Dagens överbeskyddande föräldrageneration och vikten av s.k. "riskfylld lek"

Jag noterar ofta föräldrar som verkar till det närmaste hysteriskt ängsliga i parkmiljö. De släpper helst inte barnet med blicken för en sekund, utan ska helst stå tätt intill under hela vistelsen.

Att tillåta "riskfylld lek" förväxlas ofta med ett frånvarande föräldraskap, men lite nyanser i debatten skulle verkligen inte skada. Som tidigare påpekat sitter det ofta hos föräldrarna, som direkt ska fram och ställa till med en scen när Pelle ramlar av trehjulingen. Pelle klarar sig i regel alldeles utmärkt utan sin överbeskyddande hönsförälder, om än med ett skrapsår till följd.

På min och mina föregångares tid lekte man både krig, cowboy och indian, och det kunde stundtals gå ganska vilt till. Jag kan inte alls dra mig till minnes att det resulterade i några livslånga men.