Artikeln har något år på nacken men är åter högaktuell eftersom ordalydelsen tenderar att återkomma så fort ämnet kommer på tal.
Temat lyder språkets makt och hur vänstern tenderar att lägga beslag på olika begrepp för att undkomma kritik i själva sakfrågan. Man skriver bland annat att dess språk utgör den springande punkten för hela det offentliga samtalet. Detta kan inte förstås enbart som en kamp mellan de båda blocken, utan bygger på en aktiv önskan om att föra samtalet i en viss riktning, alternativt att sätta punkt för hela diskussionen om den väcker för besvärliga associationer.
Läs och begrunda:
"Annars är det Sverigedemokraterna som tydligast utmanar den progressivdominerade samhällsdebatten. Nu senast med Jimmie Åkessons vida uppmärksammade användning av ordet 'folkutbyte'.
Det handlar inte om fakta, förändringen är ju ett faktum. I stället handlar det om de konnotationer, och djupare ideologiska kopplingar, som det ord som används för att beskriva verkligheten har. Det neutrala uttrycket är ju '(etniska) demografiska förändringar' vilken ingen kan ifrågasätta.
I stället för att ta diskussionen om huruvida de demografiska förändringarna är bra eller dåliga så fokuserar vänstern på att termen 'folkutbyte' är kopplat till konspirationsteorier och att det skulle finnas en konspiration om att byta ut de europeiska folken. Man underminerar alltså motståndarens trovärdighet genom att utmåla denne som konspirationsteoretiker, med alla de negativa konnotationer som kommer med det begreppet".
Det handlar inte om fakta, förändringen är ju ett faktum. I stället handlar det om de konnotationer, och djupare ideologiska kopplingar, som det ord som används för att beskriva verkligheten har. Det neutrala uttrycket är ju '(etniska) demografiska förändringar' vilken ingen kan ifrågasätta.
I stället för att ta diskussionen om huruvida de demografiska förändringarna är bra eller dåliga så fokuserar vänstern på att termen 'folkutbyte' är kopplat till konspirationsteorier och att det skulle finnas en konspiration om att byta ut de europeiska folken. Man underminerar alltså motståndarens trovärdighet genom att utmåla denne som konspirationsteoretiker, med alla de negativa konnotationer som kommer med det begreppet".