Inredningskommunikatör, mamma till två och bosatt i Vasastan i Stockholm. Utöver mina akademiska studier i svenska, journalistik och kommunikation kan jag även titulera mig certifierad inredningsdesigner. Man kan sammanfattningsvis säga att jag attraheras av olika sorters formspråk, då med betoning på både form och språk.
Jag betraktar mig som cityråtta och får lappsjuka så fort jag lämnar tullarna. Till skillnad från många andra är jag alltså ingen friluftsjunkie för fem öre, utan trivs allra bäst vid "skrivmaskinen" där jag också kommer till min fulla rätt.
Jag är en sanningssökare, traditionalist och nostalgiker – en system- och samhällskritiker som länge har eftersökt en chosefri plattform – befriad från förljugenhet, omskrivningar, onyanserade samtal och onödig konsensus.
Temat för mina texter är historiska paralleller – en jämförelse mellan då och nu med tonvikt på västerländska fenomen. De behandlar den samtida feminismen, diagnosnarrativet, familjepolitik, föräldraskap och därtill hörande frågor.
Samhällsutvecklingen har gått i en rasande fart. Vi lever i en digital tidsålder på fortsatt stark frammarsch, en helt förändrad demografi, en annan syn på manligt och kvinnligt, en familjekonstellation som alltmer övertas av statlig inblandning, och en verklighet där en av tio svenskar identifierar sig med en psykiatrisk diagnos.
Hur sjutton kunde det bli så här ...?
.JPG)