Ja, häpnadsväckande är bara förnamnet, men så hejar media, skolväsende och myndigheter/organisationer/företag på och i ren iver glömmer svensken bort att dela gå till botten med varför dessa symtom alls uppstår, dels ta reda på hur de upphör permanent, och inte bara att sopa dem under mattan likt det sedvanliga strutsbeteendet som förefaller vara en stor del av vår konsensuskultur här i väst.
Man normaliserar det onormala i stället för att bara betrakta individer med sina respektive styrkor och svagheter (i synnerhet barn mitt under pågående utveckling) som inte sällan förändras över tid. ”Medfött och obotligt” är således bara en förevändning för att slippa ta ansvar. Människan är betydligt mer komplex än sin diagnos, och går ofta att förklara i de s.k. ”kontextuella faktorerna” som hon omger sig med.
Ur led är tiden, samtiden är full; gå hem och lägg dig o.s.v.