociala aspekter av muntligt tal (Norrby 2014, s. 15).
De forskningsfrågor som vanligen brukar ställas inom samtalsanalysen är bland annat språkliga skillnader mellan män och kvinnor. Det kan röra sig om könsrelaterade samtal i klassrumsmiljö, som i exemplet med ”Det är inte trevligt att ha på sig jacka inomhus” (Björsson 2019). Klassrumsforskning visar den sociala interaktionen i just undervisningssammanhang. Detta gällande tillsägelser versus beröm samt graden av engagemang bland deltagarna baserat på könstillhörighet. Björsson förklarar (ibid.) att språkliga drag och samtal som utspelar sig i klassrumsmiljö återspeglar och upprätthåller samhälleliga strukturer kopplat till kön och genus. Detta tillskriver i sin tur män och kvinnor olika roller och egenskaper, och ger dem således olika förväntningar i uttryck och uppförande. I en frågeställning inom samtalsanalys är också möjligt att ta reda på vad som utmärker ett skrivet respektive talat samtal, eller hur interaktionen ser ut mellan personer som deltar i en diskussion av något slag.
Samtalsanalysen tar avstamp i sociologin och är även vanligt förekommande inom pedagogikens forskningsfält. Det fungerar historiskt sett ensamt och behöver inte nödvändigtvis samverka parallellt med annan teori (Håkansson & Karlsson 2016, s. 66). Ca 75 % av alla samtal uppges kretsa kring återgivanden av olika slag. Det inbegriper ofta relationsprat – sina egna och andras relationer samt erfarenheter av dessa, men också att uttrycka sympati för något eller att lyfta mellanmänskliga beteenden på ett mer allmänt plan (Anward & Nordberg 2005, s. 89). De metoder och analytiska verktyg som brukar användas är transkriptioner i form av inspelade muntliga samtal, inte sällan från intervjuer eller annan slags dialog genom exempelvis radio och podcasts, men också textbaserade medium av typen chattar och övrig skriven konversation. Vad som sägs är dock inte nödvändigtvis det centrala, utan mer hur det sägs. Utöver det som uttrycks rent explicit observeras normalt även kroppsspråk, gester och mimik, alltså inte enbart på text- eller ordnivå, berättar Björsson (2019, s. 11). Därtill är observationer en vanligt förekommande metod. Det stoff som i regel används är ljudupptagningar, vilka ofta samlas in genom inspelat ljudmaterial. I studien av pensionärer som efterfrågar hjälp inom hemtjänsten (Anward & Nordberg 2005, s. 115) har man i stället utgått från videoinspelningar. Inom samtalsanalys betonas vikten av kontextbundet material – att man ser till det omgivande sammanhanget för att bättre kunna dra värdefulla slutsatser (ibid.).
En avgörande pusselbit för att bedöma och värdera muntligt tal kan vara att samtliga delar inbegrips inom den samtalsanalytiska domänen; nämligen även de icke-verbala aspekterna. Detta för att skapa en fungerande holistisk bild där helheten sätts i relation till de mindre delarna som var för sig inte ska ses isolerade från varandra. I de fall endast ljud används framgår inte alltid det som annars syns på rörligt format. Därutöver bör man väga in fenomenet om Observer’s paradox – d.v.s. att medvetandegöra det faktum att de som medverkar kanske anpassar sig när de är under bevakning, vilket inte ger ett fullt så autentiskt resultat. Genom att upplysa de involverade om att de spelas in men inte exakt vad som ska studeras, möjliggör man emellertid en mer sanningsenlig grund att utgå från för vidare analys (Björsson 2019, s. 13). Som alltid med valet av samtalsanalys som ansats, är dock en baksida att materialet kanske inte är tillräckligt omfattande för att kunna dra några långtgående slutsatser, utan att anekdotisk bevisföring ofta föreligger – alltså begränsad empiri på grund av ett alltför snävt underlag (ibid.). Slutsatser från dessa studier skapar i sin tur en slags konsensus av hur saker och ting är baserat på tidigare gjord forskning eller allmänna föreställningar som råder. Om man bara är medveten om dessa faktorer och tar dem i tillräckligt beaktande, bör det ändå vara möjligt att dra rimliga och rättvisa slutsatser – detta trots risken för missvisande resultat.
Kritisk diskursanalys
Kritisk diskursanalys (CDA – Critical Discourse Analysis) utgår från Faircloughs tredimensionella modell (Daniel Wojahn 4/2-2022) som i korthet illustrerar en kommunikativ händelse i form av en social, en diskursiv och en textuell praktik. Diskursiv praktik respektive social praktik är en naturlig indelning inom den kritiska diskursanalysen (Håkansson & Karlsson 2016, s. 66). På Daniel Wojahns föreläsning i kritisk diskursanalys den 4/2-2022, redogörs för innebörden av dessa två element. Det bottnar i sambandet mellan språk och samhälleliga villkor; politiskt, socialt och kulturellt, när det kommer till normer och värderingar av olika slag. Man kan på textnivå gruppera saker som inryms i samma typ av praktik samt lokalisera värdeladdade ord som vittnar om vilken diskurs en viss text tillhör – ungefär dess perspektivområde.
Systemisk-funktionell grammatik (SFG) används ibland för att utröna vad det rör sig om för slags text. Detta genom att studera förekomsten av olika språkhandlingar såsom påståenden och frågor, eller kika på modalitet och inom det sannolikheten eller vanligheten i olika former. Diskursiv praktik tittar på kontexten – i vilket sammanhang en text förekommer, liksom på tilltänkt mottagaranpassning och tänkbara syften. Sociokulturell praktik berör å sin sida normativa värden samt uppfattningar och förhållningssätt när det kommer till frågor såsom familje- och föräldrakonstellationer eller andra slags livsområden. Insamlingen av texter kan exempelvis röra sig om nyhetslänkar som omfamnar ett visst ämnesområde. Frågor som vanligen ställs är ifall förekomsten av ett visst ordval i offentlig media resulterar i ett särskilt utfall. Ett eget exempel skulle kunna vara vad tillmälen av typen ”antivaxxer” eller dylikt gör med en debatt, alternativt vad benämningar som ”kamphundar” tillför samhällsdiskussionen som berör problematiken med en viss djurras. Kritisk diskursanalys är en metod för att blottlägga makt och maktstrukturer kopplat till språkliga val och drag inom en visst ämneskategori. Detta baserat på hur exempelvis nyhetsmedier valt att skildra ett visst samhällsfenomen. Vad får det för konsekvenser på debatten som helhet, kanske skapar den ytterligare polarisering kring en redan infekterad fråga?
Att tillämpa kritisk diskursanalys på en text lämpar sig väl när det gäller spörsmål av mer komplex karaktär. Det berör relationen mellan språk och samhälle – och i enlighet med detta kan man undersöka hur språkliga maktförhållanden upprätthålls, och då inte bara vad som uttryckligen sägs, utan även det som går att läsa mellan raderna. Metoden kan synliggöra mer eller mindre dolda maktstrukturer och gör sig bra om man ämnar att gräva i ett ämne lite mer på djupet, varför den fungerar särskilt väl i en uppsats på exempelvis kandidatnivå.
Variationslingvistik
Variationslingvistik (även kallad korrelationslingvistik) är den term från sent 1960-tal som betecknar språklig variation i muntligt tal. Detta kopplat till social kontext men där språklig och social inriktning betraktas åtskilt från varandra. Inom variationslingvistikens principer ingår sådant som dialektologi – hur vi talar på olika geografiska platser, vilket främst ses som påverkat av utomstående faktorer och inte genom medvetna val hos brukarna själva. Variationslingvistiken studerar språket ur ett strukturellt perspektiv och det betyder att metodiskt systematisera språket för analys (Håkansson & Karlsson 2016, s. 58–60). Avgörande är även om det rör sig om en interindividuell eller intraindividuell variation. Interindividualitet står för variationen mellan olika individer, och intraindividualitet är den variation som förekommer inom en och samma individ. Språket växlar därtill beroende på dess kontext – vem man talar med och om vad (Sundgren 2013, s. 77).
Variationslingvistiken som inriktning använder sig av en metodik som innebär mätbara resultat hos deltagande informanter, vilka är tänka att ge stöd för teorin i fråga (Håkansson & Karlsson 2016, s. 63). Frågeställningen kan röra sig om huruvida en viss dialekt förändras över tid beroende på inflytande utifrån där digitalisering eller globalisering ses som betydande parametrar. Sundgren (2018, s. 79–82) återkommer till det här med kvantitativa undersökningar som en gångbar metod, då bland annat i form av pilotstudier. Här är mätningarna vanligare på grupp- än individnivå. Inom pilotstudier hittar man mönster som stödjer en viss tes kring förändringar över tid, eller mellan olika typer av människor, eller för all del mellan kulturer. Slumpmässiga urval – på engelska random sample (Sundgren 2013, s. 81) är inte heller ovanligt. Detta för att kunna skapa sig en uppfattning om snitt och medianvärden ur en viss befolkningsgrupp – något som med fördel kompletteras med kvalitativa motsvarigheter för att få en mer enhetlig bild av hur ett visst språkbruk kan ta sig uttryck på individnivå. Särskild hänsyn bör tas till sådant som socialgrupp/klasstillhörighet, kön, ålder och liknande variabler. Därifrån sett är sedan möjligt att dra rimliga slutsatser alldeles beroende på den ursprungliga frågeställningen samt dess tillhörande syften.
* * *
Den här hemtentamens andra del tar avstamp i min kandidatuppsats som behandlar psykopaters kommunikationsmönster i förhållande till en genomsnittlig population. Detta har undersökts med hjälp av intervjuer som förekommit i olika dokumentärfilmer, samt med utgångspunkt i tidigare forskning om psykopaters språkbruk. Jag valde att placera min studie inom ramen för ett samtalsanalytiskt forskningsfält eftersom jag ville undersöka en grupp psykopaters språk såsom det tar sig uttryck i såväl det muntliga som icke-verbala uttryckssättet, samt i viss mån i det skriftliga. Det senare området önskas dock mer forskning inom, hävdar Woodworth (2012), då för att kunna identifiera brottsliga förbrytare i onlinemiljöer såsom sociala medier och digitala plattformar (ibid.) Min ambition var genomgående under hela arbetsprocessen att göra en mindre kartläggning av både muntligt, icke-verbalt och skriftligt språk hos psykopatiska individer – och då med hjälp av samtalsanalys som vetenskaplig metod.
Talspråksforskningen gagnas mycket av den moderna tidens teknologiska utveckling med ljud- och videoupptagningar, varvid det har varit naturligt för mig att använda förinspelade intervjuer som jag bearbetat till transkriptioner. Det betyder att återge samtalen mer eller mindre noggrant genom att omvandla dem till skrift (Sundgren 2013:201–202). Dessa har sedermera behandlats mer ingående i form av fintranskriptioner för att även sådant som gester, blickar och annat kroppsspråk skulle inbegripas – det vill säga både verbal och icke-verbal kommunikation. Där lämpar sig en fintranskription väl för mer detaljerad förståelse och tolkning av ett samtals mångfacetterade innebörd, förklarar Norrby (2014:99–100). Dessa fintranskriptioner har i sin tur inneburit att jag kunnat rama in psykopatens kommunikationsmönster på ett mer nyanserat plan än om endast en bastranskription hade gjorts. Bastranskriptionen har nämligen som uppgift att koncentrera sig på det innehållsmässiga i ett samtal snarare än att göra en mer djupgående tolkning av materialet (ibid.)
Jag valde bland annat bort kritisk diskursanalys och tillhörande systemisk-funktionell grammatik (SFG) eftersom denna orienterar sig mer mot studiet av maktstrukturer och andra samhälleliga faktorer (Johansson & Karlsson 2017:69). Detta medan jag ville beröra det tvärvetenskapliga fältet med större försiktighet för att inte riskera att snöa in för mycket på exempelvis socioekonomiska förklaringar eller neurobiologiska motiv. Andra teoretiska ansatser jag förbisåg var variationslingvistiken eftersom denna inriktning kastar ljuset mot det talade framför det skrivna ordet (Johansson & Karlsson 2017:71) och jag hade som målsättning att beröra fler aspekter av språket än endast det muntliga.
Om jag i stället för samtalsanalys hade genomfört min studie med utgångspunkt i ett annat fält såsom kritisk diskursanalys – och mer specifikt interpersonell grammatik, skulle mina forskningsfrågor sannolikt besvarat spörsmål om psykopaters språkhandlingar. Detta i hopp om att skönja återkommande tendenser genom att titta efter sådant som påståenden, frågor, erbjudanden och uppmaningar, vilka avslöjar de mål en person strävar efter att uppnå (Holmberg 2019:98–99). Mina forskningsfrågor kunde som exempel formuleras i stil med Vilka språkhandlingar förekommer bland psykopaterna i de granskade intervjuerna? och Hur ser fördelningen ut mellan dessa språkhandlingar rent procentuellt? alternativt Hur konstrueras språket hos den kvinnlige psykopaten jämfört med den manlige? om jag även hade valt att studera psykopaters språkbruk ur ett genusperspektiv, vill säga.
En viktig lärdom jag fått i arbetet med uppsatsen är betydelsen av det psykolingvistiska (ibland kallat språkpsykologiska) fältet, som – liksom namnet antyder – avser studiet av kopplingen mellan psykologi och lingvistik. Detta gällande inlärning, minne och produktion (Kawas & Almajid 2019:3). Här betonas det faktum att forskningen om psykopaters språkbruk fortfarande är bristfällig till dagens dato, vilket kan ses som en anmärkningsvärd iakttagelse då gruppen i fråga är känd för att manipulera sitt språk (Kawas & Almajid 2019:7). Jag fann således goda incitament som bara förstärkte min övertygelse om att gräva djupare i ämnet.
Det har också varit värdefullt att få ta del av forskningen som berör olika textanalysverktyg, vilka har till uppgift att beskriva psykopaters kommunikationsstil baserat på förekomsten av vissa semantiska begrepp, hur ordklasser fördelar sig baserat på den omgivande kontexten och vid undersökandet av den affektiva tonen i språket. Man gör då skillnad på graden av hur intensivt ett ord uttrycks, samt om de värderas utifrån positiva eller negativa parametrar (Hancock 2013:106–107). Dessa punkter berör mitt valda ämnesområde psykopaters språkbruk i hopp om att skönja återkommande mönster. Det har därtill varit en utmaning att lyckas kombinera denna förvärvade kunskap med de övriga formkrav som en uppsats på kandidatnivå för med sig.
En avslutande och tredje insikt jag fått under min arbetsprocess och kommer att bära med mig under mitt kommande yrkesliv som kommunikatör, är om det vetenskapliga skrivandet och den bakomliggande forskningen. Detta likställer jag med en omfattande apparat som fordrar en välutvecklad förmåga att sålla i stora informationsflöden. Det medför många ställningstaganden kring det material som granskas – dels att systematiskt välja ut passande delar för vidare analys, dels – som Hellspong (2014:37) uttrycker det – ”att urskilja enheter och sambandet mellan dem” innan nästa steg tar vid. Slutligen handlar skrivande på högre nivå om att lära sig behärska det akademiska hantverket. Det samt att koppla sina tidigare kompetenser inom det språkvetenskapliga ramverk som utgör pudelns kärna inom skrivande av det lite mer avancerade slaget. Sammantaget har arbetet med min c-uppsats utgjort en noggrant avvägd balansgång mellan språklig stilnivå passande för den valda genren. Detta samt information som bidrar till nya värdefulla perspektiv; inte nödvändigtvis lanseringen av en ny relativitetsteori, utan bara ett personligt bidrag till pågående forskning om just psykopaters kommunikation i jämförelse med en genomsnittlig persons uttryckssätt.
Större arbeten
Jag ingick under våren 2022 i ett individuellt pilotprojekt inom forskningsfältet samtalsanalys, vilket resulterade i följande studie: Nej, nu är det jag som ska prata!
Pågående projekt
Här publicerar jag så småningom min c-uppsats i temat Psykopatens kommunikationsmönster.
Här behandlas utbildningens sista och avslutande termin. Detta bestående av delkurserna företagsekonomi för kommunikatörer samt strategisk kommunikation, tätt följt av en avslutande praktikperiod som sträckte sig över nio veckor. Jag kommer dock endast att fokusera på de två sistnämnda momenten eftersom företagsekonomin avslutades med en skriftlig salstentamen och därmed inga regelrätta skrivningar.
Pågående