Det felaktiga i att "npf"-symptom skulle uppstå från intet

Npf-symptom kan omöjligt uppstå från intet (som man många gånger vill göra gällande). Vad föranledde dessa besvär och hur får man dem att upphöra? Vad utgör ens ett problem och hur kan man förvalta sina styrkor på bästa möjliga sätt? Jag menar, ingen forskning har ju hittills kunnat fastslå den seglivade myten om "medfött och obotligt" så då borde man rimligen inte heller arbeta utifrån ett sådant synsätt. Detta borde för övrigt alltid vara utgångspunkten alldeles oavsett diagnosform (den lukrativa industrin till trots).

Det vore ju önskvärt om man reformerade systemet från grunden, vilket då skulle innefatta ett helt nytt paradigmskifte kring skolväsendet, organisationer samt myndigheter och företag, all typ av marknadsföring med anknytning till så kallad "npf", och inte minst vården med BUP m.fl. i spetsen ...

Hela medielandskapet skulle förändras om man följde en mer dynamisk utveckling i synen på diagnoser som någonting ej livslångt/permanent/bestående, och i stället betrakta det som en holistisk process med utrymme för läkning hos såväl den enskilde individen som samhället i stort.