Myten om att det tidigare skedde en underdiagnostisering inom "npf"

Nej, inte ens påståenden à la ”det skedde tidigare en underdiagnostisering inom npf” eller ”det har numera blivit mindre stigma kring neuropsykiatri” motiverar dagens npf-hysteri, som för övrigt inte går att styrka med vare sig blod- eller vävnadsprover/andra mätbara instrument. Återstår gör i stället (många gånger) godtyckliga bedömningar och frågeformulär som inte täcker ens en bråkdel av de komplexa människor vi trots allt är. 

Ja, titta på symptomen – de stämmer in på de flesta av oss under någon period av livet (eller för all del utgör en del av våra personlighetsdrag utan att de nödvändigtvis måste sjukdomsförklaras).

Intresserat att söka svar på är däremot: vad föranledde besvären och hur får man dem att upphöra? Onödig självidentifikation som begränsar individer kan man trots allt leva utan, alldeles oavsett konsensus i denna fråga.

Ett jäkla narrativ är vad det är, starkt påhejat av kommersiella krafter samt diverse organisationer, skolväsende och myndigheter som snällt rättar sig i ledet utan minsta utrymme för ifrågasättande för då riskera du att klassas som "funkfob" ...

Hur motiverar vi att närmare 1/8 svenskar plötsligt skulle lida av en medfödd och obotlig funktionsnedsättning utan att det är andra (samhälleliga) faktorer som talar för en sådan ökning?